Delar av Storebrors klass med några ur personalen på nya skolan, Big Brother själv till höger. De firar skolans 40-årsjubileum, därav tårtan.Nu börjar övertalningskampanjerna bli intensiva på skolgården. De vill att jag ska bli Room Parent (typ utökad form av klassförälder) i Syster Ysters klass i år igen. Med lock, pock, lätt förtäckta hot och löften om mutor så försöker de kasta detta föga lockande uppdrag åt mitt håll.
Hittills har jag lyckats stå emot. Likt en vilt kämpande fänrik Stål eller snarare kanske Don Quojotes slåss jag mot övermakten, väderkvarnar eller verkliga spelar ingen roll. Ingen eller inget ska få mig att åter anta utmaningen som Room Parent.
I dag sträckte jag mig så långt att jag gick med på att bli "Assistent Room Parent", en funktion jag desperat hittade på mitt i stridens hetta. Med detta lugnade sig de hungriga vargarna på skolgården, åtminstone tills i morgon.
För de av er som inte känner till det lyckades jag av någon helt obegriplig anledning bli Room Parent förra året - i två av barnens klasser dessutom. Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt skulle jag fixa och dona och greja och se till att alla skulle vara på gott humör och ordna fram klassens bidrag till den stora galan och organisera field trips och få föräldrarna att vara aktiva i klassen på olika sätt och få dom att samla in pengar och donationer och ordna sociala tillställningar, baka pajer, fixa roliga lekar och fan och hans moster.
Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag föraktar sådana sysslor eller sådana människor som fixar sånt där. Tvärtom! Det är bara det att jag inte är en Room Parent-personlighet.
Så jag ska försöka stå emot alla kanonader i fortsättningen också. Överlever jag bara nästa vecka, så kanske jag klarar mig.
Jag ser ljuset därborta i tunneln. Bara det inte är ett godståg på väg hitåt...
Hittills har jag lyckats stå emot. Likt en vilt kämpande fänrik Stål eller snarare kanske Don Quojotes slåss jag mot övermakten, väderkvarnar eller verkliga spelar ingen roll. Ingen eller inget ska få mig att åter anta utmaningen som Room Parent.
I dag sträckte jag mig så långt att jag gick med på att bli "Assistent Room Parent", en funktion jag desperat hittade på mitt i stridens hetta. Med detta lugnade sig de hungriga vargarna på skolgården, åtminstone tills i morgon.
För de av er som inte känner till det lyckades jag av någon helt obegriplig anledning bli Room Parent förra året - i två av barnens klasser dessutom. Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt skulle jag fixa och dona och greja och se till att alla skulle vara på gott humör och ordna fram klassens bidrag till den stora galan och organisera field trips och få föräldrarna att vara aktiva i klassen på olika sätt och få dom att samla in pengar och donationer och ordna sociala tillställningar, baka pajer, fixa roliga lekar och fan och hans moster.
Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag föraktar sådana sysslor eller sådana människor som fixar sånt där. Tvärtom! Det är bara det att jag inte är en Room Parent-personlighet.
Så jag ska försöka stå emot alla kanonader i fortsättningen också. Överlever jag bara nästa vecka, så kanske jag klarar mig.
Jag ser ljuset därborta i tunneln. Bara det inte är ett godståg på väg hitåt...
3 kommentarer:
Kom igen, du är ju som klippt och skuren för room parent-uppdraget! Och tänk vad många goodwill-poäng du kommer få på skolgården! Och stjärnor i himlen! Kom igen nu'rå. Schyssta?
Spela inte så nödbedd. Visst vill du fixa fester, ordna blommor, hålla tal och stå i centrum. Du bara bromsar lite för att få njuta av hur alla öser beröm över dig. Hycklare.
Jag är ju alltid mottaglig för smicker, beröm och mutor... Om det är i tillräcklig mängd.
Skicka en kommentar