Barbariskt straff och mor ute på nya äventyr

Nu är hon avrättad, Teresa Lewis. Hon förklarades död en halvtimme innan dessa rader skrivs. Jag skrev om henne i går på min andra blogg, Amerika-reportage.

Dödsstraff är ett barbariskt påfund som känns väldigt medeltida. Jag kommer nog aldrig vänja mig riktigt vid tanken på att vi bor i ett land där det är tillåtet för staten/delstaterna att ta livet av folk (ja, jag vet att inte alla delstater har dödsstraff).

Det är sorgligt.

Nåväl.

Något betryckt över detta faktum, kan jag i övrigt konstatera att allt går sin gilla gång och att min ömma moder, som jag ju tidigare berättade är ute på en tiodagars resa till Paris, i själva verket är i Italien. Frågetecknen började ställa upp sig på rad när jag pratade med brorsan häromdagen och han glatt meddelade att "den italienska maten säkert kommer att smaka bra".

"Ja, säkert. Men nu är hon ju i Paris, så jag fattar inte riktigt poängen med att hon skulle äta just italiensk mat", sa jag.

"Men hon är ju i Italien. Det sa hon i alla fall till mig", sa brorsan.

Så i dag fick jag äntligen tag på henne på mobilen. Och mycket riktigt. Hon är i Italien.

Det är något oklart om hon gick på fel buss, om chauffören åkte fel i Luxemburg eller om jag eller mor missuppfattat det hela. Men hon har det bra, vädret är toppen och maten likaså. Och Italien så här i vinskördartider är säkert minst lika trevligt som Paris.