GAIS-kaos och elände inför premiären

Två timmar försvann ur mitt liv i förmiddags när jag körde bilen till verkstan för inspektion. Efter en mycket grundlig och noggrann undersökning kom de fram till att de behöver nio arbetsdagar på sig för att fixa till plåt- och lackskadorna. Bilen ska lämnas på måndag morgon och sedan ser vi således inte röken av den på typ två veckor. Som tur är får vi dock en hyrbil utan kostnad under tiden.

Nog om detta tjatiga ämne. Över till fotboll. På söndag är det allsvensk säsongspremiär för Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, även kallat Makrillarna, Atleterna, Grönsvart eller helt enkelt GAIS.

Första matchen är mot IFK Norrköping, som alltså är tillbaka i högsta serien efter några år i Superettan. Ett klassiskt allsvenskt möte med andra ord och allt utom en storseger för Peking måste betraktas som en sensation. Särskilt som IFK snodde en av GAIS bästa spelare genom tiderna, Bobbie Friberg da Cruz. Bobbie, som spelat utomlands i flera år, ville inget hellre än att återvända till laget i sitt hjärta. Men GAIS tackade nej. Klubben hade andra storvärvningar på G (se nedan) och IFK kontrakterade honom snabbt och tveklöst.

Atleternas försäsong har präglats av skador, uteblivna värvningar, märkliga värvningar, kaos samt uruselt spel i träningsmatcherna. Allt är som vanligt, med andra ord. Och säsongens målsättning är med all sannolikhet det vanliga, det med: Att hänga kvar.

Den senaste värvningen blev klar i dag, några timmar innan det så kallade transferfönstret stängdes. En 26-årig anfallare från Nigeria som den senaste tiden mest verkar ha provspelat för olika klubbar runt om i Europa. Utan att ha fått kontrakt.

"Han är väl kanske inte i toppform", sa ansvariga i GAIS när de presenterade killen tidigare i dag.

Det bästa i värvningsväg i år var väl annars den engelsman som provspelade med Atleterna för några veckor sedan. Han lirar i någon obskyr engelsk amatörserie, men GAIS klubbledning meddelade stolt att han hade landslagsmeriter.

Vilket landslag?

Det engelska herrfotbollslandslaget för förståndshandikappade.

Därmed absolut och självklart inget som helst ont om förståndshandikappade. De kan säkert vara hur bra idrottare som helst. Se bara på hockeyspelare.

Men nog borde Atleternas ledning ha insett att en kille som spelar på engelsk amatörnivå knappast kan bli aktuell för en klubb på allsvensk nivå, förståndshandikappad eller ej.

Han fick för övrigt inget kontrakt, så intelligensreserven på Gaisgården lyckades till slut fatta ett vettigt beslut, trots allt.

Det är så sant som det är skrivet: Att älska GAIS är att lida.

I övrigt har jag glömt att meddela att äldste sonen lyckligt och väl landade i Sweden i går, tisdag, och att resan hade gått hur bra som helst.

Och att hustrun och jag var och hälsade på när Lillebrors konstskola hade öppet hus i eftermiddags. En halv dag i veckan åker nämligen hela skolan (de yngre på förmiddagen, de äldre på eftermiddagen) till Fillmore Arts Center, där de har olika konstnärliga ämnen, inklusive musik, dans och teater. När vi var på besök ägnade sig klassen åt att måla självporträtt. För att komplicera det hela något var uppgiften att måla ett porträtt av hur de skulle se ut om 20 år. Det ledde förstås till en diskussion om vad de skulle bli. En tjej ville bli en "superstar who walks on the red carpet". En annan ville bli "animal teacher". Lillebrors kompis Dylan var säker på att han skulle bli en ninja. Själv var Lillebror inne på en kombination av konstnär och fotbollsproffs.

Han vill väl glädja båda sina föräldrar.