Några smått nostalgiska tankar om påsken

Det var med viss förvåning som jag läste på svenska webbplatser om trafikkaos och gigantiska köer ut från Stockholm i morse, amerikansk tid. Tills jag kom på vad det var för dag: Skärtorsdag. En av de mest intensiva dagarna på året - dagen då alla ska ut från storstäderna och fira påsk hos släktingar och familjer ute i den vårfina naturen.

Från torsdag vid lunchtid till tisdag morgon är Sverige stängt och svenskarna är lediga. Ja, åtminstone de flesta.

Jag minns det som i går. Påsken har alltid varit en nedrans trevlig helg. Inte för att jag är kristen, för det är jag inte. Och är man kristen är det väl ingen direkt glädjens högtid antar jag, med långfredagen som mest handlar om att dela Kristus lidande eller hur det nu är.

Men påsken kommer perfekt där mitt i den skira våren. Blommorna blommar, fåglarna sjunger för full hals och det doftar gott i luften. Påfallande ofta är dessutom vädret bra under påsken, åtminstone har jag för mig det.

I många år var det något av en tradition att vi samlades på vårt gamla torp just den här helgen. Farsan ägnade sig åt något av alla otaliga byggprojekt han ständigt pysslade med och mamma förberedde landen och satte potatis och rädisor och sallad. Brorsan och jag sågade och högg ved eller oljade utemöblerna. På kvällarna satt vi på verandan med infravärmen på och åt ägg och sill och drack öl och nubbe därtill (läskeblask när vi var yngre).

Påskarna på torpet var alltid förknippade med pyssel. Det var trevligt, allt gick i lagom takt.

Och över allting sken solen. Ormvråkarna, som häckade en bit därifrån, flög omkring och spanade efter byten och i ladan hade kattugglans ungar redan flytta hemifrån.

I Distriktet är denna helg knappt märkbar, om man nu inte råkar vara aktiv i någon kristen församling. Skärtorsdagen är en helt vanlig torsdag. Långfredagen är i och för sig Good Friday för alla kristna även i USA, men Syster Yster går i skolan som vanligt. Och allting är öppet som en normal fredag. På påskafton och påskdagen är det i och för sig många barnfamiljer som ägnar sig åt "egghunt", men det handlar förstås mest om en ursäkt för att få frossa i godis (det finns många sådana ursäkter här...)

Påsken, som näst julen väl är den största familjehelgen i Sweden, kommer inte ens i närheten av en helg som t ex Thanksgiving här när det gäller resande, mat, träffa släktingar osv.

Och med dessa små anspråkslösa tankar vill jag önska alla tusentals läsare av denna blogg en Glad, äggande och fröjdefull påsk!