Förra veckan berättade en av våra goda vänner att hon var rätt trött på sitt jobb på en mäklarfirma. I dag meddelade hon med ett brett leende att hon slutat. Hon hade sagt upp sig i går.
"Har du hittat ett nytt jobb redan", frågade jag. Man är ju svensk. Inte säger man upp sig så där bara från en anställning. Och går hem direkt, utan att ha fått besked om något nytt. Rakt ut i otrygghet? Nä, så gör man ju bara inte.
Men här gör man det. Inte hade hon något nytt jobb. Hon har inte ens sökt något.
"Maybe I start looking next week. Or after Halloween."
Nu sitter inte familjen i sjön direkt. Maken tjänar bra och de klarar sig säkert på hans lön någon tid. Men samtidigt säger det något om den amerikanska mentaliteten. Förändringar av olika slag är nog betydligt vanligare här än i Sverige. Jag har inte kollat någon statistik, men jag skulle bli förvånad om inte genomsnittsamerikanen flyttar betydligt mer och byter jobb betydligt oftare än genomsnittsvensken.
Det finns säkert flera orsaker till detta. Några exempel, helt ovetenskapligt och spontant:
Ett annat exempel: En av våra kompisar gick från att jobba i en non profit organisation till att bli butiksbiträde i en affär för hårvårdsprodukter. Nu är hon föreståndare för en annan butik (allt inom ett år), men funderar på att starta eget i modesvängen.
I övrigt denna dag: Regn och jobb. På eftermiddagen åkte tjejerna i familjen till Target och handlade mer Halloweenprylar medan Lillebror och jag cyklade upp till katedralen (som höll på att ramla omkull i samband med jordbävningen i augusti) och kollade in Big Brothers som spelade fotbollsmatch strax intill.Tyvärr blev det förlust. Men Big Brother spelade bra och med tanke på hällregnet större delan av matchen var det en bedrift att överhuvudtaget träffa bollen.
4 kommentarer:
Jo, det är en allmänt vedertagen sanning att den amerikanska rörligheten äe högre än den europeiska. Sedan misstänker jag att den svenska rörligheten är relativt hög också, även om jag inte har statistik framför mig. Som bekant utläses AMS som Alla Måste Söderut.
Jag håller med. Efter att ha jobbat 20 år i ett USA-företag där den interna rörligheten var hög (bytte jobb var 3:dje år) och intrycken av att mina amerikanska kollegor bytte bostadsort i nästan samma takt, så verkar den svenska förändringstakten ganska trög.
Intressant, och som så ofta ser jag likheter med mina funderingar om skillnader mellan Sverige och Brasilien. Men det måste väl rimligen vara ganska stora skillnader mellan storstad och landsbygd, eller? GÄnget i "fly-over-country" är kanske inte lika ombytliga?
Olle: det är väl rätt klart att rörligheten ökar överallt i hela världen. Men när det gäller jobb-byte tror jag att svenskarna är ett rätt pikttroget (och trygghetsälskande?) folk.
Werner: Man kan ju tänka sig att det blir en del kulturkrockar när svenska företag etablerar sig i USA och tvärtom. Inte minst när det gäller semestervanor. Å andra sidan tror jag att svenskarna överlag är betydligt flitigare på jobbet - när de är där...
Hanna: Jo, jag känner ju inte så många från dom trakterna (troligen för att de håller sig där och aldrig syns här), men jag skulle tro att du har rätt där. Men samtidigt finns det en tradition att bryta upp och flytta vidare också ute i provinserna - åtminstone tror jag det. När vi var ute och reste runt i södern så såg vi hur många tomma kåkar som helst, folk verkade bara ha plockat med sig det viktigaste och dragit iväg. Som i en roman av Steinbeck...
Skicka en kommentar