En sån dag. En sån rackarns hus-mus-dag.
Vi satt och pratade helt lugnt, hustrun och jag. Båda hade vi tagit en liten paus i våra respektive yrkesutövningar och utbytte tankar och synpunkter om världsläget. Så skrek hustrun plötsligt till.
"Det är en mus! Där! I hörnet!"
Jajamen. Där var den, en liten söt varelse som nyfiket, men ytterst försiktigt, undersökte sin omvärld. Vi satt blixt stilla, vilket är en märklig liknelse eftersom jag aldrig någonsin sett en blixt sitta still. Men i alla fall. Ni fattar vad jag menar. (Uppdatering: Se språkvårdarna bre ut sig i kommentarerna)
"Vi måste fånga den", väste hustrun. "Jag hämtar lite ost så lockar vi ut den. Sedan fångar vi den med en papperskorg."
Jag var med på planen. Hustrun smög iväg för att hämta ost och en papperskorg, medan jag försökte fixera musen med min stenhårda blick. Inte för att den brydde sig särskilt mycket om det. Men den var kvar när osten anlände. Och papperskorgen.
Med oändligt tålamod skred vi till verket.
Det första försöket misslyckades. Jag var för långsam. Musen smet iväg när jag försökte fånga in den via papperskorgen och med osten som lockbete.
Hustrun tog över. Hon väntade. Och väntade. Och väntade. Det kändes som en giganternas kamp. Vem skulle ge upp först?
Till slut pallade inte musen längre. Lukten av mat blev för stark. Den sprang försiktigt upp till ostbiten. Började knapra så smått. Lite nervöst.
Pang!
Hustrun var obeveklig. Musen var fångad!
Jag bar iväg fången och släppte lös den borta hos några grannar som vi inte gillar, på behörigt avstånd från vårt hus. En perfekt genomförd aktion. Knivskarp. Inte ens amerikanska anti-terror-elit-styrkor-i-Pakistan kunde göra det bättre.
Mission accomplished, som Bush antagligen hade sammanfattat det hela.
We got him!
Sedan hämtade jag hem dottern från skolan och hon berättade, bara så där i förbifarten, att hon hållit en föreläsning inför hela Middle School. Och eftersom det var "Grandparents Day" på skolan så var, bland många andra, nationens second lady Jill Biden på plats (vicepresident-paret har nämligen barnbarn på dotterns skola). Dessutom fanns förstås Obamas äldsta dotter med bland åhörarna.
Det handlar om att skaffa sig ett gott nätverk... Vicken tjej, va?
Big Brother har jag inte sett röken av sedan i morse. Han är ute och arbetar på sitt nätverk, vilket innebär att han partajar med sina klasskompisar denna fredagskväll. Hustrun är och hämtar honom i skrivande stund.
I övrigt: En vacker dag i Distriktet, med lagom temperaturer och lagom med solsken. I morgon ser jag fram mot Lillebrors fotbollsmatch, som denna lördag börjar på sen förmiddagstid. Betydligt trevligare än förra lördagens 8:15-match...
Vi satt och pratade helt lugnt, hustrun och jag. Båda hade vi tagit en liten paus i våra respektive yrkesutövningar och utbytte tankar och synpunkter om världsläget. Så skrek hustrun plötsligt till.
"Det är en mus! Där! I hörnet!"
Jajamen. Där var den, en liten söt varelse som nyfiket, men ytterst försiktigt, undersökte sin omvärld. Vi satt blixt stilla, vilket är en märklig liknelse eftersom jag aldrig någonsin sett en blixt sitta still. Men i alla fall. Ni fattar vad jag menar. (Uppdatering: Se språkvårdarna bre ut sig i kommentarerna)
"Vi måste fånga den", väste hustrun. "Jag hämtar lite ost så lockar vi ut den. Sedan fångar vi den med en papperskorg."
Jag var med på planen. Hustrun smög iväg för att hämta ost och en papperskorg, medan jag försökte fixera musen med min stenhårda blick. Inte för att den brydde sig särskilt mycket om det. Men den var kvar när osten anlände. Och papperskorgen.
Med oändligt tålamod skred vi till verket.
Det första försöket misslyckades. Jag var för långsam. Musen smet iväg när jag försökte fånga in den via papperskorgen och med osten som lockbete.
Hustrun tog över. Hon väntade. Och väntade. Och väntade. Det kändes som en giganternas kamp. Vem skulle ge upp först?
Till slut pallade inte musen längre. Lukten av mat blev för stark. Den sprang försiktigt upp till ostbiten. Började knapra så smått. Lite nervöst.
Pang!
Hustrun var obeveklig. Musen var fångad!
Jag bar iväg fången och släppte lös den borta hos några grannar som vi inte gillar, på behörigt avstånd från vårt hus. En perfekt genomförd aktion. Knivskarp. Inte ens amerikanska anti-terror-elit-styrkor-i-Pakistan kunde göra det bättre.
Mission accomplished, som Bush antagligen hade sammanfattat det hela.
We got him!
Sedan hämtade jag hem dottern från skolan och hon berättade, bara så där i förbifarten, att hon hållit en föreläsning inför hela Middle School. Och eftersom det var "Grandparents Day" på skolan så var, bland många andra, nationens second lady Jill Biden på plats (vicepresident-paret har nämligen barnbarn på dotterns skola). Dessutom fanns förstås Obamas äldsta dotter med bland åhörarna.
Det handlar om att skaffa sig ett gott nätverk... Vicken tjej, va?
Big Brother har jag inte sett röken av sedan i morse. Han är ute och arbetar på sitt nätverk, vilket innebär att han partajar med sina klasskompisar denna fredagskväll. Hustrun är och hämtar honom i skrivande stund.
I övrigt: En vacker dag i Distriktet, med lagom temperaturer och lagom med solsken. I morgon ser jag fram mot Lillebrors fotbollsmatch, som denna lördag börjar på sen förmiddagstid. Betydligt trevligare än förra lördagens 8:15-match...
We got him! Vår egen lilla hus-mus-terrorist är infångad efter en kirurgisk militär operation orkestrerad av hustrun
7 kommentarer:
Tur att det var den terroristen du talade om. Det andra infångandet ser jag inte som ett accomplishement
Och blixt stilla är en förvrängning av blickstilla som i sin tur kommer frå blek stilla, som har med stlla vatten, utan en krusning att göra. Så egentligen är det helt logiskt :)
Mja, din känsla för svenska verkar ha kommit på glid. Det heter blick stilla och blick i blick stilla är i princip samma ord som bleke - det vill säga en vindlös vattenyta.
Blixt används i t.ex. blixt full och blixt förbannad. Upphovet är blitzschnell 'blixtsnabb', och därifrån har blitz blivit allmänt förstärkande, på motsvarande sätt som jätte- på svenska.
Det är viktigt att du vet skillnaden mellan blick stilla och blixt full.
Vänligen
Vän av ordning
Stackars dig som råkat ut för så ivriga språkvårdare. Jag var på vippen själv, men hejdade mig när jag såg att andra redan ingripit.
Som en liten uppmuntran kan jag berätta att jag i går träffade en höjdare från Socialstyrelsen som lovprisade dig. Det var ingen hejd på hans beröm av dig; som människa (så där i största allmänhet), i din yrkesroll ("Peter är en lysande stjärna") och som arbetskamrat ("kreativ och nytänkande"). Jag satt bara och lyssnade, njöt och nickade instämmande.
Ett härligt möte!
Haha, lysande beskrivning av ett viktigt uppdrag - att fånga en mus. Att ni kom på att lägga ostbiten på en platta också, det hade nog inte jag kommit på, för jag när jag läste texten började jag just fundera på hur man skulle kunna lyfta upp musen sen, inne i papperskorgen...Men ni var väl utbildade i ingångande av små terrorister!
Blick stilla heter det ju. Tack alla språkvårdare! Tro det eller ej, men även jag har mina språkliga blinda fläckar. I det här fallet får jag väl skylla på att jag var mentalt och fysiskt utmattad efter vår terroristjakt... Vi har ännu inte haft någon riktig debriefing heller.
Anna Karin: Vilket synnerligen trevligt möte, synd bara att jag inte var där.
Ingabritt: Om det rent tekniska när det gäller kartongplattan och ostbiten: Ostbiten låg ursprunligen på en matta. När musen väl var infångad så drog vi försiktigt in den tunna kartongen under papperskorgen. Musen var vid det laget tämligen rädd och hade sprungit upp i "taket" av papperskorgen. Vi kunde konstatera att de är väldigt bra på att klättra...
Mycket imponerande.
Utan bildbevis hade jag tvivlat. Dessutom inga civila offer.
Och strålande idé att lämpa över den till otrevliga grannar....det tänkte nog inte systers ysters föreläsningåhörares pappa på.
Du kanske skulle snacka in dig och bli rådgivare hos han.
Skicka en kommentar