Har förstått att väsentliga delar av Sverige (läs Sthlm m omnejd) har sportlov just nu och att alla barnfamiljer har flytt storsta'ns vardagsgrå trängsel och istället njuter av den betydligt värre trängseln kring liftarna och after skin i Sälen, Åre och Idre.
Här i USA finns det inget som heter sportlov. Frågan är om det finns någon annastans i hela världen? Man kan ju konstatera att fjällobbyisterna har varit extremt framgångsrika i Sverige. Utan sportlov hade knappast landets alla fjällanläggningar klara sig.
För den som till ävetyrs inte satt sin fot till fjälls, rekommenderas SvT:s Pistvakt (serien, inte filmen). Den ger en sann och relevant bild av fjällturismen och alla dess olika perspektiv och vinklar och vrår. Se exempel från videoklippet nedan.
Men vi kör lite sportlov i alla, vi. I dag var Lillebror hemma från skolan eftersom det var parent conference day, det som förr kallades kvartssamtal och som i Sverige klaras av efter ordinarie skoldag. Här i Distriktet tar varje samtal verkligen bara en kvart och hela skolan stänger en hel dag för att lärarna ska kunna dra igenom alla sina kvartssamtal med alla sina elevers föräldrar. Och alla kommunala skolor har dessutom konferensdagar samtidigt, så det är en massa ungar hemma dessa dagar. Och en massa föräldrar som tvingas ta ledigt hela dagen för att de ska ägna en kvart åt att diskutera sina barns pedagogiska framsteg med lärarna.
Lillebrors fröken var idel lovord för vår ynste son. Han sköter sig klanderfritt, är toppenbra i matte och i läsning och skrivning och i alla andra ämnen och är dessutom hur genomtrevlig och sympatisk som helst.
Skoj att höra!
Sportlov var det, ja. Jo, så Lillebror och jag ägnade eftermiddagen åt att simma och bada i den utomordentliga kommunala poolen uppe i Tenley Town medan övriga barn studerade i sina skolor och hustrun arbetade.
Och på fredag har de två stora barnen en skolfri dag och då passar vi att drar vi på en liten tredagars fjälltripp.
Så vi har också sportlov. Typ.
7 kommentarer:
Stammar du idag Peter, hehehe?
Jo då, här i CT har vi Winter break som fungerar precis som sportlov. En hel vecka är de lediga från skolan, de små liven. Tillsammans med barnfamiljer från MA, trängdes vi i Attitash NH.
Men kul att ni också firar sportlov. Typ.
Tack för påpekandet, Taina, jag har nu kortat ner texten med ganska exakt och precis hälften... Aha, så jag kanske hävdade lite för mycket när jag helt självsäkert slog fast att det inte finns något sportlov i USA? Winterbreak här i DC är what we in Sweden call jullov. Sedan är det ingen lovvecka förrän springbreak - what we in Sweden call påsklov...
Jag minns sportlovet som en väldigt tydlig klassmarkör när jag var barn. Även om detta givetvis delvis är en efterhandskonstruktion från min sida, då jag inte hade något utöver en intuitiv förståelse av begreppet som tioåring. Skolkamrater från medelklassen (med föräldrar som bodde ihop!) tyckte det var den naturligaste saken i världen att åka utför på sportlovet. Själv satt man mest hemma och läste böcker, då det var kallt ute men föga snö. Att åka till fjällen var ungefär lika naturligt som att åka till månen i min föreställningsvärld (och ärligt talat vad jag inte så värst intresserad).
Men hallå, är det inte kokslovet ni fabulerar om?
Olle, håller med totalt! I min uppväxt var det ett fåtal som hade möjlighet och råd att sticka iväg och åka skidor på sportlovet. De riktigt välbesuttna åkte ner till Alperna. Mina föräldrar jobbade alltid på spotlovet, det var inte tal om att ta ledigt eller åka iväg någonstans. Själv satte jag inte min fot i fjällen förrän för runt tio år sedan. Klasstillhörighet är en viktig förklaring, geografin en annan. Jag är uppvuxen i Småland, långt från alla fjäll och alper och utan någon som helst tradition att åka utför (mer än i Storåkersbacken där Friluftsfrämjandet fixade en enkel lift när Stenmark härjade som värst).
Teddy, nu har jag läst på. Sportlovet inleddes alltså som "kokslov" - för att spara på uppvärmningskostnaderna i skolorna under de tuffa åren i inledningen av 1940-talet.
Angående geografin, som tydligen inte bara skall mätas i objektiva mått. Talade med min bättre hälft om detta igår kväll. Hon växte upp i Umeå men har också sina rötter och sin släkt i Arjeplog och fjällen, där hon ofta åkte skidor. Men de välbeställda barnen i hennes skolklass (Waldorf, lärarbarn - som jag nämnt tidigare) åkte inte till dessa berg utan till " de värdelösa fjantfjällen" (direkt citat) i Sälen och Åre - för det var där man skulle vara, trots att det var längre bort och även dyrare.
"De värdelösa fjantfjällen"... Din bättre hälft har en given roll i "Pistvakt", sanna mina ord.
Skicka en kommentar