Sanslöst kallt uppe i Appalacherna

Svinkallt. Rysskyla in America.

Jag brukar raljera över washingtonbornas känsla för snö. Så fort det kommer mer än några centimeter eller blir ett par minusgrader så råder det undantagstillstånd, arbetsplatser och skolor stängs och folk hamstrar vilt i affärerna.

Men jag kan inte raljera över appalachbornas inställning till varken minusgrader eller snö. Eller smöstorm.

Barnen och jag stack tidigt på lördag morgon och efter den obligatoriska felkörningen (varför kan jag inte nedlåta mig till att faktiskt använda GPS:en i bilen?) så började vi klättra uppåt bergen framåt förmiddagen. Nere i Distriktet var det runt sex grader varmt när vi startade, men temperaturen sjönk för varje hundra meter vi kom uppåt och snart var det minusgrader och snöfall. När vi började närma oss slutmålet så var det tolv minusgrader och full snöstorm - stormstyrka i byarna.

Vi inledde med en lunch och diskuterade om vi överhuvudtaget skulle palla med att åka några skidor denna dag. Jag tog en kort promenad och fann snabbt svaret: Nej.

Det var ungefär lika skönt som Nordpolen i november. Jag tror inte att vi hade överlevt en halvtimme i det vädret.

Så vi checkade in på hotellet, badade i poolen och låg sedan på våra sängar och åt godis, kollade på TV, läste gick ner och käkade, shoppade lite skidprylar. Allt medan stormen ven utanför fönstren. Det var rätt skönt att vara inne.

Så blev det söndag och vi var uppe tidigt och körde igång med skidåkningen när liftarna öppnade vid nio. Fortfarande rejält kallt och fruktansvärt blåsigt, men vi försökte hitta några nedfarter i hyfsad lä och tidvis var det riktigt bra. Fast vi tog rätt många värmepauser inomhus...

Efter knappt fem timmar hade kidsen fått nog (de var tappra som fixade det så länge). Jag placerade dom på ett varmt ställe och körde hårt på egen hand i de svarta pisterna i någon timme. Hur kul som helst, men oj vad det sved i kinderna! Inte så konstigt, för det var elva minusgrader enligt biltermometern. Lägg till minst lika nycker som kyleffekt på grund av vinden, så fattar ni läget.

Tyvärr var det så kallt att jag aldrig fixade att ta bilder - det var inget kul att ta av vantarna. Men nu är vi hemma i Distriktet igen. Och här är det rena värmeböljan, bara ett par minusgrader. Inget att snacka om för bergsfolk som vi.

Nu får det gärna bli vår och 25 grader varmt i morgon. Jag har haft tillräckligt med vinter.