Träffade presidenten i förmiddags.
Han vinkade glatt till mig trots att han kanske var lite gramse på er ödmjuke bloggare. Jag har nämligen skrivit rätt kritiskt om det evenemang han just kom ifrån, National Prayer Breakfast (se bl a mitt inlägg på min "proffsblogg").
Men Barack vill väl vara kompis med mig med tanke på att vi har döttrar på samma skola. Man vill ju inte vara ovän med någon som man kan stöta på när som helst i korridorerna, på något volontär-uppdrag eller när det är dags för clean up på skolgården.
Dessutom vet han ju att jag har rätt. Vad har han där att göra bland de högerkristna mörkermännen?
Han stannade emellertid inte för en stunds småsnack. Skulle väl ringa sin polare Mubarak. Ytterligare en som han inte verkar vilja bli ovän med.
I övrigt är det business as usual. Det mest upphetsande är väl att dottern och jag fick ta ytterligare en tur in till ortodontisten i eftermiddags, sedan en av hennes brackets lossnat.
Vilket fick mig att tänka på min ständigt pågående englifiering. Jag har uppriktigt sagt ingen aning om vad bracket heter på svenska.
Bracket, möjligen?
5 kommentarer:
Så du känner Obama? Då spöar du fadern min, han har bara hälsat på Richard Nixon när denne var vicepresident.
Häftigt! Att träffa presidenten vill säga. Håll dig på god fot med honom. Man vet aldrig vilka kontakter man behöver i framtiden.
Brackets heter helt enkelt fästen på svenska :D
Tycker också det är coolt att du liksom träffat Obama!!
:-)
Hrrm... Känner och känner... Träffat och träffat... Jag kanske, möjligen övedrev lite möjligen kanske en smula. Alltså, han kom förbi i sin bilkortege medan jag var på väg att gå över gatan. Men i princip är min beskrivning över mötet korrekt.
HAHAHAHAHAHA!
Skicka en kommentar