Att ljuga för en försäljare

Här händer det grejer må ni tro. I förmiddags gjorde jag slag i saken och köpte ett par nya löparskor nere på Georgetown Running Company. Som vanligt var försäljaren extremt noggrann, jag fick testa ett antal dojjor, springa på löparbandet, kolla in mitt löparsteg i slow motion och diverse annat som hör en professionell löparbutik till.

När han frågade hur gamla mina nuvarande (numera således före detta) skor är, ljög jag honom rätt upp i ansiktet.

- Två år.

Han hade precis sagt att jag borde byta skor var 500:e mile, det vill säga omkring en gång per år. Minst. Jag springer troligen mer än 500 mile per år... Snarare uppemot 700.

I själva verket är mina skor tre år, två månader och fem dagar gamla (vilket torde kunna bevisas av det här blogginlägget). Men det pallade jag inte att säga till det det superproffset. Faktum är att jag har sprungit hyfsat mycket sedan 30-årskrisen inföll, vilket den gjorde i 30-årsåldern märkligt nog. Och sedan dess har jag haft totalt tre par löparskor. De nya är således nummer fyra i ordningen. Viket gör att jag i snitt haft varje sko-par i drygt fem år... Man är väl smålänning.

Kanske därför jag har så ont överallt hela tiden.

Men nu har jag nya, fina skor och i morgon räknar jag med att testa dom ute i verkligheten.

Jag tog med kidsen till doktorn i dag för att de skulle få flu shots. Men det blev flu mist istället - vaccination via nässpray. Härligt med vetenskapliga framsteg. Dottern tvingades dock ta en vanlig vaccinationsspruta dessutom, men det gick bra.

I övrigt kan konstateras att sommaren är tillbaka i Distriktet. Runt 18 grader i dag på eftermiddagen. Som sagt, grillsäsongen är inte över.