Förlust för GAIS - allt är som vanligt

Hade ställt klockan på 7:45 i morse, vilket naturligtvis är helt vansinnigt en söndagsmorgon. Men vad gör man inte för nöjet av att höra GAIS vinna den allsvenska premiären?

Så jag tassade ner i köket i det skira morgonljuset. Knappt en själ var vaken i den amerikanska huvudstaden. Det var i sanning en vidunderlig och magisk upplevelse av stillhet och närmast sakral kontemplation. Så satte jag på webbradion, klickade fram rätt match, fixade frukost, hämtade tidningarna och satte mig förväntansfullt bredvid datorn på köksbordet.

Detta var året då Atleterna äntligen skulle börja spela bra fotboll. Detta var året då hopplösa förluster med baklängesmål i 91:a spelminuten äntligen skulle förpassas till historiens sophög. Detta var året när Makrillarna lyckades passa rätt mer än tre gånger i rad.

Sedan började webbsändningen. Och allt var naturligtvis som vanligt. Knappt två timmar senare var 0-2-förlusten mot nykomlingarna IFK Norrköping ett faktum. Inte en enda målchans på hela matchen. Lagkaptenen utvisad. Straff till motståndarna.

Man borde inte bli förvånad. Man borde kanske redan nu kräva tränarens avgång. Men man avvaktar trots allt med det till nästa omgång.

Däremot vidhåller jag att klubben borde ha kontrakterat Bobbie da Cruz Friberg till försvaret. Det sista var en passning till min bloggkollega Olle J.

Får trösta mig med att Lillebror dundrade in två mål i dagens träningsmatch, som hans lag vann med 3-1. Källa till samtliga dessa uppgifter är för övrigt Lillebror själv, eftersom jag inte var på plats.

I övrigt denna söndag i Distriktet: Riktigt trevligt väder. Min förkylning är definitivt på väg att besegras. Tyvärr verkar jag dock ha smittat hustrun, som rapporterar om halsont, snuva och huvudvärk.