Den första riktiga sommardagen här i Distriktet, runt 30 grader på eftermiddagen och strålande sol. Jag tog med mig jobbet (preliminära versionen av de svenska nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder som jag just nu håller på att översätta till engelska i valda stycken) ut på gården och satt i solen ett tag - men det var för varmt. Så jag la undan jobbet och solade istället.
Tufft liv.
Hela morgonen och förmiddagen ägnade jag åt bilfix. Först körde jag vår krockade bil till verksta'n. Där hade dom slarvat bort alla papper, så jag fick fylle i en massa dokument en gång till. Amerikaner är väldigt förtjusta i sina dokument, oavsett vad det handlar om.
När jag väl var klar på verksta'n, vandrade jag över till biluthyrningsfirman strax intill. Den som körde på vår bil står för kostnaden för en hyrbil (eller rättare sagt hennes försäkringsbolag) under de två veckorna det beräknas ta att laga Forden. Som vanligt tog det lååång tid hos biluthyraren. Och nya papper skulle fyllas i.
Till slut fick jag i alla fall en bil och körde iväg för att fixa ett parkeringstillstånd. När jag hade parkerat och skulle låsa hyrbilen upptäckte jag att det inte gick att låsa den. Något var fel med låsanordningen. Så det blev till att åka tillbaka till uthyrningen. Som naturligtvis inte hade någon annan motsvarande bil inne och klar. Så jag blev uppgraderad till en minivan. Men den skulle tvättas och grejas med först.
Nå. Så småningom kom jag i alla fall iväg igen. Parkeringstillståndet gick oväntat snabbt att ordna och jag var tillbaka på hemmakontoret lagom till lunch - hela utflykten tog ganska exakt tre timmar.
Tre timmar som försvunna ur mitt liv.
Men varför klaga? Jag har tidigare imponerats av och berömt amerikansk TV. Visst visas det ofantligt mycket skräp, men det finns också utrymme för nästan extremt högkvalitativa, smala och ofta helt förunderliga filmer, dokumentärer och annat. I går kväll visades till exempel dokumentären "Joe Strummer: The Future Is Unwritten" av Julien Temple. En helt suverän film. Jag satt trollbunden och mindes tillbaka när jag såg The Clash spela på Scandinavium. Kan det möjligen vara för ganska exakt 30 år sedan? Början av 1980-talet var det i alla fall. Har säkert biljetten kvar i någon låda någonstans.
I övrigt väntas det dra in ett oväder över Distriktet i natt och i morgon ska temperaturen hålla sig kring måttliga 50 grader (tio grader Celcius). Så sommaren blev rätt kort den här gången. Men den kommer säkert igen.
3 kommentarer:
Oj, vilka häftiga vädersvängningar ni har där i distriket, låter som här i Grekland ungefär. Och vilken byråkrati kring den där bilen! Själv fick jag inbrott i bilen för ett tag sen med krossad ruta. Verkstadskillen fixade alltihop tillsammans med försäkringsbolaget utan att jag knappt ens behövde skriva under ett papper, sånt gillar jag...
The Future Is Unwritten visades på tv här i Svedala för ett par år sedan. :-)
Har du haft några personliga kontakter med nuvarande S-ledaren Håkan Juholt från Oskarshamn?
Viva Grekland. Låter ju fullständigt himmelskt... Jo, vädret är växlande här i Distriktet. Särskilt på vårarna, då det kan snöa ena dagen och vara 30 grader varmt två dagar senare. I går kväll var det dessutom tornardovarning utfärdad...
Hollis: Jaja... faktum är att fimen visats tidigare i amerikansk TV också. Ville bara illustrera att allt inte behöver vara skit i amerikanska TV-kanaler. Håkan Juholt... Det var nog ett par år sedan jag pratade med honom senast. Vi har haft lite kontakt via Facebook, men han har plockat bort sig själv därifrån sedan han blev partiledare. Klart häftigt, dock. Och kul för Oskesamn! Det är bara att vänta på en guidad turisttur a' la Wallander i Ystad eller Stieg Larsson i Stockholm: Här växte han upp, här gick han i skolan, här blev han medlem i SSU, här skrev han sin första artikel i ON...
Skicka en kommentar