Vi läser fler bloggar och färre böcker

Nedräkningen fortsätter här i Distriktet. Om mindre än ett dygn är mormor, morfar och kusin L här och planeringen och förberelselsena pågår för fullt. För trots alla moderna kommunikationssätt, så är det förstås inget som slår det verkliga mötet i levande livet.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var för 150 år sedan, när Vilhelm Mobergs familjer reste över Atlanten. När de lämnade Småland visste dom att dom aldrig mer skulle få se sina kära hemmavid. Aldrig höra deras röster. Ett brev tog flera månader att komma fram. Barnen skulle aldrig få träffa mor- eller farföräldrarna...

Flytten var så totalt definitiv. Snacka om att kapa banden.

I dag kan vi enkelt hålla kontakten via telefon, skype, e-post, chatt, facebook... Svarar inte äldste sonen i telefon, så mejlar jag.

Det här, som ju är helt självklart för alla under 30 år eller så, har inte funnits så länge vid närmare eftertanke. När jag var ung, vilket i och för sig var ett tag sedan, och tågluffade runt om i södra Europa och Marocko, då ringde jag hem någon gång under en månad. Möjligen. Däremot skickade jag några vykort längs resan. Ibland hittade jag vykorten bortglömda och nedtryckta i ryggsäcken när jag kom hem.

Jag kom ihåg känslan när jag en gång hittade en fyra dagar gammal Aftonbladet på ett tåg någonstans. Jag kastade mig över tidningen, totalt svältfödd på svenska nyheter.

I dag har jag minutkoll på nyhetsläget back home - om jag vill. En färsk uppdatering är bara ett eller två musklick borta. Liksom ett samtal med dom där hemma - bara några tryck på mobiltelefonen.

Det är egentligen en enorm utveckling som skett de senaste 20 åren. Och naturligtvis är inte allting av godo. Det finns nackdelar med att alltid vara på och att alltid kunna uppdatera sig. Det tar tid och energi. Det skapar stress. Vi ökar bredden men tappar djupet. Läser fler bloggar och färre böcker.

Men fördelarna överväger. Definitivt.

Denna torsdag har annars i vanlig ordning ägnats mest åt jobb. När jag skulle hämta Lillebror på skolan i eftermiddags, gick jag min vana trogen ut i mina krtbyxor. Och insåg plötsligt att det blivit rejält kallt. Dags att hitta ett par långbyxor, det ska visst hänga några i någon garderob.