Vi trotsade regnet och stack till in till The Mall efter lunchen i dag. Hanna och tjejerna åker back home til det gamla landet i morgon, torsdag. Så det var lite sista chansen att se Ol' Abe sitta där och fundera inne i sitt tempel Lincoln Memorial.
Med allt blötare skor gick vi sedan ner till Vietnam-monumentet och en sväng längs Reflection Pool, innan vi via Korea-monumentet tog oss tillbaka mot Georgetown.
Jag gillar i och för sig att gå eller springa runt bland monumenten när vädret är så där halvbra. Gärna lite regn i luften, grått och disigt. Dels är trängseln betydligt mindre då. Dels ger hela den här märkliga, fem kilometer långa platsen ett ännu häftigare och liksom ödesmättat intryck. På något sätt. Skapar en tyngd och dramatik, som inte är lika framträdande när solen skiner och fåglarna kvittrar.
Hur som helst. I går ringde min gode vän Bob mitt på dagen och berättade andfått och upphetsat att han sett en Baldheaded Eagle i samband med en cykeltur ett längre stenkast från Lincoln Memorial. För den trogne bloggläsaren är det ju ett välkänt faktum att jag länge försökt få syn på en levande och vild vithövdad örn, dock hittills helt utan framgång. Eftersom jag var mitt uppe i en avancerad matlagning när Bob ringde, kunde jag inte sticka iväg på stört. Men jag tittade intensivt upp mot träd och himmel under dagens regntunga promenad. Ingen örn. Nähädu.
Men någon gång, så...
2 kommentarer:
Ge inte upp hoppet. Du kanske ser en i spegeln någon gång i framtiden.
Tack, Werner. Jag känner på mig att det finns en örn någonstans därute som väntar på mig.
Skicka en kommentar