Storebror försvann till Rose Park med en kompis. Syster Yster stack hem till en annan kompis. Så hustrun, lillebror och jag styrde kosan mot den svenska ambassaden här i DC: Ikea. Dit hade ungefär hälften av invånarna i distriktet tagit sig denna söndag, så vi hade det riktigt mysigt.
Väl hemma igen efter denna trevliga field trip kom vår vän Beth och hälsade på. Hennes äldsta dotter har börjat fundera på vilket college hon ska gå efter High School (hon går näst sista året) och Beth berättade om hur det går till att söka till college/universitet i det här landet.
För att göra det hela kort: Det är väldigt mycket att tänka på och väldigt mycket att göra... Det handlar inte "bara" om att ha kanonbra betyg för att man ska komma in på ett eftertraktat college. Det handlar också om att kunna visa på sin personlighet, att man har "ledaregenskaper", att man ställer upp och jobbar ideellt, att man tar för sig och driver frågor, att man är ett föredöme för vänner, småsyskon, släkt och bekanta osv osv. Dessutom ska man göra särskilda test, visa på att man är villig att studera extraämnen, gärna vara framgångrik i någon sport.
Sedan ska ju hela studietiden finansieras. Bara att ansöka till ett tiotal olika college kostar en ansenlig summa. Och själva avgiften om man kommer in kan ligga på mer över 40 000 dollar per år om det är ett privat universitet med god status. Snittkostnaden är runt 32 000 dollar.
Det finns också offentliga drivna (public) universitet i varje delstat. Där är avgifterna betydligt lägre, förutsatt att man kommer från just den delstaten. Runt 5 000 dollar per år är snittet i så fall. Men det är ändå en bra slant.
En fördel med att komma ifrån DC är att man är avgiftsbefriad på samtliga andra delstatsdrivna univerasitet/college. Detta på grund av distriktets alldeles speciella och märkliga status som ett geografiskt område utan delstatstillhörighet och utan representation i kongressen. Lite som ett plåster på såren, kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar