söndag 9 oktober 2011

Mitt liv som tennisspelare

Jo, jag vet att det börjar bli tjatigt, men vi har haft ännu en dag av kanonväder här i Distriktet. Så det blev en timmes tennisspel i dag också. Syster Yster är nu bästa tjej i familjen, eftersom hon slog hustrun i en rasande spännande och jämn match. Även vi pojkar spelade, vi hade två banor för oss själva.

Faktum är att jag spelade så mycket att strängen brast på mitt "proffsrack" - det tennisrack som jag en gång för urminnestider sedan köpte av tennistränaren i Ystad Tennisklubb. En kompis och jag hade stående tid där varje torsdag morgon klockan halv åtta om jag minns rätt och när tennistränaren såg min gamla träspade från 1975 (jag tyckte att det var rätt coolt att spela med det, måste jag erkänna), erbjöd han sig att sälja ett av sina rack, en Wilson, för en billig penning. Till saken hör att han var sponsrad av tillverkaren och fick sina rack gratis. Så det var kanske inte så storstilat som man kunde få ett första intryck av.

Men ändå. Jag slog till.

Det där racket är väl egentligen alldeles för bra för mig. jag är bara en glad amatör. Och jag har förstått att proffsracket inte är särskilt lätta att tas med om man inte råkar vara just proffs. Så för några år sedan köpte jag ett nytt rack här i USA. Ett Dunlop, faktiskt. Cirkeln är sluten. Tennisrack är märkvärdigt billiga här, man kan köpa en finfin spade för runt 60-70 dollar. Hade säkert kostat det tredubbla i Sverige.

Även tennisbollarna är betydligt billigare här, liksom bilar och elektronik. Däremot är pizzorna överlag dyrare. Allt det där får en ju att fundera på saker som handelsbalans och nationalekonomi och valutaföränringar. Men det ska jag utreda närmare en annan gång.

Låt mig bara slutföra min tennishistoria. Jag har naturligtvis sparat mitt gamla Dunlop, som jag köpte på Domus i Oskarshamn för egna pengar, så nu har jag faktiskt tre racketar i min ägo. Varav två för närvarande har brustna strängar. Men jag funderar på att stränga om dom. Det finns en nyöppnad tennisshop en bit härifrån. Undrar om de någonsin sett ett träracket.

I morgon är det Columbus day här i Distriktet. Då är det så finurligt uträknat att två av familjens tre barn har ledigt. Big Brother är den enda som ska till skolan.

Så för en annan blir det business as usual, ingen sovmorgon här inte.

Inga kommentarer: