Körkortet kirrat, part two

Jo, tanken var ju att fixa det andra teoriprovet för MC-kortet i dag, så jag knatade som planerat ner till byråkratins epicentrum här i Distriktet: DMV-kontoret nere i mallen. DMV står för Department of Motor Vehicles och är väl så nära Kafkas beskrivning av Processen som man kan komma utanför Brasilien, skulle jag tro.

Hur som helst. Först ställde jag mig som brukligt är i kön för att få en kölapp. Det gick förvånansvärt snabbt den här gången, knappt tio minuter. Sedan fick jag min kölapp (I744) samt ett gäng papper som skulle fyllas i. Jag satte mig mig ner och började fylla i. Efter ett tag ropade de upp A233. Sedan C875. Därefter B553. Sedan E777. Sedan var det tyst ett tag. Sedan kom C876. D112. I712.

I718! Det var ju min bokstav! jag tittade på lappen. I744. Inte så farligt. Bara 26 personer före mig. Jag tog fram min handbok i motorcykelkunskap, satte mig tillrätta och började plugga.

En dryg timme senare hade man precis ropat ut I736. Det började dra ihop sig.

Ytterligare en halvtimme senare var det min tur. Jag stegade fram till nästa kö.

Efter en kvart där blev jag framviftad till disken. Fick förklara mitt ärende och redogöra för varför jag inte har något amerikansk social security-nummer. Hade som tur var passet med mig, det godkändes efter viss tvekan som substitut.

Sedan ny väntan på en ledig dator.

Själva testet tog ungefär sju minuter att göra och gick bra. Jag lyckades faktiskt svara fel på tre frågor, vilket måste betraktas som något av en bedrift. Men jag klarade gränsen med marginal hur som helst.

Därefter fick jag vänta på min tur vid test-disken. Efter omkring tio minuter så kallades jag dit, ett antal papper skrevs ut och häftades ihop och sedan fick jag gå.

Klar?

Nej då.

Nu måste jag ta alla dessa papper till ett annat DMV-kontor för att få själva körkortet utbytt. Varför det inte kunde ske här, när de uppenbarligen tryckte fram körkort i parti och minut, övergår mitt förstånd (det är mycket som övergår mitt förstånd i detta sammanhang), men jag har lärt att det inte är någon som helst idé att framföra några som helst tankar eller åsikter om sådant. Har man inte fastnat tidigare i den denna byråkrati, så lär man göra det då.

Så jag knatade hem igen, berättade för hustrun om min umbäranden och när hon fick höra vad nästa anhalt var, skrattade hon rått.

"Åk dit tidigt, ta med en tjock bok och lunch. Det kontoret är Georgetown-kontoret upphöjt till tio", sa hon - hon hade nämligen tvingats dit en gång i samband med en felaktig parkeringsbot.

Så jag la ner alla planer på ett snabbt eftermiddagsbesök och sparar krafterna till i morgon. Jag återkommer naturligtvis med rapport: "Körkortet kirrat, part three".

Annars är det synd om Syster Yster som är hemma, rejält förkyld. Övriga två kids är på sina respektive skolor, även om Big Brother också fått sig en släng av samma förkylning. Vi övriga har klarat oss. Så här långt.

I kväll har kidsen beställt pizza. Från pizzeria.