Husmusens möjliga död

Jag satt och pratade med brorsan i förmiddags, när hustrun kom in i rummet med något vilt i blicken.

"En av musfällorna har slagit igen och det sticker ut något som ser ut svans från den. Jag tror att vi fångat musen."

Jag avslutade samtalet med brodern och vandrade ner i köket. Mycket riktigt. En mus hade fastnat i en av fällorna, som vi låtit stå i köket sedan husmusen härjade som värst för flera veckor sedan. Sannolikt var det husmusen som nu mött sitt öde.

Det var med blandade känslor jag begravde den lilla varelsen. På något sätt hade den blivit som en i familjen, där den sprang omkring och letade mat på kvällarna. Ibland kunde vi sitta länge och titta på den, samtidigt som vi totalt fåfängt försökte fånga in den med en hemgjord "human" fälla konstruerad av en papperskorg och ett långt snöre. Samtidigt var det onekligen en aning irriterande att den fortsatte hemsöka oss - det är inte så kul att ha en mus boende under spisen.

Nu är det ju inte säkert att det var just vår husmus som jag begravde i dag. Det som talar emot det är att just denna mus uppträtt ytterst klokt under lång tid och det vore lite konstigt om den nu plötsligt skulle gå in i en fälla som vi inte gillrat med färskt foder på säkert tre veckor.

Så det kanske var en nykomling, helt enkelt. Det finns ett visst hopp om att husmusen finns kvar därute någonstans.

I övrigt slocknade bilens varningslampa "Check Engine" av sig själv i går. Så jag avbokade verstadstiden som jag bokat. Tills vidare. Tänk vad enkelt det kan vara ibland... Betydligt enklare än att parkera bilen - jag snurrade runt i 35 minuter denna kväll för att hitta en ledig plats. Kul.

Annars ägnar vi oss mest åt att räkna ner just nu. Om tre dagar kommer mormor, morfar och kusin L och alla här är hur excited som helst.