Plötsligt började det regna och sedan fortsatte det regna hela dagen och hela kvällen. Det är liksom ofta måttlöst på den här breddgraden.
Regnet hindrade dock inte Big Brother från att spela match med skolans soccer-lag. Vinst 4-2 i debyt mot Field School. Sonen svarade för en assist.
I övrigt inte mycket nytt att förtälja omvärlden. Jag har suttit fjättrad vid datamaskinen hela dagen och halva kvällen.
Jo, vi hade en intressant litterär diskussion i bilen i morse om tre böcker som gjorde ett stort intryck på mig när jag läste dom i mina ungdoms dagar: George Orwells "Animal Farm", Aldous Huxleys"Brave New World" samt Arthur Koestlers "Natt klockan 12 på dagen".
Alla tre handlar ju om totalitära stater utifrån olika perspektiv. När jag var ung, jag var väl runt 15 år när jag läst dom, så var fortfarande kalla kriget ett konkret faktum. Sovjetunionen - som ju både Koestlers och Orwells respektive roman handlar om - fanns i verkligheten, bara några timmars flygresa rakt österut från mitt sovrumsfönster. Stalin hade varit död en tid, men hans ande svävade fortfarande över den kommunistiska nejden - även i Sverige. Jag hade kompisar som hade porträtt av Stalin uppsatt på på väggen.
För mig var således både Koestlers och Orwells romaner lätta att sätta in i ett sammanhang - eftersom det som beskrevs ännu fanns kvar. Jag frågade Big Brother om han kunde känna igen beskrivningarna i "Animal Farm", som han just läst i skolan.
Jo, det gjorde han nog. Men för honom var det liksom ingen verklighet. Han förstod var Orwell ville säga, men han kunde inte härleda den till ett land på andra sidan ett litet innanhav.
Koestlers och Orwells böcker kanske mer ska ses som tidsdokument än som filosofiska skildringar av de eviga mänskliga frågorna. I det perspektivet är Huxleys roman mer intressant - och dessutom nästan plågsamt aktuell trots att den faktiskt skrev före både "Animal Farm" och "Natt klockan 12 på dagen".
Hur som helst: Alla rekommenderas för den som inte läst dom!
3 kommentarer:
Sedan kan du ju sticka till Big Brother (vars pseudonym passar utmärkt i detta inlägg!) Karin Boyes Kallocain.
Tack för tipset - pinsamt nog har jag inte läst denna svenska klassiker. Så det är ju dubbla skäl att införskaffa den. Undrar om den finns översatt till engelska.
Huxley är en favorit. Barnen kanske inte har upplevt kalla kriget, men å andra sidan lever de i ett land där man måste ta av sig skorna när man skall på ett flygplan eller gå igenom en metalldetektor om man skall gå på museum. Detta på grund av ett annat sorts hot...
Skicka en kommentar