Jag vet inte vad det är, men jag har alltid tyckt om att hålla på med administration. Detta mitt intresse är det sannolikt inte så många som vet om - voilá, en helt okänd sida av den där slarvern - och det var väl fördolt också för mig själv under många år.
Men så började jag jobba på ett kontor i Göteborg för en herrans massa år sedan och då kom jag ut ur garderoben som bokförare. Jag plitade ner siffror enligt den italienska dubbelbokföringens princip och tyckte det var omåttligt roligt. När kolumnerna sedan stämde i slutet, när den perfekta och symmetriska balansen var ett faktum, då kändes det som julafton.
Sedan har detta intresse puttrat på i mitt liv. Då och då, t ex i samband med deklarationen eller när jag haft något jobb som krävt att man ska sätta in siffror i kolumner, har mitt liv varit mycket, mycket lyckligt. Däremellan har jag inte riktigt fått utlopp för mitt behov av bokföring. Följdaktligen har mitt liv inte känts fullständigt. Något har fattats.
Mitt senaste lönearbete var på Socialstyrelsen där jag var enhetschef med budgetansvar. Under vårarna påbörjades verksamhetsplaneringen inför nästa år och det var massor av siffror som skulle fyllas i. Hur mycket skulle det projektet ha? Borde vi investera i några nya kontorsmaskiner? Hur mycket pengar behövs för konsultinköp?
Och sedan, när budgeten väl var lagd och godkänd, då var det dags för regelbundna uppföljningar. Ser det bra ut? Räcker anslaget? Kan jag spara lite på det och utöka det andra?
Jättekul, kort sagt.
Sedan flera år driver jag eget företag och alla säger åt mig att jag borde ha en revisor. No way, säger jag. Varför skulle jag ta bort det som är roligast med att driva företag; bokföringen? Det där med att hålla föreläsningar och kurser, skriva böcker och reportage och annat inkomstbringade är ju bara ett nödvändigt ont för att skapa lite siffror att placera in i min dubbla italienska.
I dag har jag till exempel ägnat mig åt fakturauppföljning, kollat över debit och kredit, fört in siffror i kolumner, placerat över lite pengar från ett konto till ett annat, betalt räkningar och skött övrig administration. Härligt!
Inte så konstigt kanske att äldste sonen blivit projektekonom...
I övrigt att rapportera från Distriktet: Regnet har öst ner. Big Big Brother och jag stack på bilutflykt söderut i dag och tittade till örnnästet utanför Alexandria. Ingen av örnarna var dock hemma. Middagen, som serverades ovanligt tidigt denna tisdag, bestod av välkryddade tacos. Till detta serverades äppeldricka alternativt citrondito.
Dessutom i dag: Barack Obama har nominerat sin kandidat till den lediga posten som ledamot i högsta domstolen. Läs allt om vem på Amerika-reportage. Och Djurgårdens IF tog sin tredje seger i årets allsvenska, vilket innebär att GAIS nu är det lag som vunnit minst antal matcher av alla om man räknar bort det totala bottenlaget Örgryte IS. Men det är väl bara en tidsfråga innan också ÖIS tar sig förbi Atleterna när det gäller vunna matcher...
6 kommentarer:
Aha! Det är kamrer du är innerst inne. Dina försök till bohemisk framtoning är alltså bara en mask. Som kamrer sugs du in i sådana uppgifter som att organisera upp biblioteket. Hur går det med det?
Nästa fråga: Varför måste en kamrer hålla på GAIS? Svar kommer i nästa avsnitt.
Min minnesbild av ditt intresse för administration under tiden på Socialstyrelsen stämmer inte helt med din... :-)
Anna-Lena
Siffror kan vara spännande och riktigt rysliga om det inte stämmer. Jobba på.
Hahahaha! Alla har vi våra intressen. En del tycker om att träna och en del gillar bokföring. Jag vet vad jag skulle välja av dessa två ;)
Jag som verkligen inet gillar matte är dock fast på det här med bokföring... Jag har eget företag, och jag tror att det är det som gör det så kul, att se all svett på papper, och fixa och dona. Och då är jag dessutom gift med en CPA, så inget måste! Fast be mig inte göra någon annans bokföring, blä... Men deklarationen, det får maken göra, han har koll på alla lagar som ändrar sig från år till år och ser till att allt är som det ska...
Werner: Biblioteket behöver styras upp, som vi administratörer säger. I'm working on it. Att jag håller på GAIS är väl bara ett patetiskt försök att dölja min egentliga kamrer-identitet, antar jag. Snart kommer jag ut som djurgårdare...
A-L: Eller hur? Visst lyckades jag dölja min passion ganska bra? Nu får jag väl ett jobb på A-avdelningen när jag kommer tillbaka.
Veronica: Tack, jag jobbar på. Förstod att Italien-trippen var kanon...
Taina: Eftersom jag känner dig så väl så vet jag svaret: bokföringen. Det där med träning är ju inte så mycket för dig. Särskilt inte armar och axlar, har jag förstått. Lycka till på dina förestående resor!
SweFlo: Äntligen någon som förstår livets egentliga värden. Vi är åtminstone två, då. Tack!
Skicka en kommentar