Kidsen hade picnic på gräset medan de vuxna grillade och drack vin i lördags kväll. Vilka reaktioner det har blivit på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Sällan har jag sett så många blogginlägg, kommentarer på Facebook och andra sociala uttryckssätt om en och samma fråga.
I eftertänksamhetens kranka blekhet har jag tänkt mer än en gång att det hade varit bra om allt detta engagemang hade synts före valet istället för efter. I den kritiken inkluderar jag för övrigt i hög grad mig själv.
Eftersom jag blev så engagerad i SD:s framgångar i går, så blev det ingen helgrapport från DC här på bloggen. Så här kommer en sammanfattning:
GAIS förlorade naturligtvis mot Kalmar FF i lördags och är nu på väg rakt ner i Superettan mer än någonsin. Jag tror att Atleterna vunnit två matcher av de senaste 15 eller något sådant. Men vad annars är att vänta när tränaren har Solna AIK:s klubbmärke intatuerat på kroppen... Dags att byta coach. På onsdag möts GAIS och Bollklubben från Halmstad i ett riktigt härligt bottenmöte. Ska vi säga 0-0 i en fullständigt urtråkig match i regn och sju plusgrader, svärfar och svärmor (som är hardcore-HBK-fans)?
Desto trevligare var det på lördagskvällen, då vi hade grillkväll med ett gäng vänner. Fantastiskt väder och hustrun och jag hade tänkt en massa rökelser för att skrämma bort alla elaka mosquitos. Och det hjälpte faktiskt. Vi satt ute till midnatt i kortärmat utan att varken frysa eller bli bitna. Jag grillade kyckling och hamburgare för ett helt kompani, hustrun fixade en fantastisk sallad, vinet var kylt och barnen sysselsatte sig utan att kräva några särskilda insatser från oss vuxna.
I söndags följde vi svenska valet. Lillebror tränade med sina Penguins och jag passade på att löpträna så smått. Det kändes rätt tungt. Jag sprang för övrigt också i fredags, åtta kilometer.
I övrigt är det mest reportageskrivande som gäller för närvarande. I morgon ser jag fram mot att Big Brothers fotbollsgäng vinner sin andra match för säsongen.
4 kommentarer:
Först nu verkar den seriösa debatten om SDs program att komma igång. Vad står de för? Vad är det för problem de tar upp, problem som var 10:e svensk känner igen och tycker att andra partier har svikit dem? Varför är SD:s förslag till lösning i just dessa frågor så fel?
Det räcker nu inte med att yla om att "det är fel med främlingsfientlighet" utan också förklara varför.
Detta kräver en mer övergripande diskussion om vad det är för ett Sverige vi vill ha i framtiden, att lyfta blicken från detaljfrågor om skatter, pensioner mm.
SD verkar stå för att vi skall frysa Sverige som det var "förr". Är det inte samma trend som hos Tea-Partyrörelsen och de shariaälskande talibanerna? En rädsla för utveckling?
JAg håller så innerligt och totalt med Werner!
Samtidigt som det är fantastiskt med den enorma reaktionen och alla som samlades igår på Sergels torg och andra ställen för att demonstrera mot främlingsfientlighet, så undrar jag lite:
Vad mer exakt är det man demonstrerar mot? Att folk har utnyttjat sin demokratiska rätt att rösta i ett allmänt val? För egentligen är det ju "bara" det som har hänt. Det blev bara väldigt tydligt att alla inte har samma åsikt, att det finns åsikter man själv inte gillar eller t.o.m. tycker är rent vämjeliga.
Och visst handlar det i grunden om en rädsla för utveckling. Att Narscissus inte tycker om det som inte är hans spegelbild. SD ger en allmänt dålig smak i munnen, men jag håller som sagt helt med Werner om att det finns en brist på analys och diskussion kring dem och deras frågor.
Jo, det har slagit mig många gånger den senaste tiden att det finns ett (eller många) gemensamma drag mellan tea party-gänget och olika former av mer eller mindre främlingsfientliga partier i Europa. En rädsla och osäkerhet inför förändringar, globalisering eller vad det nu handlar om. En bitterhet och uttalad eller outtalad ilska över något som upplevs orättvist och kanske svårt att förstå eller kontrollera. Man vill ha tillbaka det där odefinierade "förr" då allting "var bättre". Och så kanaliseras det genom de förändringar som syns och märks: Invandringen. Budgetunderskottet. Sjukvårdsreformen.
Sedan tycker jag personligen att SD är ett sällsynt obehagligt parti med rötter i den nynazistiska myllan och med en del företrädare som jag inte har någon som helst respekt för. Och visst kan man väl demonstrera mot ett parti som man inte sympatiserar med och som man tycker står för värderingar som inte är värdiga ett stolt och fint land som Sverige? Att demonstrera handlar ju i själva verket egentligen bara om att uttrycka sin åsikt. Tillsammans. Och det är väl aldrig fel, oavsett vilka åsikterna är (så länge de är lagliga)?
"Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem", som Evelyn Beatrice Hall uttryckte saken en gång. 1906 närmare bestämt.
Visst det är OK att demonstrera. Det påverkar kanske främst många som inte röstat på SD och få dem att inse vilka värderingar som vi vill skall gälla i vårt samhälle.
Å andra sidan så kommer det inte att påverka SD-anhängarna. De upplever bara att "alla" är taskiga mot oss.
Skicka en kommentar