Träningsrapport från källaren

Ställde mig på vågen i morse och gick omedelbart därefter ner till träningscykeln i källaren och cyklade bort 500 kalorier. Eller 20 km. På 33 minuter. Snittfart 37,7 km/h.

Räknade ut att om jag går ner ett kilo i veckan de närmaste fem veckorna så klarar jag sommarmålet. Ett kilo i veckan bör ju rimligen vara en baggis.

Således unnade jag mig lite extra choklad nu efter middagen. Gott om tid...

Denna torsdag har annars präglats av sympatiskt väder - strax under 30 grader - och tämligen hård jobbdisciplin. Huvuddelen av projektet jag jobbar med just nu börjar bli klart och det känns bra. Nu återstår någon månad av fördjupningar och finslipningar.

Dessutom har jag ett par andra grejer löpande vid sidan om. Det handlar bland annat om mer researchjobb i amerikanska arkiv samt en resa till Boston för en intervju i mitten av juni. Båda projekten rullar på som jag tänkt, vilket är himla kul. Särskilt roligt ska det bli att åka upp till Boston eftersom hela familjen förhoppningsvis kan följa med. Tanken är att vi ska passa på att hälsa på våra vänner som bor där. Det kanske rentav blir en liten tripp ut till Cape Cod.

Syster Yster och Big Brother är fullt upptagna med sina final exams - de sista proverna, testerna och muntliga förhören för terminen i diverse olika ämnen. Enligt samstämmiga rapporter från de båda har det hittills gått utmärkt.

Lillebror är upptagen på sitt håll: hans hundjobb tar upp halva hans dagar och hela hans engagemang. I dag hade han med sig en kompis hem och frågan är vem som var tröttast efter några timmars intensiv lek på bakgården: Hunden eller grabbarna.

I morgon ser jag fram mot att några kompisar kommer över på middag. Sedan rullar helgen igång med sedvanligt högt tempo: Fotboll för Lillebror, springfest på vår kommunala skola, en annan fest på kvällen, kalas för Syster Yster. Plus en hel del annat stort och smått.

När livet stannar till

Ibland stannar livet till lite. I dag var en sådan dag. Plötsligt fick vi reda på att en av våra vänner hastigt och oväntat gått bort. Det känns både väldigt sorgligt och oändligt orättvist.

Suck.

Jag la ner arbetet för resten av dagen, det var ingen idé att försöka fokusera på något jobbmässigt efter det tunga beskedet.

Jag repar mod genom att publicera några bilder istället. Må vår vän vila i frid. 

Big Brother Band på sista spelningen för säsongen... 

 ...nu tightare än någonsin.

 Lillebror har fullt upp med sitt nya jobb...

...hundvakt åt grannens vovve som troligen heter Brosco. Det är lite oklart. Trevlig jycke hur som helst.

Lillebrors nya jobb: hundvakt

Tror minsann vi slog nytt värmerekord för i år denna tisdag: 34 grader i skuggan. Inte illa. Stack på en tidig morgontur med cykeln och kollade in de två rovfågelbon som jag tidigare berättat om. Såg två örnkids och tre hawkdito. Alla fem verkar rätt redo att ge sig iväg på egna vingar och jag såg heller inga föräldrar nära bona - så det är nog dags att ungarna flyttar hemifrån.

Sedan var det mest jobb för hela slanten, fram till kvällningen då vi åkte till Big Brothers skola där det var uppträdande av alla skolband. Mycket trevligt. Väl hemma igen var det dags för Lillebrors nya jobb: Han är hundvakt åt en granne resten av veckan och han var hur stolt som helst när han tog med sig vovven ut på promenad.

Han plockade till och med upp the poop själv - vilket imponerade.

Bilder kommer från både hundvakteri och konsert.

Vi kom precis in med hunden innan det började åska och blixtra och regna och dundra våldsamt. Ibland märks det verkligen att vi bor på gränsen till tropikerna, ovädren är ofta av de mer våldsamma slagen. Nu i kväll har de gått ut med allmänna varningar för starka vindar, kraftigt regn med översvämningsrisk samt rejäla blixtar.

Vi får se om vi överlever natten.

Att få ihop svenska och amerikanska helgdagar

Ibland blir det ju lite konstigt. Som när USA har en helgdag och Sverige inte har det. Eller tvärtom. Eftersom jag normalt arbetar för svenska uppdragsgivare så blir det alltid en aning svårt att bestämma sig. Ska jag vara ledig som alla andra amerikaner eller ska jag jobba som vanligt eftersom det är en vanlig arbetsdag i Sverige?

För ett par veckor sedan var det Kristi Himmelfärs i Sweden. Denna högtid inföll på en torsdag, vilket innebar att folks dels tog ledigt halva onsdagen och dels - självklart - såg till att inte vara på jobbet på fredagen, en klassisk klämdag.

Själv jobbade jag dock på i vanlig ordning. Det fanns liksom inget i min omgivning - eller kontext som det brukar heta i mer intellektuella sammanhnag - som motiverade mig att ta ledigt: kidsen var i skolan, alla kompisarna jobbade; det var vanliga vardagar.

I dag var det omvänt: Helgdag i USA, vanlig dag i Sweden. Alla här var lediga. Hur skulle jag göra? Sitta inne på kontoret medan alla andra träffades vid poolen och hade det trevligt i det vackra vädret? Jag velade en stund innan jag bestämde mig för en kompromiss: några timmars jobb på förmiddagen, sedan ledigt resten av dagen. En halvdag, typ.

Denna halvdag bjöd bland annat på 30-gradig värme, två poolbesök med totalt 500 meters simning, en del trädgårdsfixande och annat smått och gott. Tre dagars badande och uppemot två kilometers simning (hälften bröst, hälsten crawl) har renderat mig kunskap om muskelgrupper som jag uppenbarligen inte använt på ett bra tag: Tydligt träningsvärk i axlar och bröstmuskler. Skönt. Dessutom är vår lokala kommunala pool en veritabel samlingspunkt för vänner och bekanta, i dag satt vi ett helt gäng tillsammans och diskuterade livets väsentigheter åp det sätt som man brular diskutera livets väsentligheter vid poolkanten.

I övrigt denna måndag: Familjens reseledare (hustrun) har bokat in vår sommarresa till Sverige. Vi sticker fredagen den 6 juli och landar dagen efter på eftermiddagen i Estocolmo, lokal tid. Alla här längtar till den svenska sommaren, till släkten och vännerna.

I morgon ser jag fram mot att lyssna på Big Brothers Band, som gör sin sista spelning för terminen. Jag återkommer med stor sannolikhet med rapport.

Bågar, bad och och långhelg

Lata dagar vid poolen skulle kunna sammafatta de senaste dygnen.

En av de avgjorde fördelarna med att bo i Distriktet är de kommunala utomhuspoolerna. De senaste dagarna har temperaturen hållit sig runt 30 grader och lämpligt nog öppnade baden i går, lördag.

Vår bassäng ligger runt en kvarts promenad från bostaden och är ett suveränt ställe: En lagom stor barnpool, en  25-metersbassäng samt en djup pool, runt 15 gånger 15 meter.

Kostar inte ett nickel för oss som bor här. Helt suveränt. Så att den halvt om halvt planerade resan till stranden inte kunde bli av på grund av jobb, gjorde verkligen inte särskilt mycket. Pool-häng är verkligen helt okej, det med.

I övrigt har det blivit mycket grillat i värmen. I går kväll var vi hemma hos några kompisar och grillade och i kväll grillade jag på hemmaplan - kyckling, räkspett och burgare stod på menyn. Dessutom gjorde hustrun sin suveräna tzatsiki och därtill serverades couscous, diverse smarriga röror samt en välkylt vitt vin till grillaren. Övriga drack juice och vatten.

Vin kan måhända kännas en aning övedrivet en söndagskväll, men det hör till saken att vi är lediga i morgon eftersom det är Memorial Day - något som verkligen märktes när jag var ute på min cykelrunda (40 km)  i förmiddags. Tusentals motorcyklar överallt i sta'n, sedan drygt 20 år är det tradition att mängder av mororcyklister invaderar DC under just denna helg för att hylla veteraner i synnerhet och patriotism i allmänhet. Rolling Thunder kallas evenemanget och det sägs att flera hundra tusen bågar, med skäggiga och långhåriga HA-look-a-like (ett antal av dom är säkert riktiga HA-medlemmar) förare, dyker upp varje år.

Märklig manifestation. Den som är intresserad av detta fenomen kan läsa mer här.  

Memorial Day Weekend

Det är långhelg i Distriktet och massor av folk har lämnat stan och stuckit ut till stränderna. Det finns visst inte ett enda hotellrum att uppbringa i Ocean City, eller the Trash Capital of US som någon kallade det frityrosande stället.

Men stranden är kanon och vädret denna helg lämnar inget i övrigt att önska. Klaockan är strax efter 11 här på förmiddagen och det är redan 28 grader varmt och strålande sol.

Vi har lite vaga planer på att ta en endagstur ut till havet i morgon, söndag. Får se om det hinns med. Annars är poolerna öppna, så det kanske blir ett eller annat dopp här i Distriktet.

I går var vi ute och firade hustruns nya jobb på lokal, hur trevligt som helst. Sedan tog vi en långsam promenad längs floden och avrundade med glass. Georgetown är verkligen magiskt trevligt att strosa runt i under sommarhalvåret. Massor av folk, massor av uteserveringar, butikerna är kvällsöppna. Tråkigt bara att vårt andra vardagsrum, bokhandeln Barnes&Noble har stängt. Det var alltid ett givet mål efter en kväll på sta'n.

I kväll ska vi hem till några komipsar och vara sociala. Och möjligen blir det en träningstur medelst cykel i eftermiddag.

Trevligt med en lugn helg, för en gångs skull.

Referatet enda trösten i bedrövelsen

Ja, vad annat var att vänta? Göteborgs-atleterna lyckades hålla spelet väl uppe mot Solna AIK i 92 minuter. Sedan ett misstag av en back. Ridå.

De e' la GAIS.

Nu är klubben cementerad på nedflyttningsplats, rejält avhängd från säker mark. Enda trösten i dagens bedrövelse var att två kommentators-legendarer skötte webbsändningen från Råsunda: Mats Strandberg och Bosse Hansson. Som de två griniga gubbarna i Mupparna satt de och klagade på allt och alla. Kontentan var solklar: Det var bättre förr.

Jag njöt av varje liten bitter anmärkning.

När andra halvlek började var ingen av farbröderna på plats. Spelet hade redan börjat när de till slut lyckades hitta till radiostudion och kunde börja refera. Sedan glömde de att sätta på Hanssons mikrofon i fem minuter. Men vad gjorde väl det? Bosse Hansson är bäst sparsmakad. Störst var han när han kommenterade skridsko. Det var inget överflöd av ord.

"Han gör 37 på varvet."

Sedan tyst 400 meter.

"Nu är han på 37,5-tempo, han tappar."

Tyst igen.

"Han släpper armarna. I mål där. 15.55 och 3."

Stor sportjournalistik.

Annars att rapportera: Syster Yster var hos ortodontisten igår och ska bli av med tandställningen lagom till sommarvistelsen i Sverige. Big Brother var på samma ställe i dag och ska få en ny tandställning, fast den är osynlig så han är inte särskilt bekymrad.

Vädret är finfint, min förkylning är nästan borta och jag börjar fundera så smått på att dra igång med ett eller annat träningspass i helgen.  

På konsert med Syster Yster och First Lady

Syster Yster hade körkonsert i kväll och eftersom vi var sena så släppte jag av delar av familjen för att sedan åka iväg och hämta Lillebror som var på playdate hos en kompis en bit från syrrans skola. När jag skulle åka ut ur garaget stod en stor svart SUV i vägen. Jag tutade naturligtvis irriterat. Inte en gång. Inte två gånger. Utan tre gånger. Då flyttade den sig makligt några meter framåt så att jag kunde ta mig förbi på högersidan. 

Jag körde upp parallellt, vevade ner fönsterrutan och sträckte ut huvudet för att tala om för dom hur man beter sig i ett parkeringsgarage. Och hur man inte beter sig. 

Tänkte att det var lite märkligt att det satt två unga killar i bilen, men inledde min undervisning:

"Well, in this garage we stand in the right lane and drive in the left. You should be standing here, in this lane. Not where you are standing now", sa jag med ytterst illa dold irritation.

Man har ju varit med ett tag. Man vet hur det går till i skolans parkeringsgarage. Man vill gärna upplysa folk om hur det ligger till.

"Sir, we're on a mission here. You better keep going", svarade den ena killen och tittade utforskande på mig. Jag såg hur det glimtade till av en hörsnäcka i örat. Poletten trillade ner.

"Okay, I get it. Sorry", sa jag och åkte snabbt iväg innan jag blev haffad av Secret Service.

Sedan hämtade jag Lillebror och vi åkte tillbaka till skolan. Full säkerhetskoll utanför aulan med kroppsvisitering och genomsökning av väskor. First Lady var nämligen i antågande och satte sig cirka fem rader bakom oss. Själv såg jag henne aldrig, men resten av familjen frotterade sig med henne i pausen. Lillebror var "two inches" från henne. Utan att bli haffad av Secret Service.

Konserten då? Underbart vacker musik med Syster Ysters kör. Hon var förstås hur bra som helst. Dessutom en massa andra uppträdanden av enormt hög klass. Bland annat av presidentparets dotter, då...

I övrigt att rapportera: Ett rejält åskoväder på eftermiddagen. Och den stora händelsen var förstås att hustrun fått nytt jobb. Jag är stolt som en tupp. Men mer om detta får ni läsa om i andra medier, t ex här...

I morgon ser jag inte fram mot att lyssna på matchen mellan Solna AIK och GAIS. Det kan väl bara sluta på ett sätt.

Syster Ysters skolkör hade konsert i kväll...

 ...och bjöd på otroligt vacker stämsång...

...en sann fröjd att höra.

Friidrottsavslutning och ett gäng bilder

Kort rapport från Distriktet: Regn och rusk mest hela dagen. Min förkylning är på väg att klinga av, inbillar jag mig. Vi avrundade dagen med en bankett på Big Brothers skola, det var dags för den högtidliga avslutningen av skolans friidrottssäsong.

Här är ett gäng bilder:

Big Brother avtackades efter en skadefylld men ändå framgångsrik säsong, näst bäst på high school i längdhopp bland annat - trots att han bara går i nian. Vad månde bliva?

 Eller ska han välja musiken före sporten? Här är bilder från...

 ...gårdagens gig på Blues Alley.

 Här är hela bandet på den sällsynt klassiska scenen.

 Grabben framför en vägg som synts på ett och annat skivomslag genom tiderna.

 Men frågan är om inte farsan var mest stolt över att få stå på just den här scenen...

Big Brother och skylten.

Blues Alley och familjekonferens

Vi var på familjekonferens på yngste sonens skola och jag kan bara konstatera att vi har en fantastisk grabb. Läraren var idel lovord, Lillebror är hur skicklig som helst i alla ämnen, är en fantastisk kompis, är rolig och inspirerande, har lätt för att fatta och är entusiastisk och på det hela taget en helt otrolig nioåring.

Så kul att höra!

Big Brother spelade på Blues Alley nu i kväll, hustrun och jag har precis kommit hem därifrån. Hur coolt är inte det? Stort också för mig, Blues Alley är ju ett klassiskt musikställe som jag hade koll på långt innan jag flyttade hit - alla stora blues- och jazzmusiker har spelat här åtminstone sedan slutet av 1960-talet.

Och nu således Big Brother's Band. De körde fem låtar och fick naturligtvis orkanartade ovationer. Och helt klart har bandet förbättrat sig rejält under året som gått. Numren satt närmast perfekt. Jag återkommer med bilder i morgon.

Syster Yster, då? Jo, hon repeterar för fullt inför sin körkonsert på onsdag kväll. Återkommer förstås med rapport.

Slutligen måste jag även rapportera att GAIS lyckades spela oavgjort i derbyt mot IFK Göteborg. Ett klart fall framåt, åtminstone resultatmässigt, med tanke på hur den här säsongen sett ut så här långt. Hyfsad publikssiffra också, i stort sett fullsatt på Nya Gamla Ullevi. Välbehövligt tillskott i den grönsvarta kassan, som ekar ungefär lika tomt som de hittills ihopsamlade stackars poängen. En seger på elva matcher är inte särskilt imponerande.

Lång och sympatisk söndag i Distriktet

Jojo, här försöker man ta sovmorgon för att för en enda gång i livet få vila lite och så vaknar man klarvaken klockan sju på morgonen likt förbaskat. 

Måste vara åldern. 

Men fördelen med tidiga morgnar är att dagen blir längre och det blev en skön söndag med långfrukost utomhus, trädgårdsfixning, en härlig promenad bort till marknaden vid Dupont, fotbollsträning för lillagrabben samt en del bokläsning och lite matlagning mellan varven. Middag i kväll: klassikern wokad lax, denna gång med kålrabbi - en gammal favvogrönsak som jag personligen odlat med stor framgång och som jag inte kunde låta bli att inhandla när jag såg några rabbisar liggande där på marknaden. Kan rekommenderas för den som inte provat. 

På minussidan: Min förkylning har gjort nya framsteg och dessutom meddelade hustrun i eftermiddags att hon  börjar känna sig en aning snuvig.

I morgon, om jag inte ligger nedbäddad i feber och frossa, så blir det jobb i vanlig ordning. Men också föräldrasamtal på Lillebrors skola samt jazzkonsert med Big Brother här i eorgetown - på det klassiska haket Blues Alley. Skoj!

 Trevligt på gårdagens International Dinner. Alla lät sig väl smaka av bland annat...

 ...the Swedish Meatballs, som blev en lika stor succé som vanligt och som snabbt tog slut.

Slutligen. Vi har köpt ett skrivbord till Syster. Ja, i själva verkat två. Men jag har ytterst sällan sett henna sitta vid något av det. I dag hittade vi henna pluggandes i trappan. Hustrun kunde inte låta bli att ta en bild och jag kunde inte låta bli att sätta in den på bloggen...

Succé för de svenska köttbullarna

Som vanligt är helgen fullsmockad med aktiviter. Fattar inte vad som hänt, ska livet vara så här? Är inte helgerna till för att man ska ligga på sofflocket och filosofera?

Men jag ska inte klaga. Det är överlag mycket trevligt och mycket socialt. I dag har jag till exempel varit på fotboll med Lillebror (2-2), kört Big Brother till andra sidan stan, storhandlat, lagat 200 kötbullar samt gått på skolans International Dinner, umgåtts med en massa folk och ätit en massa god mat. Vi har varit med på de här middagarna i fem år i rad, men detta var första gången den hölls utomhus, på skolgården. En perfekt kväll, 25 grader varmt och vindstilla. Masor av folk, massor av mat och våra svenska köttbullar tog som vanligt slut snabbt.

I går fredag var en klämdag och jag tog faktiskt ledigt en stor del av dagen. Ägnade mig istället åt en cykeltur (25 km), fågelskådning (bland annat kollade jag in ett örnbo nere vid floden) samt gräsklippning. På aftonen var   vi hemma hos några kompisar och åt en sagolik middag.

I morgon är det söndag och vilodag och vi har faktiskt ingenting inplanerat förrän en bit in på eftermiddagen. Och med tanke på hur min hals känns så är det nog rätt bra med en sovmorgon. En svensk förkylning verkar ha fått fäste i mig...

Hemma igen efter besök i våren

Efter fyra intensiva dagar i fäderneslandet är jag nu tillbaka i hemmets lugna vrå. Trots den lite halvstruliga avslutningen (se förra inlägget), så blev det en bra resa. Särskilt kul - förstså - att träffa sonan och brorsan med familj. Men jag hann även med att träffa andra kompisar och en hel del gamla och nya kollegor. Bland annat lyckades jag få plats för en fika med Ingrid Carlberg, som precis kommit ut med en mycket omfattande och imponerande biografi om Raoul Wallenberg (se länk här). Jag har hjälpt henne med research i amerikanska arkiv. Kul att se att ens arbete omvandlats till en bok (ja, eller till delar av den...).

Sverige visade sig från den bästa vårsidan och det är sannerligen vackert så här års när alla knopparna brister och det finns en späd och fräsch grönska, blommande kärsbärsträd och fågelsång så man nästan blir bedövad. När jag vandrade ut till den väntande taxin kla 3:30 natten till onsdagsmorgonen, så började redan ljuset skymta borta i öster och koltrasten sjöng över nejden i Bromma.

Jämfört med Distriktet ligger våren i Stockholm troligen åtminstone sex veckor efter - eller kanske ännu mer. Här över blommarna körsbärsträden för två månader sedan, i mitten av mars. Vårarna här är rätt korta och ofta regniga. För en svensk brukar det kännas som sommar från omkring slutet av april.

Så för mig blev det inte bara en resa hem till familj och vänner, utan också en resa tillbaka i årstiden. Rätt intressant.

Flygresan över Atlanten gick bra, men den tog lång tid och när jag väl kom hem blixtrade huvudvärken på grund av sömnbrist och allmän trötthet. Hustrun lagade både kaffe och middag och humöret steg snabbt. Det var härligt att träffa familjen igen. Den hade - märkligt nog - överlevt utan mig. Fast Syster Yster klagade lite på frånvaron av min matlagning och det värmde förstås en gammal faders hjärta.

Efter en natts sömn var jag helt på banan i morse. Fördelen med en kort tripp är att kroppen inte riktigt hinner vänja sig vid den nya tidszonen - omställningen går snabbare och smidigare.

I övrigt att berätta: George och hans glada murargäng har varit här och murat om yttertrappan, så nu kan vi inte använda den på ett tag. Och från sportens världs kan rapporteras att GAIS är på väg spikrakt ner i Superettan igen, efter en snudd på katastrofal inledning av årets serie. Förlust i dag igen, denna gång mot bottenlaget Sundsvall. Mycket talar för att det blir möten med svärfars Bollklubb från Halmstad nästa år. Nästan skönt att klubben är tillbaka där den liksom alltid hört hemma: I det botten- och hopplösa träsket. Förra årets framgång måste bara ha varit ett ödets nyck, en tillfällighet, ett misstag.

Det finns bara en sak att göra: sparka tränaren.      

Missat flyg back home

Hur klantig far man vara pa en skala? Jag lyckades missa mitt flyg back home med omkring 15 timmar, hade sett fel pa datum. Hur kul som helst. Det blev en del ilskna utrop naer jag insag faktum. Och ingen hade jag att skylla pa heller. Felet var mitt. Bara mitt. Tack vare min fantastiska hustru lyckades jag mot alla odds fixa en ny biljett till rimligt pris. Bara omkring fem timmar senare kunde jag kliva pa en flygmaskin pa Arlanda och nu sitter jag i Amsterdam och vantar pa nasta flyg. Bor vara hemma i Distriktet runt kl 15, lokal tid. Slutet gott, allting gott.

Vackert vårväder i Sveriges huvudstad

Jetlaggen lyser ännu hyfsat med sin frånvaro. Gick upp vid halv nio i morse, relativt pigg och glad. Strålande väder i Tjockholm, uppemot 15 grader och betydligt varmare i solen. Tillbringade dagen med diverse mindre och större ärenden. Bland annat satte brorsan mig på att gräva upp en massa buskar i trädgården.

Kvällen avrundades med hämtmat från den indiska krogen uppe på Nockeby Torg.

Pratade med Lillebror på telefon i eftermiddags. Han var djupt deprimerad för att Caps åkte ur slutspelet, efter förlust 1-2 mot Rangers. Jag skulle aldrig ha lämnat USA...

Kan konstatera att svenskarna...:

• är lika buffliga och ovilliga att be om ursäkt som vanligt
• pratar väldigt lite - om man inte känner dom
• ser väldigt mycket ut som andra svenskar; konformiteten är slående
• är soltörstande - när jag gick ut i morse var det kanske tio grader. Jag hade jacka och långbyxor, men de flesta jag mötte hade t-tröja och kortbyxor
• överlag är förkylda - risken är stor att jag tar med mig en svensk influensa hem...

Om jag generaliserar? Jajamen!

I morgon är hela dagen inplanerad för möten. Tisdagen likaså. Och sedan är det back home tidigt på onsdag morgon. Får se om jag hinner skriva något mer innan dess. Annars får ni hålla tillgodo med lite bilder från gårdagen.

Hasta la vista, babisar!

Vilken snygging hon är, brorsdottern. Nu fyra år gammal.

Och lillasyster är sådär enormt charmig som bara hon kan vara. Två år och hela världen är hennes lekplats.

Värdparet trollade ihop en fantastisk middag.

Äldste sonen - nu mer vältränad än någonsin.

Min otroligt snygga svägerska.

Framme!

Sverige tog emot mig med ösregn och kylslaget väder, men brorsan och yngsta brorsbarnet mötte mig på Arlanda och vädret spelade därmed ingen större roll. I vanlig ordning var jag rätt slut efter resan över Atlanten, men efter någon timmes sömn hemma hos äldste sonen var jag tillbaka pa banan. Kvällen tillbringades hemma hos brorsans familj - fantastisk middag, supertrevligt och en hel del nostalgiskt bläddrande bland gamla bilder. Nu ar klockan halv ett på natten, svensk tid. Det har blivit dags att krypa till kojs.

Rapport fran flygplatsen

Sitter pa Dulles Airport och vantar pa att fa stiga ombord. Som vanligt var det en trevlig resa hit, taxichaufforen och jag diskuterade varldslaget och for- respektiveu t nackdelar med ett valfardssystem. Nu borjar boardningen. Bast att sluta... Sweden here I come!

Back to Sweden

Torsdag i Distriktet, solen har lyst med sin närvaro och det har varit sympatiskt svalt - bara runt 22 grader.

Jobb som vanligt under dagen, men framåt sen eftermiddag tog jag en fem kilometer lång cykeltur uppför backen till Tenley Town för att kolla in Big Brothers friidrottsträning. Det såg bra ut, så jag fortsatte cykla ytterligare fem km, innan jag bytta ut cykeln mot bilen, stack tillbaka samma väg, hämtade grabben, tankade bilen och storhandlade. 800 kalorier lättare. Motsvarande exakt fem Sam Adams. Finfint.

Det blir möjligen lite knapert med bloggande de närmaste dagarna eftersom jag med all sannolikhet tar en jobbrelaterad tur back home to Sweden i morgon, fredag. Ska dessutom passa på att umgås med äldste sonen, brorsan och hans familj - himla kul!

Frågan är vad jag ska ta med för kläder. Mössa? Vantar? Kängor? Täckjacka? Regnställ? Galonbyxor?

Får se om jag hinner skriva en eller annan rapport från den svenska huvudstaden mellan möten och jetlag... Åter i DC på onsdag om allt går som planerat.

Jag är skyldig er en matchrapport. Caps vann den sjätte matchen mot Rangers i går kväll, med 2-1. Således blir det en sjunde och helt avgörande match. Tyvärr går denna på lördag, ungefär klockan halv två på natten i Stockholm. Så ärligt talat så hoppas jag att jag missar den, oavsett om den går i svensk TV eller inte.

På tal om sport, så är det dags för Atleterna igen i morgon. Syrianska står för motståndet och GAIS bör vinna utan problem, Alltså blir det troligen förlust.

Lärorikt klipp och EU-ambassadörens residens

Hamnade på EU-ambassaörens residens nu i kväll. Schysst liten kåk. Oräkneligt antal rum. Dessutom fri bar och små munsbitar som svävade omkring på brickor i rummen. Samt en synnerligen trevlig trädgård av allt att döma - det regnade så tyvärr kunde vi inte gå ut där. Hustrun och jag drack lite läskeblask respektive mineralvatten och gick runt och insöp atmosfären.

För övrigt kan noteras att två av uppskattningsvis 100 närvarande herrar var slipslösa: En vitsminkad mimartist som gick runt och showade lätt patetiskt. Och jag...

I vanlig ordning har jag mest suttit och jobbat framför datamaskinen under dagen, men jag gick till Nello's på lunchen, vår frisör. Sin vana trogen pratade han betydligt mer än han klippte. Denna gång var det värre än vanligt. Han slog fast att CIA mördade JFK, att Lee Oswald var helt oskyldig och att den dödsjuke Ruby (han som sköt Oswald) hade en deal med CIA som innebar att hans familj fick en rejäl ersättning. Dessutom var det ju ingen tvekan om att Ted Kennedy mördade sin älskarinna i samband med den där bilolyckan i Chappaquiddick 1969.

Det är verkligen lärorikt att gå och klippa sig. Jag har med åren lärt mig att bara sitta och nicka. Att skjuta in en egen åsikt eller en eller annan försiktigt kritisk fråga leder bara till att klipptiden förlängs med en halvtimme eller mer.

Till slut insåg till och med Nello att han pratat väldigt mycket och slog generöst av fem dollar på priset som en kompensation.

Nu är det paus mellan andra och tredje perioden i den sjätte slutspelsmatchen mellan Caps och Rangers. Det är vinna eller försvinna som gäller för Caps. Så här långt ser det bra ut. 2-0 till grabbarna från DC.

Bitter förlust och Teacher Appreciation Week

Det blev en bitter förlust för Capitals i går. Laget ledde fram till sju sekunder före full tid. Då kvitterade Rangers. Förlängning. Och avgörande mål. För Rangers. Ny match i morgon och jag har på känn att gårdagens förlust lite tog knäcken på DC-gänget. Men den här säsongen bjuder onekligen på rätt många överraskningar, så osvuret är bäst. Det kan bli stolpe in och pucken är ju rund, så allt kan hända.

Har annars ägnat tidiga kvällen åt en fåfäng jakt på hornettarna - de där jordgetingarna som sedan flera år är inneboende hos oss. Jag grävde och sprutade gift och sprutade gift och grävde. Utan att se en enda ilsken hornets. De brukar svärma upp när solen och värmen ligger på, så jag får väl avvakta tills vädret blir lite bättre. I dag har det hängt regn i luften mest hela dagen.

I övrigt inte mycket att rapportera. Det är Teacher Appreciation Week på Lillebrors skola - en trevlig tradition där föräldrar och barn tackar lärarna på olika sätt. Till i morgon har vi, via vår chokladkontakt Andreas, fixat ett par fina boxar med choklad. Dessutom har Lillebror skrivit ett fint kort till magistern.

Makalös GAIS-spurt

Ännu en dag vid skrivbordet. Efter lunch kunda jag dock blanda arbetsuppgifter med att följa GAIS-Mjällby via webbradion. Enligt referatet spelade Grönsvart riktigt bra, vilket naturligtvis ledde till att Gnällby gjorde mål i slutet av andra halvlek. När sedan minkfarmarna från Listerlandet gjorde 0-2 med fem minuter kvar och Atleterna fick en man utvisad, då började folk lämna Nya Gamla Ullevi.

Men det skulle dom inte ha gjort.

Först gjorde GAIS 1-2, med någon minut kvar av ordinarie speltid. Sedan - för andra gången i år - lyckades man pressa in en kvitteringsboll på övertid.

Makalöst och kul att dom lyckades rädda en poäng. Problemet är bara att laget slutat vinna. Bara en vinst på åtta omgångar.

Här i Amerika pågår för närvarande den femte slutspelsmatchen mellan Caps och Rangers. Det står 2-2 i matcher och 1-1 med en period kvar. Kan således knappast bli jämnare.

Backstrom är klart stärkt efter mötet med Lillebror i går och spelar utomordentligt bra.

I övrigt har jag klippt gräset, vattnat blommorna, hämtat barn, handlat och lagat mat. Nu ska ner och kika på sista perioden.

Lillebror träffade Bäckström

Jag blev förvånad själv, men jag lät mig övertalas att ta med min numera totalt hockeytokiga yngste son på Caps träning i dag.

Att lämna en kanonbra parkeringsplats i Georgetown måste närmast betraktas som rent dårskap, men vi stack iväg. Och det var väl en himla tur, för det blev ett hellyckat besök. I går vann ju Caps med 3-2 mot Rangers. Målen gjprdes av Green, Bäckström och Ovetjkin. Så vad händer vid träningsarenan? Först kom Mike Green ut och signerade villigt Lillebrors tröja. Sedan kom Backstrooom och gjorde detsamma och slutligen fulländades lyckan med att Ovetjkin skrev sin namnteckning.

Jag pratade lite med Backstroom, vi är ju gamla polare. För fem år sedan var han faktisk hemma hos oss, tillsammans med sin mamma. Jodå, han mindes besöket, som måste ha varit en av de första grejerna han gjorde efter flytten hit... Vi konstaterade båda att de här åren flugit fram.

Utanför rinken träffade vi min kompis Huck som var där med sina hocketokiga kids och vi tillbringade några trevliga timmar tillsammans i Ballstons stora köpcentrum, där Caps träningsrink ligger (ovanpå ett parkeringsgarage). Vi åt bland annat lunch tillsammans och diskuterade med bekymrade miner framtidsutsikterna för detta stora land.

Sedan stack vi hem igen och hustrun och jag tog en promenad till Safeway och investerade i lite trevligt insektsgift - vi har åter invaderats av ilskna hornets - en slags getingar som påminner om jordgetingar och som bosatt sig under ett av våra träd. Men snart dör dom. Mohahahaha.

Mitt i handlingen ringde Big Brother och meddelade att "dom som skulle hämta våra grejer är här nu". Jahaja. Vi hade totalt glömt bort att vi lovat att skänka bort diverse kläder och cyklar och annat smått och gott som vi inte längre använder till stödjande verksamhet vid Georgetowns universitet.

Så det blev till att kuta tillbaka, rasa ner i källaren och kånka och bära så svetten langade. Och precis när vi var klara med det, så var det dags för Lillebrors fotbollsträning.Sedan matlagning. Och Syster Ysters söndagsjobb i kyrkan. 

Så nu är jag helt slut och det blev ingen tid över alls till det jag hade tänkt göra denna dag...

För nu är det kväller.

Farbror Lasse meddelade att han kom hem lyckligt till Malmö och i dag fick vi en ny gäst: Andreas, som ska bo har ett par dagar.  

Någonstans där i smeten står Lillebror. Han var först framme när Alexander Ovetjkin kom ut genom dörren efter träningen.  

 Nicklas Bäckström kom också ut och Lillebror var väldigt nöjd som synes. 

 Autograferna hopade sig på tröjan.

Väl hemma igen rensade vi ut i källaren och blev av med en del som nu kommer andra till nytta. Två svenska gamla cyklar bland annat, som nu lär stanna på den amerikanska kontinenten för gott...

Baseball-besök

Kom hem sent i går, fredag, så det hanns inte med något bloggande. Farbror Lasse och jag cyklade nämligen iväg till den där baseballmatchen som jag nämnde om i förra inlägget, Nats mot Phillies. Och den blev en jämn kamp som avgjordes först i elfte inningen - till Nats fördel. 

Det var stundtals så spännande så en rätt stor del av publiken höll sig vaken åtminstone under delar av matchen. Såg även en del spelare som faktiskt inte satt och slumrade till mellan inhoppen.

Lasse och jag körde på i god amerikansk stil - massor av junk food och hinkvis med öl därtill.

Det blev en utmärkt final på besöket, i dag åkte Lasse hem till Malmö igen efter två veckor och drygt 50 fågelkryss i Distriktet.

Även hustrun har farit sin väg, fast inte lika långt. Hon tog bilen ner till Virginias huvudstad Richmond för att kolla in Obamas presidentkampanj-premiär.

I övrigt att rapportera: Syster Yster hade sin dansuppvisning nummer tre och fyra i går, inför bland andra hustrun, Big Brother och Lillebror. Sedan försvann hon iväg till en kompis som hon ska tillbringa hela helgen hos. I kväll ska nämligen tjejerna på party. Lillebror hade som vanligt match, vilket innebar att en annan fick ställa klockan på sju denna lördagsmorgon. Oavgjort mot ett riktigt bra lag. Lillebror var som vanligt hur bra som helst, särskilt i andra halvlek.Och jag har precis kommit hem efter en 25-kilometersrunda på cykeln, 1100 kalorier lättare.

Kan även berätta att Caps vann dagens matinéföreställning mot Rangers och därmed utjämnade ställningen till 2-2 i matcher. 

Vädret? Runt 26 grader just nu. Lite åska och regn i luften. Tyvärr gör molnen att vi inte lär se supermånen i kväll. Det är nämligen en maximerad månstorlek just nu, månen befinner sig ovanligt nära jorden. Vilket bland annat lett till att man gått ut med översvämningsvarningar bland annat längs New Jerseys kustlinje.  

 Farbror Lasse trivdes som fisken i vattnet i bollparken.

 Nästan fullsatt för en gångs skull. Nationals drar normalt inte särskilt mycket folk, man kan få tag på biljetter för några dollar. Men i går var gott om folk, det var ju derby.

 Arenan är väldigt trevlig, assymetrisk och med olika nivåer. Det finns gott om plats för att ströva omkring. Här är "torget" som ligger innanför huvudentrén. Själva planen ligger nedgrävd omkring tio meter, så gatunivån är liksom ovanför, vilket skapar en cool atmosfär. Något att inspireras av även i Sverige, man har ju sett det ena tråkigare arenabygget efter det andra på senare år.

Stilstudie. Nats vann till slut, efter två extra innings (="omgångar").

Syster Yster i dansföreställning

Ännu en härlig dag i Distriktet, med sommarvarmt väder, dansuppvisning på Syster Ysters skola och en utsökt middag kreerad av farbror Lasse. På minussidan: Ett sorgligt farväl av Katarina, som tog flygmaskinen tillbaka till Stockholm samt en sen förlust för Caps - i tredje övertidsperioden.

I morgon ser jag fram mot att gå på baseballderby: Nats möter Phillies. 

Vojne, vojne. Mycket Skriet just nu. Edvard Munchs gamla ångetstavla gick ju får några miljoner på en auktion på onsdagen. Här är tre ångest-wannabees.

 Katarina stack back home till Sweden efter en vecka i Distriktet.

 Underskön dans av Syster Yster med sällskap. Hennes dansklass hade två föreställningar i dag och ytterligare två i morgon.

Slutscenen från en av danserna.

Lyxmiddag i Distriktet

Vi blev bjudna på en riktig lyxmiddag i går. Våra besökare from Sweden, Lasse och Katarina, hade sytt ihop en sagolik trerätters måltid. 

Fantastico!

I dag, onsdag, har varit tämligen normal. Vilket för min del innebar jobb framför datorn. Hustrun jobbade också som vanligt, kidsen var i skolan, våra gäster ägnade sig åt shopping respektive besök på Capitol Hill och dagen avslutades med grillad kyckling, couscous och diverse röror av olika slag.

Så går ännu en dag i Distriktet.  

Räk-cocktail som förrätt, lax med getost och sour creme till huvudrätt samt vit chokladmousse med hallon till efterrätt. Synd att klaga. 

Kockarna förklarar middagsupplägget, beskriver ingredienserna samt vilket vin som passar till vilken rätt. 

Till minnet av fyra hängda anarkister

Första maj och röda fanor och Internationalen.

Det är inte särskilt stort här i USA, trots att första maj en gång instiftades som arbetarnas högtidsdag till minne av fyra politiskt aktiva anarkister som hängdes, med all sannolikhet oskyldigt dömda efter tumult och demonstrationer på Haymarket Square i Chicago i början av maj 1886.

Vad som egentligen hände där är väl egentligen aldrig riktigt klarlagt, men polisen försökte skingra en demonstration och det kastades en sprängladdning mot den framstormande polistruppen. Sju poliser dog och ytterligare flera skadades. Polisen svarade med att skjuta vilt rakt in i folkmassan, vilket resulterade i ett tjugotal döda och många fler skadade.

Efteråt greps ett rätt stort antal politiska ledare och aktivister. Sju av dem dömdes till döden och fyra av dem avrättades alltså ett drygt år senare.

Så hela första maj-grejen är faktiskt amerikansk till sitt ursprung.

Här i Distriktet arrangerades en första maj-demonstration av Occupy DC-gänget. Jag cyklade dit och kollade in läget, men som väntat var det ingen större uppslutning. Runt 300 personer skulle jag tro.

I övrigt kan rapporteras att Caps vann den andra slutspelsmatchen med 3-2 och att det just nu (kl 18.25) är exakt 28,1 grader utanför fönstret.