Likt en dikt av Karin Boye tvekar den östkustska våren här borta - om än på en ganska behaglig temperaturnivå på runt 12 grader. Men det är blött och grått och inte alls det där sprakande vårvädret som vi förväntat oss. Kan det vara så att vårarna ser ut så här? Lite tvekande och väldigt långdragna? Det var likadant förra året när vi var här och rekade inför den kommande flytten. Jag får återkomma i ämnet.
Livet som bloggare är förenat med livsfara. I helgen skrev New York Times att bloggdöden breder ut sig. Och det är inte bloggarna som företeelse som försvinner - utan personerna som skriver som avlider. På kort tid har flera av de mer kända bloggskribenterna här i USA dött. Stress, knappt någon ledighet, ständig jour, taskig kosthållning, bristande motion och oregelbundna vanor leder till sömnbrist, psykiska problem, övervikt, hjärtrelaterade problem osv. Och så småningom väntar döden på dig bakom ett hörn. Min lilla fritidshobby är således i själva verket en lek med döden.
Men jag försöker sköta mig. I dag har jag t ex sprungit 15 kilometer. Jag kutade upp till delstaten Maryland och de lyxiga - men tämligen trista - villaförorterna som finns där. Det är en märklig och rätt läskig känsla att springa runt bland en massa stora kåkar kl 9:30 på förmiddagen, på gator utan trottoarer utan att se en enda människa eller tecken på liv överhuvudtaget (förutom en och annan squirrel och fåglar som sjunger). Har det släppts en neutronbomb? Är jag ensam kvar på jorden? Hur hittar jag härifrån?
Till slut nådde jag fram till Massachusetts Avenue och mer befolkade trakter. Det var befriande.
Nytt från sportvärlden: Caps möter Flyers i bäst av sju matcher och inleder hemma på fredag kväll. Jag har bokat in TV:n.
1 kommentar:
Var rädd om dig, vi är många som vill ha dig kvar. Spring sakta och fösiktigt!
Skicka en kommentar