Det känns som om Washington DC givit upp på något sätt. Skolorna har varit stängda sedan i fredags vid lunchtid. De lär inte öppna igen förrän tidigaste efter President's Day på måndag. Alla kontor har stängt. Nio av tio butiker har stängt. De få som har öppet har knappt några färskvaror kvar alls.
I går skulle steg två i detta gigantiska snöoväder komma. Det började lugnt. Inte en snöflinga förrän exakt kl 16.12. Jag vet för jag var precis då på väg att gå hem från Safeway i Watergate, fullastad med diverse matvaror (i den mån det gick att hitta några).
Sedan föll det lite under sen eftermiddag och kväll. Våra vänner Mimi och Pete hade tröttnat på denna ofrivilliga snöisolering och bjöd in ett gäng vänner för att "tömma barskåpet" som de uttryckte saken.
Vi gjorde vad vi kunde och gick hemåt sent på kvällen i snöglopp och hårdnande vind.
I morse väckte hustrun mig med de numera vanliga orden: "det är totalt snökaos ute". Och det visade sig vara helt riktigt. Hård vind kombinerad med snöfall hela natten - och hela onsdagen som det skulle visa sig - ledde till ett snökaos vars make jag sällan, om ens någonsin, varit med om.
Hela stan är helt enkelt totalt lamslagen. Det går knappt att ta sig fram varken till fots eller per bil. Det råder i stort sett undantagstillstånd. Det är ett smärre under att el, Internet och TV:n fungerar. Och vår värmepanna. Peppar, peppar, ta i trä. Det är väldigt skönt att ha värme.
Själv har jag begränsat min utevistelse till någon timme i dag, av både väderskäl och för att jag hade ett reportage att skriva färdigt. Resultatet av promenaden kan beskådas i den bildkavalkad som följer. Reportaget om Obamas sociala agenda får ni förhoppningsvis läsa via länk senare.
I övrigt mår alla bra. Syster Yster har sovit över hos en kompis i två dagar och meddelade just att hon stannar ytterligare en natt. Pojkarna är hemma och leker med lego, spelar dataspel och stör den stackars pappan som försöker dra in pengar till familjen.
Jag längtar efter att skolan ska starta igen. Men det lär som sagt inte bli förrän nästa vecka...
3 kommentarer:
Galet! Jag trodde att det var ett skämt, två fot snö. Pshhh. Tji fick jag :P Off to work in the morning!
Jösses! Det är både lite häftigt och lite skrämmande på något sätt. Och så är det så sjukt svårt att greppa när vi i kväll åker till Rio där de toppat med 40 grader varmt några av de senaste dagarna. (Där hoppas man ju mer på att lutfkonditioneringen inte lägger av.)
Hustrun ser piffig ut i alla fall, trots snökaoset!
Värmande kramar till er alla,
Hanna
Helt makalöst! Och håller med Hanna om att det är häftigt, och på vissa bilder ser det ju riktigt mysigt ut. Men när man samtidigt förstår hur lamslagen och spöklik staden är blir det ju också läskigt. Hur sårbar huvudstaden i världens starkaste (?) nation ändå kan bli på kort tid. Hur får folk mat? Hur går det för de hemlösa?
Skicka en kommentar