I fredags hade vi en sällsynt trevlig middag med ett sällsynt trevligt gäng vänner. Framförallt var Barbara och John och deras kids här. De bor numera i Boston och var en av de första familjerna vi lärde känna när vi flyttade hit för snart fem år sedan. Sedan har vi hållit kontakten. De har varit här och hälsat på några gånger och förra sommaren åkte vi till dom och gjorde Boston i några dagar.
Nu var de här för att hälsa på oss och Johns syster, som precis flyttat hit efter att ha bott många år i Texas. Barnen, plus ytterligare en av Syster Ysters kompisar, stannade hos oss hela helgen och vi har gjort än det ena, än det andra och haft väldigt skojigt.
I dag, måndag, var det President's Day och jag tog med ett gäng kids och bowlade på eftermiddagen. Jag hade utlovat nytt personligt rekord, kände mig i väldigt bra form. Har aldrig lyckats ta mig över 200 poäng, har som bästa haft runt 180.
Nu skulle det äntligen ske. Jag hade ju tränat en hel del på barnens TV-spel.
Men det gick inget vidare. I första serien orkade jag inte ens över 100 poäng. Blev slagen av samliga barn. Banan var helt klart sned, lutade ner mot vänster. Kloten var ojämna. Käglorna för tunga. Fägsättningen fel.
Andra serien också katastrof: 109. Tyckte att banan lutade allt mer.
Tredje serien något bättre. Stänkte in tre strikes och ett par spärrar. 146 poäng.
Nånå.
Caps spelar sämre än någonsin och håller just på att förlora mot ett annat losergäng: Hurrikanerna från Norra Carolinerna. Slutspelet ser allt mer avslägset ut.
Däremot spelar min grönsvarta hjältar bra: Andra raka försäsongssegern i går. Ser bra ut. Så det går säkert åt skogen när den riktiga säsongen drar igång.
Barnbordet vid fredagsmiddagen hemma hos oss. Synnerligen sympatisk afton.
Glatt bowlinggäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar