Neil Young räddade OS.
För två veckor sedan klagade jag på att han inte var med på invigningen. Och tydligen läser OS-arrangörerna min blogg, för i avslutningsceremonin dök han plötsligt upp, med halvlång rock, akustiskt gitarr, munspel och darrig röst. Låtvalet var en aning märkligt - "Long May You Run". En oerhört vacker låt från mitten av 1970-talet, som väl inte har särskilt mycket med varken Kanada eller OS att göra.
Textens mening har diskuterats en del, inte minst i olika Young-sällskap som jag varit med i under årens lopp. Enligt en tolkning ska den handla om den likbil som Neil Young enligt sägnen åkte ner till Kalifornien med från sitt hemland Kanada. Men en del menar att texten snarare är en metafor för kompisen Stephen Stills narkotikamissbruk.
Den är rätt trevlig att spela på egen hand, innehåller en del roliga vändningar och sitter fint till lite munspelsblås. Kolla videon nederst.
Hur som haver, så blev det en trevlig avrundning av OS, trots den sista dagens nesliga händelser: Den där obehagliga norrmannen Norrhuggaren vann femmilen och de självgoda kanadensarna vann hockeyn efter ett övertidsmål av den tråkige Crosby.
Men den stora händelsen den gångna helgen var naturligtvis baconfesten i delstaten Iowa. Det var tredje året i rad som detta festliga event gick av stapeln inför hundratals entusistiska bacon-älskare, som bland annat avnjöt chokladövertäckt bacon.
För övrigt kan meddelas att allt bra här i Distriktet och att svärmor lagade kvällens middag: Färsk sparris till förrätt. Därefter kyckling/fläskfilé i ugn med fantastisk gräddsås och ugnsstekt klyftpotatis härtill.
Mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar