Så vi föräldrar gick runt mellan de olika borden och lyssnade och pratade med lärare och föräldrar. Sedan samlades vi i respektive klassrum för att prata närmare med "vår" lärare. Hustrun gick till Lillebrors fröken, Mrs Bailey, och jag gick till Syster Ysters Mrs Kraemer.
Trevligt och dessutom en del kändispoäng när distriktets borgmästare, Mayor Adrian Fenty, dök upp och hälsade på i vår skola.
"Pappa, pappa, jag har kramat mayorn" ropade Syster upphetsat. Och Storebror hade gjort highfive med borgmästaren. Själv missade jag honom helt, men jag har ju skakat hand med honom förr. Han är en Obama-personlighet och han kommer att gå långt. Kom ihåg var ni läste det först.
Som om inte det var nog så väste plötsligt hustrun när vi återsamlats på skolgården.
"Där går senator Dodd".
Mycket riktigt, där kom en kostymklädd, vithårig Christopher Dodd gående genom skolgården, fram till rektorn och skakade hand. Ryktet har gått i några dagar om att den förre presidentkandidaten - han var en av de förhoppningsfulla på demokraternas sida, men hoppade av rätt tidigt i kampanjen - funderar på att placera sina barn på Hyde ES. Sin ålder till trots, han är född 1944, så har han två döttrar, 3 och 7 år gamla. Han har redan träffat rektorn vid åtminstone ett tillfälle, det har jag hört från en säker källa (rektorn själv), och att han nu dök upp i kväll tyder ju på att han och hustrun har allvarliga planer på att ansöka om plats på vår skola.
Annars är jag nu i kväll mest uppfylld av att en av mina gamla musikhjältar, den makalösa trummisen Billy Cobham, kommer till stan i morgon, torsdag. Jag upptäckte det nu precis. Han ska spela på Blues Alley, ett stenkast därifrån jag sitter, tre kvällar i rad, två set per kväll.
Cobham har jag sett flera gånger live, bl a i samband med en totalt suverän konsert tillsammans med John McLaughlin på Konserthuset i Tjockholm någon gång i slutet av 1970- eller möjligen i början av 80-talet. jag har också sett honom när han spelade tillsammans med Carlos Santana och - om jag inte minns fel - Al Di Meola.
Ja, herregud. Those were the days. Det kanske blir ett besök på Blues Alley endera dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar