Stan goes hockeytokig

Det råder rena rama hockeyhysterin här i stan just nu. 4-3 i andra mötet mot Pittsburgh i kväll och Capitals har ena benet i nästa omgång av NHL-slutspelet. Hattrick av Alexandr Ovetjkin. Fullsatt och oavbrutet skrikande Verizon Center här i DC. Wow. Min gode vän Marcio tyckte vi skulle gå på matchen, men de billigaste biljetterna kostade runt 200 dollar så det blev TV-soffan istället (nytvättad och jo, vi fick på överdragen efter lite kämpatag).

Kul.

Egentligen är ju fotboll min sport. Ishockey har jag aldrig riktigt fattat poängen med. Det kan ha att göra med att jag tvingades gå på ett otal hockeymatcher i de lägre divisionerna när jag var yngre, eftersom mor och far var Röda kors-frivilliga och plåstrade om spelarna mellan tacklingarna. Jag minns fortfarande den där kalla ladan i Oskarshamn, lukten av svett och kokt korv och den totala bristen på publikengagemang. Men jag ska inte skylla på föräldrarna, jag hade säkert kunnat stanna hemma. Sannolikt var det nog rätt kul att kunna gå in gratis på matcherna tillsammans med någon kompis. Även om jag aldrig blev fångad av spelet.

I brist på bra fotboll här i Distriktet så har jag liksom tvingats in i den transatlanstiska hockeyvärlden. Och egentligen är det ju en förbaskad tur att vi är här just nu. Här skrivs historia både av washington Capitals och Barack Obama.

Ska bli intressant att se om mitt nyvaknade intresse håller i sig vid tillbakaflytten till Sverige. Tror knappast det. Jag bodde i Ystad under större delen av 1990-talet och blev snabbt fångad av en för mig tidigare närmast helt obekant sport: handboll. Eftersom jag är född underdog blev jag snabbt IFK:are (IFK Ystad), som vid denna tid låg hopplöst efter stans storlag, Ystads IF. Jag gick på ett antal hemmamatcher varje år och kunde följa IFK:s väg mot högsta serien på nära håll.

Sedan flyttade jag till Stockholm och sedan dess har jag inte sett en enda handbollsmatch. Jag har totalt tappat engagemanget. Nu vet jag inte ens om IFK är kvar i handbollens elitserie.

Nå, detta sportsnack för mig naturligtvis över till en klubb som jag varit trogen sedan min kompis Åke från Majorna drog med mig på en match 1983. GAIS. Som naturligtvis förlorade mot Djurgårdens IF på Stadion med 1-2. Enligt radiosportens webbsändning var dock Atleterna det bättre laget och såvitt jag förstod så sumpade man ungefär 25 öppna målchanser.

Nog om det. Uppåt, framåt. Det gäller att vara positiv. Se möjligheterna.

Det har regnat hela dagen här i DC. Det är bra för plantorna och gräsmattan.