Bilder från Cape Cod

Har ju tidigare utlovat bilder från vår semestervistelse på Cape Cod, så här kommer ett gäng. Jag låter dom vara okommenterade, är det något mi vill ha mer delatljer om så är det bara att höra av sig. Jag kan väl sammanfatta dagarna enligt följande: Görfint!

Värsta ovädret

Vi satt och grillade och hade trevligt, när plötsligt min mobiltelefon surrade till. Det var en varning. "Severe thunderstorm, please go inside to a safe place with a radio/TV and a flashlight", löd meddelandet.

Hoppsan. 

Med åren här i Distriktet har vi lärt oss att ta såna signaler på allvar. Vi lever i ett subtroiskt klimat, där vädersystemen ibland kan ställa till med rätt rejäla hyss. Så vi såg till att säkra alla grejer ute, vandrade hem med vår gäst Karro, som pluggar på Georgetown University nu i sommar (en dotter till våra kompisar Johan och Annika) samt stängde dörrar och fönster.

Någon timme senare var ovädret över oss. Det började med blåst. Och det var nog bland de värsta vindbyar jag upplevt. Det knakade i hela huset och utanför börjde sig träden och grenar, löv och annat bråte virvlade genom luften.

Sedan kom regnet och åskan. Det var ett intensivt blixtrande i åtminstone 40 minuter, men såvitt vi hört slog den aldrig ner någonstans.

Däremot ställde stormen till med en hel del skada, främst på grund av omkullblåsta träd som rev ner luftburna el- och teleledningar - och det finns fortfarande många sådana ledningar kvar här i trakten. Runt två miljoner hushåll blev av med strömmen. Vi klarade oss, men har varit utan Internet under större delen av dagen.

Här under kan ni se lite bilder från en promenad hustrun och jag gjorde i förmiddags.

I övrigt kan rapportera att Lillebror tyvärr ligger nerbäddad i feber. Dubbelt tråkigt, eftersom vi var bjudna på poolparty hemma hos några vänner denna eftermiddag. Med tanke på att det är 34 grader varmt så hade det onekligen varit skönt med ett dopp.

Lillebror är dock vid hyfsat gott mod och förhoppningsvis är han på benen snart igen.

Ett av många träd som knäcktes av de våldsamma vindarna i går kväll. Vår bil står omkring tio meter längre fram...

Aj då. Någon kommer att bli ledsen.

Någon inledde operation uppstädning. Rätt bra sopat.

En annan bil som fick oväntat besök. Vår kärra klarade sig helskinnad. Eller helplåtad eller vad man nu säger.

Världens vackraste hustru inleder operation stormsanering på bakgården.

Ännu ett träd som blåste omkull, detta ligger bara några meter utanför våra kompisar Pete och Mimis hus.

Kärt besök! Innan åskovädret rullade in, hann vi ha en grillkväll med Karro, som är här och sommarpluggar.

Om att cykla fram och åter

Var uppe tidigt i morse och cyklade bort till högsta domstolens ståtliga byggnad ett stenkast öster om kongressbyggnaden. Det tog 17 minuter att cykla de nästan sex kilometerna dit kl 6.50 på morgonen. Snittfart: 20,5 km/h.

Tillbaka: Något kortare, märkligt nog. 5,75 km. Tid: 19:53. Snittfart: 17,3 km/h. Startade kl 7.50. dvs en timme senare.

Intressant att notera skillnaden i fart. Det är skillnaden mellan icke-rusningstrafik och rusningstrafik. På cykel. Nästan tre minuter på knappt sex kilometer, alltså.

Vad jag gjorde vid högsta domstolen kl sju på morgonen? Kollade läget inför sjukvårdbeslutet, förstås. Läs mer om detta på min "proffsblogg".

I övrigt denna dag: Mest jobb. Varmt som attan. Hustrun och Lillebror var på bio.

Och så förlorade Tyskland helt obegripligt mot Italien. Där gick mitt tips helt åt fanders. Nu känner jag mig helt förvirrad.

Tre timmar i en bilkö

Jag är inte riktigt lika bra på det som min svägerska i Brasseland. Men då och då försöker jag i alla fall:

Konstruera att-göra-listor. Och försöka bocka av dom.

I dag var en sådan dag. Vi drar till Sweden om runt tio dagar och schemat fram till dess är fullspäckat. Så här gäller det att organisera sin tillvaro. I dag har jag checkat en hel del på listan:

• Besiktigat bilen (tre timmar i en oändlig och fullständigt meningslös kö, se nedan)
• Fixat en massa försäkringsgrejer (vad jag saknar det svenska sjukvårdssystemet)
• Grejat med barnens skolpapper inför terminsstarten
• Betalat räkningar
• Städat skrivbordet och lagt alla papper på en massa olika smarta ställen

Jo, det här med bilbesiktning i Distriktet är värt några extra rader. För runt fyra år sedan avskaffade stadens kloka styrande besiktningen av besparingsskäl. Följden har blivit att den ena trafikfarliga skrothögen efter den andra numera kör på gatorna. Jag är sannolikt en av de få personer som tycker att både bilbesiktning och Systembolag är rätt bra grejer. 

Men det var inte det jag skulle berätta om. Jo, inte slipper man besiktiga bilen bara för att besiktningen är skrotad. Man blir kallad dit vartannat år eftersom det även finns federala (nationella) regler om kontroll av bilar. Det handlar bland annat om avgasutsläpp, som ska hålla sig inom en viss, tämligen generös, nivå. 

Således är det bara att ställa sig i den gigantiska kön, ta med en bra bok och se till att bilen är hyfsat fulltankad eftersom man hela tiden kryper fram i kön. Snacka om att släppa ut avgaser i onödan. Jag stod i kön i nästan tre timmar i förmiddags. Själva besiktningen var förstås en formsak, alla bilar som är nyare än 25 år klarar kraven utan problem (om man inte har ett trasigt avgassystem).

Det var lite svettigt att snigla sig framåt i solgasset, eftersom det var runt 30 grader varmt i Distriktet denna onsdag. Men nu är det gjort.

Nu är det bara resten kvar... 

 

Under eftermiddagen ägnade Big Brother och jag oss åt seriös fotbollskoll. EM-semifinalen mellan Portugal och Spanien var en stor besvikelse. Tyskland vinner hela klabbet, kom ihåg var ni hörde det först.

Kontaktlinser för Syster Yster

Dagens stora nyhet: Syster Yster har börjat med kontaktlinser!

Hon tjatade på oss om det ett tag, men vi tyckte nog att hon var lite för ung. Så skaffade allt fler av hennes kompisar linser och det fanns liksom inte längre några skäl att säga nej.

Efter ett par (rätt kämpiga) övningsomgångar hos optikern, har hon i dag burit sina linser ordentligt för första gången. Så stolt och så glad. Så nu lär inte glasögonen bli särskilt slitna framöver.

Jag är klart impad av dottern. Själv har jag haft glasögon sedan jag var runt 15-16 år. Linser har jag provat en gång - och tyckte inte om det. Jag har ärligt talat lite svårt för det där med att hålla på med ögon. Det är säkert många jobb som jag inte passar för och ögonläkare är definitivt ett av dom.

När jag provade linserna var det en optiker som satte i dom åt mig. Sedan gick jag omkring och var irriterad i ögonen i ett par timmar. När jag kom tillbaka till optikern, sa han till mig att ta ut dom.

"Skojar du? Jag tar inte ut dom. Aldrig i livet. Det får du göra", sa jag.

Sedan fortsatte jag med mina glasögon. Det blir nog inga linser för mig. Även om jag blev rätt så inspirerad av Syster Yster i dag...

I övrigt: Fortsatt finfint väder, runt 28 grader och sol. jag har dock, i vanlig ordning, mest suttit inne och arbetat, plikttroget och disciplinerat. Samma sak för hustrun, som har hur mycket som helst att göra nu inför den hägrande sommarledigheten. Barnen har dock ledigt. Big Brother var och fikade med polare under eftermiddagen, Syster Yster har varit hemma hos några av sina kompisar nu i kväll och Lillebror ska hem till en av sina vänner hela dagen i morgon.
 

Äntligen måndag, äntligen vardag och jobb!

Den här måndagen har bara flugit fram. Har knappt hunnit med någonting, tycker jag. Ändå har jag suttit fjättrad vid mitt skrivbord ända sedan i morse. 

Jo, lite har jag väl fixat. Ett par artiklar är skrivna och ivägskickade hit och dit. Vi har käkat lunch med en god vän som är på tillfälligt DC-besök. Och framåt sen eftermiddag stack Syster Yster, Lillebror och jag till poolen en stund. Jag körde 500 meter i rätt hårt tempo. Det blev dagens träning.

Annars kan jag meddela att vädret fortfarande är toppen här i Distriktet, runt 30 grader i dag.

Här är lite bilder. Fler kommer senare från vår nyligen genomförda lilla roadtrip.   

 Vad är det nu bloggaren blir så förskräckt över...? 

Jo, Lillebrors avhuggna pekfinger somhan numera går omkring med i en låda. Läskigt, va? 

När han inte hugger av sig fingarna, roar han sig med att såga av sitt ben. Vad kan man inte hitta på under sitt sommarlov? 

 En annan trevlig sommarsyssla är att slå sönder saker. Här är det ett bord och en stol som demoleras av Big Brother och Lillebror.

Bara för att kompensera de morbida bilderna på bröderna: Syster Yster tar en drink vid boardwalken i Rehoboth Beach. 

Back home i Distriktet

Egentligen hade jag tänkt lägga ut en massa bilder, men min stackars antika datamaskin är så långsam och trött i kväll. Troligen helt slut efter att ha rest genom åtta delstater på en vecka. Så det får bli ett textinlägg - bilderna kommer senare. Promise.

Vi är alltså tillbaka i Distriktet efter en veckas roadtrip längs nordöstra USA. Allt har gått jättebra och vi har haft fantastiskt kul.

Tidigt i fredags morse åkte vi iväg från Cape Cod uppe i Massachusetts och kryssade sedan söderut längs diverse konstiga och skojiga vägar. Min ambition var att undvika pulsådern I 95:an eftersom vi därmed garanterat skulle fastna i trafikkaos runt N Y City och Philadelphia under fredagsrusningen.

Min taktik höll väldigt bra rätt länge. Tills vi kom fram till the middle of nowhere där dom plötsligt hade bestämt sig för att riva en bro och leda om trafiken en tre, fyra svenska mil eller så längs vindlande väger uppe i Appalachiska bergen (här hör ni kanske banjomusiken tona fram i bakgrunden - dadadadada).

Vi lyckades dock överleva denna omväg och två timmar senare satt vi likt förbaskat fast i en bilkö i förorterna till Philadelphia.

Framåt femtiden var vi dock framme i Wilmington, dit hustrun redan anlänt medelst tåg från DC. Vi chackade in på ett ytterst trevligt hotell och firade midsommar genom att gå ut och äta på ett äkta amerikanskt ale house. Ungefär samtidigt som vi satte oss till bords bröt det ut världens åskoväder som sedan fortsatte i runt tre timmar. Det kändes som om den gångna veckans extremt varma och fuktiga väder liksom laddat upp för detta utbrott.

Dagen efter sken solen och vi tillbringade en slapp morgon med bad i hotellpoolen, en långsam frukost samt besök på New Sweden Center ute vid hamnkvarteren. Här har en ideell organisation byggt upp ett litet centrum som helt och hållet handlar om när svenskarna (och ett gäng finländare) kom till Delaware och Wilmington för att kolonisera Nordamerika. Extremt intressant för en historienörd som er ödmjuke bloggare. Vi träffade dessutom en hop trevliga ocj entusiastiska människor där vid centret och blev kvar rätt länge. men det var det värt.

Därefter styrde vi kosan söderut, ner mot den atlantiska oceanen och Rehoboth Beach. Målet var att försöka hitta något hotell längs stranden, men nästan allt var fullbokat. Och de rum som fann kostade en förmögenhet. Så vi bestämde oss för att tillbringa resten av dagen och kvällen på stranden och sedan åka hem framåt natten.

Eftermiddagen tillbringades således på stranden. 24 grader i vattnet, strålande sol och hur skönt som helst. Sedan tog vi en dusch vid strandduscharna, turades om att byta om i bilen samt gick till en av sta'ns bästa fiskrestauranger. Eftersom vi hade sparat in 500 bucks på att inte sova över, så tänkte vi att vi kunde unna oss en schysst middag.

Vi hade precis fått in förrätten när kyparen, som för övrigt hette John, kom fram och sa att de tyvärr fått strömavbrott och att våra varmrätter nog skulle bli en aning svåra att leverera. Vi avvaktade en stund, men no el kom så vi betalade vår måttliga nota och tänkte att vi får väl leta reda på ett annat ställe.

Bara för att inse att i stort sett hela Rehoboth Beach var utan el... Kinkikt för hungriga. Tydligen hade det våldsamma åskovädret kvällen innan slagit ut en stor del av den lilla stadens elförsörjning. Lite smolk i bägaren. Vi tröstade oss med glass på ett av de få ställen som hade el. Framåt niotiden påbörjade vi resan hemåt och stannade en bit utanför Rehoboth och slängde i oss lite god tomatsoppa.

Hemma igen runt midnatt, trötta men mycket nöjda med vår resa.

Denna söndag har ägnats åt diverse olika småprojekt, som städning, trädgårdsfix, tvätt. jag har dessutom cyklat 30 km (snittfart 25,4 km/h, motvind och uppförsbacke hela tiden), varit och handlat, lagat mat, samt kollat dagens EM-match mellan England och Italien - två lag som inte imponerade särskilt mycket. Men Italiens seger (på straffar) var helt klart rättvis.

I morgon blir back to work för en annan. Ett gäng artiklar ska skrivas, texter ska redigeras och diverse researchmaterial ska nagelfaras.    

Förlängd semester

Eftersom vädret här på Cape Cod varit fullständigt magiskt underbart, så bestämde vi oss, efter samråd med hustrun hemma i ett 38-gradigt Distrikt, att stanna ytterligare ett dygn här uppe i norr.

Det har verkligen varit totalt semestertempo. Några turer med roddbåten, lite mer tennis och shuffleboard, massor av bad både i havet och i poolen, restaurangbesök, cykelturer, bokläsning, grillning och en hel del annat lättsamt.

Roligast i dag var nog att vi lyckades lokalisera fiskgjuseboet via dagens båttur. En nästan flygg unge fanns kvar och prövade sina vingar. Rätt häftigt att se.

Lillebror har i stort sett bott i poolen, däremot var han inte alls intresserad av att simma i havet. Vet inte om det har något med det faktum att det finns rätt gott om hajar här i trakten - och då tänker jag förstås särskilt på the great white. Filmen "Hajen" är ju inspelat på Martha's Vineyard, en kort bit härifrån. Och förra sommaren tvingades de - precis som i filmen - stänga av en längre sträcka av stranden som ligger längs östa Capen - eftersom en rätt stor ansamling av stora vita hajar samlats där, antagligen på grund av att sälarna blivit flera. Om jag inte minns alldeles fel så blandade de upp sälköttet med en och annan simmare innan stränderna stängdes.

Syster Yster är mest ute med sin kompis Mary och Big Brother chillar onväxlande i poolen och på sin säng, i svalkan inne i huset.

I morgon bitti, midsommarafton i Sverige, en helt vanlig fredag här, blir det tidig väckning. Sedan ska vi försöka trixa oss neråt helt utan att fastna i trafikkaoset runt Nueva York City. Vi har stämt träff med hustrun i Wilmington, Delaware - en stad med mycket speciella svenska anor. Det var nämligen här New Sweden, Sveriges enda nordamerikanska koloni, etablerades 1638. Jag återkommer sannolikt med mera kring detta senare.

Nu är det hög tid att gå och knyta sig.

Cape Cod

Efter en intensiv dag med en tidigt tur för min del ut till ett universitet strax utanför Boston, där jag pratade med en professor om medikalisering i ett par timmar (otroligt intressant), är vi nu framme på Cape Cod. Vi har hamnat på en himla kanonbra resort där vi har ett eget hus omkring fem meter från Atlanten, med uppvärmd pool, egen minigolfbana som man får spela på hur mycket man vill, cyklar att låna, privat strabd och en massa annat skoj.

Synd att klaga. 

Vi har redan hunnit med att bada, spela tennis, spela golf, kollat fåglar (ja, det var ju bara jag, förstås), tagit ett par rejäla cykelturer, ätit en väldigt smarrig middag samt gått på glasscafé som dessert. 

Cape Cod är verkligen ett behagligt ställe, även om det är svenska sommartemperaturer här - runt 20 grader i dag som mest. Men det ska visst bli varmare i morgon, sägs det.

Capen är sig lik, vi var här för nästan exakt ett år sedan. Och precis som då så påminns jag om mina barndoms somrar på Gotland. Samma sommarkänsla, samma lukt av tallskog, samma ständiga närhet till havet, samma känsla av att detta på samma gång som det är en sommarmetropol också är en bortglömd del av världen i omkring tio månader per år.

Dessutom är Cape Cod och Gotland ungefär lika stort.

Hur som haver. Här är lite bilder från eftermiddagen... 

Lunch i vårt hus, beläget behagligt näta stranden... 

Inte direkt crowded på beachen som synes. Högsäsongen här börjar först om ett par veckor. 

 Lillebror "Tiger" i puttartagen. Fritt användande av minigolfbanan ingår i...

 hyran och det är ju synd att inte utnyttja detta. Jag tror att barnen spelade åtminstone tre omgånger under vår första halva dag här.

 Utsikt från vårt köksfönster. Runt fem meter till havet (eller egentligen en havsvik, den rikiga stranden ligger runt 100 meter till höger).

 Syster Yster med en av de coola cyklarna som vi kan låna utan extra kostnad.

 Våra kompisar John och Barbara.

 Lillebror lirar tennis.

 Syster Yster lirar tennis.

 Kramkalas.

Som sig bör på en strandort avrundade vi kvällen på ett glasscafé.

Framme i Boston

Efter en lång dag med bilkörning, är vi nu lyckligt och väl framme i Boston. Vi hamnade direkt på ett BBQ-party och åt gott och träffade en massa nya bekanta.

En perfekt start på vår vistelse här.

Nu har vi installerat oss hemma hos våra kompisar Barabara och John i Belmont, som ligger strax utanför sta'n. Barnen umgås med sina gamla kompisar - även om Syster Yster såg rätt mör ut senast jag tittade till henne. I motsats till sina bröder sov hon ingenting under den långa färden upp. Det gjorde inte jag heller, vilket ju var bra eftersom det var jag som körde.

Resan gick bra. Vi stack iväg 8.45 och efter samråd med erfarna bostonfarare valde jag den östra vägen hit: 270:and, 81:an, 84:an samt 90:an. På så sätt undvek vi att fastna i det kaos som alltid verkar vara utanför New York City.

Som en ren bonus visade det sig att denna väg stundtals var bländande vacker. Vi stannade till i Scranton, som hustrun säger är utnämnd till USA:s tråkigaste stad och där den amerikanska versionen av The Office utspelar sig. Men just där vi var verkade det vara precis som vid alla andra köpcentrum i USA, en bilanpassad blandning av butiker, snabbmatsställen och lite mer ordentliga restauranger.

Vi rastade ett par timmar, åt lunch, shoppade lite och sträckte på benen,

Sedan in i bilen igen och den sista halvan av färden.

Totalt tog resan tio timmar ganska precis. Varav runt åtta timmar i bilen. Tur att man har en bekväm kärra. Barnen roade sig med lite filmer och musik. Dessutom ringde vi hem till hustrun med jämna mellanrum för att förhöra oss om ställningen i dagens EM-matcher. Big Brother gillade inte att danskarna åkte ur.

Intressant att notera att Boston är betydligt kallare än Distriktet. Det märks att vi flyttat oss runt 70 mil norrut.

Nu ska jag kasta mig i bingen. God natt!

Mot Boston och Cape Cod

Lördagen avrundades med en konsert med Theresa Andersson på det relativt nyöppnade stället The Hamiltons, ett stenkast från Vita Huset. En ytterst trevlig afton. Lokalen var kanontrevlig och Theresa Andersson lysande. Det var andra gången jag såg (och lyssnade på) henne och det är helt fascinerad vad hon kan åstadkomma ensam på scenen, med sina tekniska grejer och loopar och allt vad det heter.

En mycket sympatisk datenight med hustrun.

Det kan möjligen bli lite stillsamt på bloggen de närmaste dagarna, för jag tar med kidsen på en tur upp till Massachussetts. Första anhalt Boston, där jag har en intervju inbokad. Sedan tar vi en sväng ut till Cape Cod med goda vänner. Om allt går som planerat är vi tillbaka i Distriktet på torsdag kväll igen.

Men jag har datamaskinen med mig, så hittar jag bara en uppkoppling så blir det säkert något inlägg längs vägen.

Om tidsdifferenser och perspektiv

Nä, det gick ju som bekant inte särskilt bra för Sverige i detta EM. Fast jag tycker trots allt att förlusten mot England i alla fall var hedersam - om det nu finns något som heter det. Betydligt bättre spel, vilja och engagemnag jämfört med den pinsamma Ukraina-matchen.

Det är väl bara att konstatera att Sverige inte är bättre än så här. Något som också bekräftades av att Frankrike - utan att på något sätt förhäva sig - vann enkelt över Ukraina. Tyvärr, tyvärr. Den magiska sommaren 1994 känns långt borta.

Och det är det. Långt borta, alltså. Ibland brukar jag roa mig (roa och roa, förresten - det är ganska deprimerande) att jämföra tidsdifferenser. Mellan nu och 1994 är det t ex 18 år. Jag är född 1962 (yes, 50 år i höst...). Samma tidsdifferens, 18 år, leder till 1944. 1944!. Fortfarande världskrig, ransonering, svartvita korniga bilder, gengasfordon, farbröder med hattar, Per Albin, hemmafruar, pilsnerfilmer...

Min sportcykel med bockstyre, som jag köpte typ i går, tog hem i ett paket med tunnelbanan och monterade under två svordomsfyllda veckor i vardagsrummet i lägenheten på Norr Mälarstrand, är nu 31 år gammal. När jag började cykla på farsans Nordstjernan 1977 (han använde den aldrig - faktum är att jag inte tror att jag såg farsan cykla en enda gång) var den bara 30 år (inköpt 1947 enligt far). Men herregud så gammal jag tyckte den var då.

Tycker mina barn detsamma om min gröna, tioväxlade bockstyrecykel? Att den närmast är antik?

Tidskillnaden mellan när jag föddes och första världskrigets slut i november 1918 är ganska exakt 44 år. Räknar jag 44 år bakåt i tiden från i dag, landar vi i 1968. Samma år som jag fyllde sex år.

Ja, så där kan jag hålla på. Det är både fascinerande och lite skrämmande på samma gång. Ger perspektiv, liksom.

Nog om det. Denna dag har präglats av barnens aktiviteter. Själv har jag mest suttit på rumpan och skrivit på datamaskinen och intervjuat folk per telefon.

Syster Yster kom precis nu hem efter en lång dag med både tennis, bio och social samvaro med kompisar. Lillebror kom också precis hemm efter en dito dag med roller coasters och diverse tokigheter på Kings Dominion (en nöjespark i Virginia). Och jag körde Big Brother och tre av hans kompisar till en stor fest halvvägs till Annapolis tidigare i kväll. Han ska visst komma hem vid ett-tiden, så det gäller att hålla sig vaken - en annan förälder ställde upp på att ta natturen som tur var...

I morgon ser jag fram mot att ha en date night med min hustru. Vi har biljetter till en konsert, minsann!  

Slutligen: Berg- och dalbanan Lillebror åkte i dag - två gånger...

Sommarlov för Lillebror

Sista dagen i trean för Lillebror i dag. Han ville inte gå hem, vilket ju får sägas vara ett mycket bra betyg för skolan. Lillebror fick övrigt jättebra betyg, han med.

Nu är alla tre kidsen på sommarlov och morgondagen är redan späckad med aktiviteter. Syster Yster har avslutning på sin tennis-camp. Big Brother ska på party. Och Lillebror ska iväg till en nöjespark tillsammans med några kompisar.

Dessutom är det ju EM-match: Sverige-England. Jag tror faktiskt Sverige har en rejäl chans. 

Denna torsdag har i övrigt präglats av jobb och en trevlig avrundning med picknick i parken tillsammans med vänner samt ett glas vinho verde på bakgården med en annan kompis.   

 Lillgrabben med sin två...

...lärare, sista skoldagen i tredje klass.

Det regnar ändå i Sverige...

Ytterligare en dag inne i ett dammigt arkiv. Alltmedan solen strålade utomhus och värmen höll sig på sympatiska 27-gradersnivån.

Men nu har jag researchat klart för den här gången. Det som återstår är att sammanställa alla spännande dokument till någon slags överskådlighet och begriplighet. Misstänker att det kommer att bli ett av mina sommarjobb...

Det kommer säkert ändå att regna i Sverige. Det brukar det göra.

Dagen har i övrigt bestått av skola (Lillebror, näst sista dagen), tenniscamp (Syster Yster) samt intensivt fotbollskollande (Big Brother). Alltmedan hustrun och jag sliter ihop brödfödan.

Jag har även hunnit med att tvätta köksfönstren, något jag tjatat på Pedro om i snart ett år, men ska något göras måste man tydligen ta tag i saker och ting på egen hand.

Nu ska jag försöka få upp Big Brother ur TV-soffan och sticka och handla någon form av middagsmat. Roligare än så blir det inte.

Take care

Om min enhandsfattade backhand

Fotbolls-EM var ju över rätt snabbt för svensk del. Kan inte tänka mig att grabbarna fixar det här. Tyvärr. Uruselt spel överlag. Möjligen kan dom fixa oavgjort mot England. Men Frankrike? Nop. Får väl hoppas på Spanien istället. 

Syster Yster är andra barnet ut i sommaren. Sista skoldagen i går och hon avrundade stilenligt med ett pool-party hemma hos en kompis. I trädgården fanns även en tennisbana och på tal om det så inledde hon sitt tennis camp denna tisdag. Jag räknar med att spela en del med henne i sommar, bara för att visa henne hur man lirar. Min enhandsfattade backhand är livsfarlig. 

Jag växte ju upp under Stenmark- och Borg-eran, vilket innebar att i stort sett alla började åka skidor på vintern (Friluftsfrämjandet i Oskarshamn fixade en släplift i Storåkersbacken och det var faktiskt snö då och då i kuststaden - några resor till Alperna eller fjällen hade vi varken råd eller tid med) samt spela tennis på sommaren (plötsligt dök det upp asfaltsbanor i varenda villaområde runt om i landet, en tydligt Borgeffekt som är sorligt oberättad).

Eftersom alla var så influerade av Björn Borg, så spelade alla med dubbelfattad backand från cirka 1974 och framåt.

Alla utom er ödnjuke bloggare, då. Att gå i takt med alla andra har liksom aldrigt riktigt varit min grej, så jag kollade in Arthur Ashe istället - den enda svarta tennisspelaren i världseliten vid den här tiden. Ashe, som kom från Richmond ett par timmar härifrån, var en fenomenal spelare med enorm bollkontroll, stenhårt ser-volleyspel samt oerhört precisa stoppbollar. Kort sagt rena rama motsatsen till slagmaskinen Borg.

Naturligtvis hade han en enhandsfattad backhand. Jag kopierade hans nätattacker, hans stoppbollar och vinklade servar. Dock kanske på en något lägre nivå... 

Nog om detta. Det har regnat och varit varmt i Distriktet i dag. Jag har dock suttit inne hela dagen och frusit på National Security Archives på George Washington University, det var värst vad de hade dragit på AC:n...

Jag lär tillbringa även morgondagen med näsan i gamla dammiga papper. Och ta med en extra tröja. 

Deppig fotbollsmatch. Lillebror och hustrun led under slutminuterna av Sweden-Ukraina.

Vinst i årets softball-match

Söndagens stora händelse var förstås softball-machen mellan östra och västra Georgetown. En match som spelas i Volta Park en gång om året och som är en kamp med mycket rivalitet, blod och svett (särskilt svett eftersom det var 34 grader varmt i går).

Denna prestigematch har arrangerats varje år sedan mitten av 1990-talet. Jag blev engagerad i östlaget förra året, eftersom jag råkar känna kaptenen för laget. Med mina svenska brännsbollserfarenhet tilför jag kanske inte så mycket taktiskt, däremot är jag rätt okej med slagträet och springer attans så fort med tanke på min ålder.

Resultat: Vinst till oss! 7-4.

I övrigt kan rapporteras om magiska sommardagar och -kvällar här i Distriktet. Särskilt kvällarna är så där härligt varma och eftersom myggorna ännu inte anlänt i några störra mängder, så är det en ren fröjd att sitta utomhus och pimpla på något kallt. 

Jag älskar värme.

Gårdagen bjöd även på lite EM-fotboll. Lillgrabben fortsatte ta hand om sin playdate, hunden Pillo. Syster Yster stack iväg på bio med en kompis (vilket innebar att jag blev chaufför) och Big Brother försvann hem till en kompis för en sleep over.

I dag är det sista skoldagen för dottern - i morgon ska hon på tennis camp tillsammans med en kompis. Lillebror har tre dagar kvar till sitt sommarlov.

Själv ser jag fram mot att kolla in Sverige vinna över Ukraina i eftermiddag. Annars är det jobb, jobb, jobb som gäller.

Här är lite bilder:

Lillebror med sin lånehund. De sov tillsammans i grabbens säng och umgicks intensivt även i vaket tillstånd. 

 Bloggaren slår till. Ingen homerun i år, men ett par hyfsade träffar.

 Publiken var über-entusiastisk.

Två farbröder som tror att dom är 25. Typ.

En väldig massa bilder

En fantastisk lördag lider mot sitt slut. Det har varit fullt upp från morgon till kväll. Jag tror att jag låter bilderna tala. Börjar med gårdagens kickball-game...

Historisk seger för kidsen över lärarna i den årliga kickball-matchen, alltså. Domaren till höger är allas vår Mr. C. 

 Vilken stämning, publiken var enormt entusiastisk.

 Lillebrors lärare Mr. Faden slår till. Han var den enda läraren som fixade en homerun.

The Cheer Leaders var förstås på plats.

Så flyttar vi oss till lördagsmorgonen. Sista matchen för säsongen för Lillebrors Penguins... 

 Se så'n stil han har...

 Seger med 2-0. Medalj. Nöjd och stolt...

Klassisk lagbild. Som vanligt lyckades en av våra coacher hamna i bråk med kollegan i motståndarlaget. Det var nära slagsmål ett tag. Lite jobbigt. Men han är ju så engagerad... Roligast var nog före matchen, när han frågade kidsen vad som är viktigast när man spelar fotboll. "Att ha roligt", svarade en lite kille. "Jo, visst", svarade coachen. "Men det viktigaste är att VINNA." Spelarna är nio år. 

Sedan kollade vi in gay-paraden (dvs jag kollade bara en liten stund, sedan stack jag iväg och simmade i poolen, det var en varm lördag... Så bilderna är tagna av hustrun). Bland de paraderande fanns självaste borgmästaren Vincent Gray. 

 Cool dans i 32-gradig värme.

 Måste säga att det är rätt roliga skodon...

 ---eller hur?

 Och rätt intressant klädsmak på det hela taget.

Syster Yster tyckte paraden var kul.

 Under tiden hade jag återvänt från poolen och börjat förbereda kvällens grillning.

 Ja, däremellan hann jag handla och placera Lillebror hos vår frisör Nello. Här är hans nya sommarfrissa.

Och här är vår lånehund i helgen - vi var och hämtade vår favvojycke Pillo i eftermiddags. Han ska tillbringa  ett drygt dygn hos oss, efter evinnerligt tjat av Lillebror. Som synes blev han snabbt rätt trött av den enorma uppmärksamheten.