fredag 24 februari 2012

Om barnens skridskokompetens

Äntligen fredag.

Lillebror stack iväg på en sleepover direkt efter skolan, med skridskor och hjälm i packningen: Han har en kompis som spelar hockey och nu ska han få pröva på. Kul!

Jag har lite dåligt samvete för mina barns bristande skridskokompetens. När jag växte upp i Småland på 1960- och 70-talet var det helt naturligt att åka skridskor och lira hockey på vintern. Detta var - nota bene - innan klimatförändringarna ändrade förutsättningarna för vintersport av allehanda slag. På min tid hade vi förvisso en eller annan grön vinter, men oftast var det kallt och is och snö. Insjöar, dammar och grusplaner (vattnade av fritidsförvaltningen) frös till och det var inga problem att hitta spontana möjligheter att åka skridskor eller spela hockey tillsammans med kompisar efter plugget eller på helgerna.

Dessutom fanns det generöst med allmänhetens åkning i ishallar och på uterinkar.

Men det var då, det.

När min äldste son växte upp i Skåne fanns det inte hockeyrink på fem mils avstånd. Vi åkte lite skridskor när vi åkte upp till mina föräldrar i Stockholm eller Oskarshamn någon gång då och då. I övrigt aldrig.

Och likadant är det med de tre hemmavarande kidsen här i Distriktet. Is? Finns liksom inte här. Det har väl i snitt blivit en skridskodag (= två timmar) per år sedan vi flyttade hit. Inte konstigt att de alla är som Bambi på hal is när de någon gång snörar på sig skridskor och beger sig ut på det där hala och hårda underlaget.

Här i Distriktet är det komplicerat att åka skridskor. Spontanåkning finns inte på kartan. Det finns ingen rink i vår närhet. Den närmaste är i Pentagon City, en halvtimme härifrån med tunnelbanan. Och det är dyrt. Först ska man betala en rejäl slant för en timmes åkning. Och sedan lika mycket för att hyra skridskor. En timmes skridskoåkning för hela familjen kostar runt 50 dollar (350 kronor).

Frågan är om det är värt det.

I övrigt kan rapporteras att Pedro städat klart hela huset, att er ödmjuke bloggare cyklat bort ytterligare två flaskor öl samt att kvällens middag var fantastiskt god; saffranssås med rökt lax, skaldjur, citron, broccoli, rödlök och färgglad pasta därtill. Samt ett och annat glas vitt vin.

2 kommentarer:

Anna Karin sa...

Jag har minsann sett Big Brother svischa fram på i isen i vansinnig fart i Stora Mossens ishall. Han var en hejare på skridskor.
Fast det var för fem år sedan....

Peter sa...

Jo, vi var på gång där ett tag.Men sedan tappade vi farten en aning...