Äntligen fredag.
Jag kommer ihåg den där känslan. En gång för länge sedan hade även jag ett måndag-fredag-jobb. Stämplade ut fredag och en sedan hel helg framför mig med oceaner av ledig kvalitetstid.
Eftersom jag inte längre har några fasta tider är det svårt att få just den känslan att infinna sig. Åtminstone lika starkt. Jag antar att det handlar om att ha gjort sig förtjänt av att vara ledig. Att ha slitit och kämpat från måndag morgon till fredag klockan 17.00 - och sedan kunna kvittera ut sin belöning: Två fria dygn.
Min gode vän John och jag pratade om det där - om att ha gjort sig förtjänt - nu i eftermiddags. Han är en amerikansk kollega i omvärldsbranschen, med kontoret hemma och ett antal uppdragsgivare utspridda runt om i USA.
"Det är underbart att det är fredag, men egentligen har jag inte rätt att känna så här", sa han.
"Vad då, då?" undrade jag.
"Jag är inte klar med mitt jobb. Jag blir aldrig klar med mitt jobb. Jag har inte gjort tillräckligt för att kunna ta ledigt över helgen med gott samvete", sa John och såg stressad ut.
Jag tänkte tillbaka på min vecka. Jag har varit rätt disciplinerad. Trots oreglerade arbetstider har jag suttit vid skrivbordet och jobbat mest hela tiden. Och jag har faktiskt fått en hel del gjort. Ett större reportage ligger nästan färdigt i burken. Ett annat är relativt grundligt förberett.
Men färdig?
Nej. Det finns massor kvar att göra. Jag blir aldrig färdig.
Har jag gjort mig förtjänt att ta helg?
Det var onekligen lättare när jag hade ett lönearbete med reglerade arbetstider. Enklare. Tydligare.
Men jag tycker ändå att jag kan ta mig rätten att ta ledigt över helgen. Jag har förtjänat den här helgen.
John kom för övrigt fram till samma slutsats. Efter en stunds diskussion.
I morgon ser jag fram mot att GAIS fullständigt mosar Kalmaaa FF på en av Sveriges blåsigaste arenor, Fredriksskans. Och för att fira segerna, en trevlig grillkväll i goda vänners lag
.
8 kommentarer:
Fattar precis vad ni pratade om! Känner likadant. Även jag får som frilansande journalist och översättare planera min tid själv. Och ibland betyder det att helgen blir full av jobb - MEN det kan ju också betyda att man får, eller tar sej, en ledig dag mitt i veckan! Fast det är minsann inte helt lätt alltid att vara disciplinerad när man får bestämma själv, så det är bra att när man har lämningstider att hålla sej till.
Är det någon som gjort sig förtjänt av en helg i sus och dus så är det du, Peter.
Unna, unna!
Det här kan vara en svår ekvation att knäcka. Därför har jag lagt in ett regelbundna följ upp möten med sponsorer så att jag har den "pressen" på mig. Då kan jag ta helgen med lugn och ro. Jag måste medge att jag får mer gjort när jag jobbar så här än på ett kontor där mycket tid går bort till att prata och fika och möten. Nu har jag bara hunden och hans svar är begränsade. Mina möten är ju via web ex och det blir enklare att hålla tiderna då.
Förresten GRATTIS till halvmaran och din fenomenala tid!!!
Saxat ur HD lördag: "Framgång innebär att man kan göra pauser allt oftare så länge att man till sist bara gör pauser."
Så ta nu en välförtjänt paus.
GAIS tog visst också ledigt i helgen.
Tack för kommentarer. Jo, det är väldigt praktiskt och sympatiskt att kunna ta ledigt mitt i veckan, helt klart. Och visst är vi fria fåglar priviligierade på många sätt. Så allt det här är väl ett lyxproblem egentligen...
Och jag håller med Taina att man är betydligt mer effektiv på sin egen lilla kammare. Jag saknar verkligen inte alla möten och all ineffektiv byråkrati som ofta är legio på en större arbetsplats. Samtidigt kan jag sakna arbetskamrater, "tjötet" och de kreativa samtalen. Vi har ju ingen hund... Men hustrun jobbar också mestadels hemifrån, så vi bollar ofta idéer mellan varandra, även om vi inte jobbar med samma saker.
Jo, GAIS tog verkligen ledigt i dag... Det blir ett spännande bottenmöte mot Halmstads BK på onsdag.
Ett påpekande: Jag jämställer på intet sätt min älskade hustru med en hund (se förra kommentaren). Min något klumpiga formulering var bara ett försök att vara rolig. Ibland blir det bra. Ibland inte.
Voff, voff!
Skicka en kommentar