Vad är det för fel på lagom?

Jag vet inte riktigt vad som hände eller vad som flög i mig, men plötsligt hade jag sprungit tio kilometer och då bestämde jag mig för att springa några till. Och sedan kände jag att tio miles verkade som en rund och bra siffra. Det är 16 kilometer.

Det var för mycket.

Jag förstår inte varför jag alltid har så svårt att anamma det alldeles utmärkta och helt orättvist utskällde begreppet lagom.

Att kuta 16 kilometer när man bara sprungit en gång på tre veckor och dessutom haft en rejäl förkylning i kroppen i närmare två av dessa veckor, är inte dumt. Det är vansinnigt.

Men jag överlevde mot alla odds och gick sedan omkring som en 90-årig skedeskjuten gubbe resten av denna söndag i Distriktet. Kramp i vaderna och värk i ryggen.

Det där med att det ska vara skönt efteråt är således bara en myt.

I övrigt denna dag: Syster Yster kom hem efter att ha tillbringat natten hos en kompis. De hemmavarande bröderna har spelat fotboll i Rose Park. Hustrun har jobbat.

I morgon ser jag fram mot att följa med Lillebrors klass på en field trip. Vi ska kolla in hur det går till på Distriktets recycling-center. Något jag funderat rätt mycket på, eftersom källsortering är ett totalt okänt fenomen här. Således lägger vi alla återvinningsgrejer i samma box. Papper blandas med metall, glas, plast och så vidare. Jag återkommer med rapport.

Och till alla er som varit oroliga inför mitt hotade möte med det amerikanska hälsodepartementet (se inlägg för några dagar sedan): Var lugna, mötet blir av. Den aviserade stängningen av den statliga offentliga sektorn är inställd. Partierna i detta Kalle Anka-parlament lyckades komma överens en timme innan tidsfristen löpte ut. Så nu finns det pengar för de anställdas löner igen.

Om jag låter en aning föraktfull? Inte då.