söndag 17 april 2011

Så går en harmonisk söndag

Jodå, det blev fem kilometers löpning i dag, på ytterst sega ben. Men det är bara att bryta ihop och komma igen, detta är ju trots allt den första dagen på resten av mitt liv och det handlar om att se möjligheterna, inte problemen.

Vaknade oroväckande tidigt i morse, trots att jag gick och la mig sent i går kväll (fastnade framför TV:n) och frånvaro av väckarklocka. Det måste vara åldern.

Nåväl. Morgonstund ha guld i mund, så jag travade ner i köket och lyssnade på Gomorron Världen och drack mitt thé i lugn och stillhet.

Barnen vaknade till liv en efter en och eftersom vädret var vackert så beslöt jag mig för att våga föreslå en gemensam promenad längs floden. Efter att ha åhört omkring 30 högjudda argument mot detta, drev jag igenom min idé ändå. Jag är ju ändå flockledare, det har jag lärt mig av Werner.

Så vi travade iväg och hade faktiskt ett par trevliga timmar i solen, med lite stopp här och där, bland annat på House of Sweden och på Georgetown Runningshop, där jag köper all min löarutrustning och där vi numera har en god vän som jobbar (vilket jag utgår ifrån innebär att vi får familjerabatt). På vägen hem köpte vi sushi till lunch. Sedan satte jag mig och jobbade en stund i solskenet på bakgården. Och somnade efter tre minuter - ytterligare ett åldertecken, antar jag. Men det blev bara en liten nätt slummer.

Grabbarna stack till Rose Park med en fotboll, Syster Yster gjorde läxan och allt kändes hur bra som helst. Och ännu bättre blev det förstås när hustrun kom hem fram mot eftermiddagen efter tre dagar i Louisianas träskmarker.

Denna djupt harmoniska söndag avrundades med fotbollsträning för Lillebror. Det var då jag passade på att kuta en liten runda. Och när vi kom hem hade hustrun gjort middag, laxwok.

Enda smolken i glädjebägaren var att jag inte hann se Caps-matchen i eftermiddags. Men det gjorde inte så mycket, de förlorade ändå. 2-3 mot NY Rangers.

Nästa vecka (tisdag) ser jag fram mot att GAIS slår farsans gamla favvogäng Järnkaminerna. Ska vi säga 3-1 till Atleterna?

2 kommentarer:

Hanna sa...

Åh vilket underbart positivt inlägg! Jag blev på riktigt gott humör! Och oroa dig inte för ålderstecknet att somna i eftermiddagssolen - det är ju ändå veckans vilodag vi snackar om här.

Peter sa...

Tack. Jag känner mig faktiskt lite yngre i dag.