The Champ har definitivt lagt handskarna på hyllan.
Ingemar Johansson är död.
Det känns sorgligt och som att en epok av mitt liv gått i graven. Bokstavligt talat.
Farsan var sannolikt en av Ingemars största beundrare. Han var inte den som erkände sådant, men det lyste igenom. Pappa hade själv en bakgrund som boxare, men ärligt talat hade han väl aldrig några större framgångar i den sporten. Han påstod att han en gång vann DM i Stockholm, men jag vet inte...
Hur som helst. Jag träffade The Champ när jag jobbade som reporter i Skåne i början av 1990-talet. Han var rätt mycket i trakterna då, hade köpt tomt i Trelleborg och hade planer på att bosätta sig där efter sina många år i Florida.
Det är inte ofta jag blir särskilt imponerad av att träffa kända människor, men när jag skakade näven som sänkte Floyd kändes det nästan sakralt. Vi bytte några ord om GAIS och konstaterade båda att det var tragiskt med Atleternas kräftgång i seriesystemet, efter några års relativa framgångar. Jag minns att han tyckte det var roligt att träffa en gaisare mitt i den skånska myllan. Själv var jag riktigt tagen av mötet.
Senare samma dag träffade jag honom igen och då slängde jag undan alla journalistisk-etiska spelregler och bad om en autograf till farsan. Jag berättade att han varit boxare och att han snart skulle fylla år.
"Vad heter han då? Jag kanske har mött han?", sa Ingemar.
"Tror inte det", sa jag.
Sedan skrev han på mitt reporterblock från Arbetet: "Grattis Gunnar. Må så gott. Ingemar".
Jag ramade in pappret och gav det till farsan i födelsedagspresent. Jag ska inte säga att han började gråta. Men det var bra nära.
Pappa Gunnar är död sedan snart 13 år år. Nu är de båda boxarna tillsammans där i boxarnas egen himmel. Stensättaren och svetsaren. Dom har nog en hel del att prata om.
Jag har tagit med mig den där hälsningen hit till USA. Det känns på något sätt som cirkeln är sluten. Det var ju här han nitade Floyd sommaren 1959.
"Grattis Gunnar. Må så gott. Ingemar."
Må så gott själv, Ingemar.
En mästare är alltid en mästare.
2 kommentarer:
Vad fint inlägg, Peter! Jag läste på nätet igår kväll om hans bortgång.
Ha en bra lördag!
Vilken fin text. Instämmer i hyllningarna - till båda mästarna, Gunnar och Ingo! /g
Skicka en kommentar