tisdag 30 september 2008
Jag och en Class Banner
Jodå, senator Dodd var på skolgården denna morgon också. Han såg lite trött ut, men stannade trots det kvar och pratade en stund med föräldrar och barn. Det där nedröstade krispaketet har nog tagit på krafterna.
Själv ägnar jag mig åt betydligt viktigare saker: Det var dags för årets Class Banner. Jag fattar inte varför, jag är totalt värdelös på skapande verksamhet av konstnärlig art och dessutom (eller kanske på grund av) tycker jag att det är skittråkigt. Men ändå hamnar det alltid på min lott - ja, för andra året i rad - att färdigställa en så kallad Class Banner för dotterns klass.
Förra året hade jag god hjälp av bland andra min svärmor, som var på besök och som med sin lärarerfarenhet rodde hela projektet i hamn, trots Barbaras hysteriska förslag och min totala passivitet. Jag satt mest på en stol och tittade tomt framför mig.
I år hade ingen hjälp. Jag var ensam, övergiven och rädd. I uppdraget ingick att klippa till en bild av Vita Huset samt klistra in denna samt 23 bilder av klassens alla elever på ett smakfullt sätt. Dessutom skulle det hela prydas av en käck text. Denna skulle dock fabriceras på annat sätt, så det slapp jag göra.
Efter mycket om och men, svett, svordomar, skrik och allmänt brutalt och för en skola olämpligt uppförande, hade jag åstadkommit ett slags vitt fält mitt på bannern som med en stor portion fantasi kan uttydas som Vita Huset. Eller åtminstone ett vitt hus. Jag föreslog läraren att de kanske kunde hitta en amerikansk flagga i lämplig storlek och sätta upp den på övre delen av det vita fältet ("Vita Huset") för att betraktaren på så sätt kanske skulle kunna identifiera kåken lite lättare.
Bilderna på barnen klistrade jag dit lite random sådär, crazy och wild. Kunde ha blivit bra. Men det blev rätt mycket klister som smetade ut sig på det blåa filttyget, vilket skapade en spänning och överraskning i bilden. Vilket kanske inte riktigt var min avsikt.
Barnen var hur som helst klädsamt vänliga och amerikanskt positiva och tackade mig så väldigt mycket när jag gick därifrån. När jag stängde dörren tyckte jag mig höra jag hur ljudnivån ökade kraftigt och hur ett skratt rullade fram allt högre. Men jag kan ha inbillat mig.
Själv ägnar jag mig åt betydligt viktigare saker: Det var dags för årets Class Banner. Jag fattar inte varför, jag är totalt värdelös på skapande verksamhet av konstnärlig art och dessutom (eller kanske på grund av) tycker jag att det är skittråkigt. Men ändå hamnar det alltid på min lott - ja, för andra året i rad - att färdigställa en så kallad Class Banner för dotterns klass.
Förra året hade jag god hjälp av bland andra min svärmor, som var på besök och som med sin lärarerfarenhet rodde hela projektet i hamn, trots Barbaras hysteriska förslag och min totala passivitet. Jag satt mest på en stol och tittade tomt framför mig.
I år hade ingen hjälp. Jag var ensam, övergiven och rädd. I uppdraget ingick att klippa till en bild av Vita Huset samt klistra in denna samt 23 bilder av klassens alla elever på ett smakfullt sätt. Dessutom skulle det hela prydas av en käck text. Denna skulle dock fabriceras på annat sätt, så det slapp jag göra.
Efter mycket om och men, svett, svordomar, skrik och allmänt brutalt och för en skola olämpligt uppförande, hade jag åstadkommit ett slags vitt fält mitt på bannern som med en stor portion fantasi kan uttydas som Vita Huset. Eller åtminstone ett vitt hus. Jag föreslog läraren att de kanske kunde hitta en amerikansk flagga i lämplig storlek och sätta upp den på övre delen av det vita fältet ("Vita Huset") för att betraktaren på så sätt kanske skulle kunna identifiera kåken lite lättare.
Bilderna på barnen klistrade jag dit lite random sådär, crazy och wild. Kunde ha blivit bra. Men det blev rätt mycket klister som smetade ut sig på det blåa filttyget, vilket skapade en spänning och överraskning i bilden. Vilket kanske inte riktigt var min avsikt.
Barnen var hur som helst klädsamt vänliga och amerikanskt positiva och tackade mig så väldigt mycket när jag gick därifrån. När jag stängde dörren tyckte jag mig höra jag hur ljudnivån ökade kraftigt och hur ett skratt rullade fram allt högre. Men jag kan ha inbillat mig.
måndag 29 september 2008
Senatorn på skolgården
Washington DC är ett roligt ställe att bo på. För ett par timmar sedan sa jag hi till senator Chris Dodd. Han syns på TV i stort sett oavbrutet i samband med den finansiella krisen och "bail outen" och är demokratisk ordförande i senatens Banking Committee och en av dom som förhandlat om räddningsplanen.
Hans dotter går i First Grade på vår skola och jag är rätt imponerad av att han hinner lämna henne rätt ofta, trots att han måste ha rätt mycket att pyssla med däruppe på Capitol Hill. Han hade till och med hunnit ta av sig slipsen efter morgonens intervju i CNN... Världspolitik på ens egen skolgård. Kul.
Det är således dagen efter den pinsamma matchen och i natt drömde jag om hur Texas plötslig insåg att han mentalt, intellektuellt och kulturellt egentligen hör hemma i GAIS och att han omedelbart efter slutsignalen rev sitt kontrakt med HBK och gick tillbaka till Atleterna.
Men det var bara en dröm. Texas har tyvärr etablerat sig lite väl mycket i Halmstad och mitt tips är att han lär bli kvar där även efter karriären... Eller vad säger du, Texas?
Hans dotter går i First Grade på vår skola och jag är rätt imponerad av att han hinner lämna henne rätt ofta, trots att han måste ha rätt mycket att pyssla med däruppe på Capitol Hill. Han hade till och med hunnit ta av sig slipsen efter morgonens intervju i CNN... Världspolitik på ens egen skolgård. Kul.
Det är således dagen efter den pinsamma matchen och i natt drömde jag om hur Texas plötslig insåg att han mentalt, intellektuellt och kulturellt egentligen hör hemma i GAIS och att han omedelbart efter slutsignalen rev sitt kontrakt med HBK och gick tillbaka till Atleterna.
Men det var bara en dröm. Texas har tyvärr etablerat sig lite väl mycket i Halmstad och mitt tips är att han lär bli kvar där även efter karriären... Eller vad säger du, Texas?
söndag 28 september 2008
GAIS knockade på hemmaplan
Okej. Grattis svärfar, svärmor, Karin och Ola. HBK vann enkelt över Göteborgsatleterna med 0-4. Tre raka segrar var naturligtvis att begära för mycket. 0-4... Brrr. Nu sticker jag ut och springer.
Dagens match
Nu är det dags: Vilket lag är mittens härskare i årets Allsvenska? GAIS möter Halmstad BK inom ett par minuter. Det skiljer ett poäng till Atleternas fördel inför matchen. Överhuvudtaget är det jämnt i Muttens Rike: Sju lag inom fyra poäng, från sjätte (Solna AIK) ner till tolfte plats (Malmö FF).
Hur det går? Som Atlet tar man aldrig ut något i förskott. Jag hoppas på vinst.
Hur det går? Som Atlet tar man aldrig ut något i förskott. Jag hoppas på vinst.
lördag 27 september 2008
Djungelparty
Varför det var just djungeltema var väl tämligen oklart, men hur som helst. I går kväll, fredag, var det dags för terminens första skolfest och klackarna var i taket, kaoset ett faktum, musiknivån var på gränsen till skadlig och pizzabitarna dröp av fett. Allt var som vanligt med andra ord.
Vi vuxna smög omkring i korridorerna och längs väggarna och försökte Föra Samtal om Politik och Ekonomiska Krisen och Kvällens Debatt, men det var rätt kört. Och eftersom det regnade kunde man inte ens gå ut för att vila öronen.
Men kidsen hade kul. Sedan gick vi hem och åt chips och tittade på presidentdebatten på TV. Den var intressant, men oväntat lågmäld. Jag ser fram emot nästa veckas debatt mellan Palin och Biden. Det kan bli riktigt kul...
Här är en fimsnutt tagen med Flipen för några minuter sedan. Den utspelar sig framför något slags obegripligt TV-spel.
Vi vuxna smög omkring i korridorerna och längs väggarna och försökte Föra Samtal om Politik och Ekonomiska Krisen och Kvällens Debatt, men det var rätt kört. Och eftersom det regnade kunde man inte ens gå ut för att vila öronen.
Men kidsen hade kul. Sedan gick vi hem och åt chips och tittade på presidentdebatten på TV. Den var intressant, men oväntat lågmäld. Jag ser fram emot nästa veckas debatt mellan Palin och Biden. Det kan bli riktigt kul...
Här är en fimsnutt tagen med Flipen för några minuter sedan. Den utspelar sig framför något slags obegripligt TV-spel.
fredag 26 september 2008
Jesse protesterar
Jag tog en cykeltur till kongressen och Vita Huset i dag, eftersom det är fullt pådrag med politiska möten och ekonomisk kris och presidentkandidater i stan osv.
Jag tror att jag såg både McCain och Obama svepa förbi i varsin karavan. Men egentligen har jag ingen aning eftersom det tyvärr inte går att se igenom de där svarta rutorna som Secret Service-bilarna har. Så att jag sett dom är kanske en sanning med modifikation.
Däremot såg jag pastorn och politikern Jesse Jackson på nära håll utanför Vita Huset. Jag t o m hälsade på honom. Det ni! Han ledde en demonstration mot "the bail out" - räddningsplanen.
"People's needs over Wall Street's greed" löd ropen bland turister och församlad världspress.
Det är de små människorna, de som får går från hus och hem, som ska ha stöd. Inte Wall Street, sa han till mig och till de andra som samlats på Pennsylvania Avenue några hundra meter från Ovala Rummet.
Se video:
Jag tror att jag såg både McCain och Obama svepa förbi i varsin karavan. Men egentligen har jag ingen aning eftersom det tyvärr inte går att se igenom de där svarta rutorna som Secret Service-bilarna har. Så att jag sett dom är kanske en sanning med modifikation.
Däremot såg jag pastorn och politikern Jesse Jackson på nära håll utanför Vita Huset. Jag t o m hälsade på honom. Det ni! Han ledde en demonstration mot "the bail out" - räddningsplanen.
"People's needs over Wall Street's greed" löd ropen bland turister och församlad världspress.
Det är de små människorna, de som får går från hus och hem, som ska ha stöd. Inte Wall Street, sa han till mig och till de andra som samlats på Pennsylvania Avenue några hundra meter från Ovala Rummet.
Se video:
torsdag 25 september 2008
Back to school night
Torsdag kväll och jag har precis kommit hem från höstens andra Back To School Night. Det är en slags presentation av lärare och av innehållet i det nyss påbörjade läsåret.
Denna gång var det Big Brothers skola Burke som stod för informationen och det hela var väldigt ambitiöst upplagt med nästan tre timmars genomgång av ämnen och terminsplanering.
Vid starten fick vi varsitt schema för kvällen, individuellt utformat och nedbrutet på minutnivå. Jag skulle t ex vara i rum 413 kl 7:24 (vi pratar aftontid här, PM) för att träffa läraren Kathleen och höra henne berätta närmare om disciplinen "Core" (ett slags humanistiskt samlingsämne som innehåller reading, writing, historia, geografi, samhällskunskap och lite annat smått och gott).
Mellan 8:06 och 8:20 fick jag "fri tid" då jag förväntades donera böcker till barn vars pappor (mest pappor) sitter på kåken. Jag donerade en bok för 6:99 och med gott samvete gick jag sedan för att lyssna på vad musikläraren Thew hade att berätta.
Dagen i övrigt har innehållit lite blandad kompott. Mitt på dagen var jag t ex bokhandlare på den pågående bokmarknaden på vår "hemmaskola" här i Georgetown, Hyde. Och på förmiddagen var jag Pedro och gick fram som en hurrikan med dammvippa och dammsugare.
Distriktet domineras annars just nu av den ekonomiska krisen. I dag har såväl Barack Obama som John McCain varit i stan och snackat bail out med president Bush. Jag har ingen riktig koll på hur det har gått, men hade jag varit Obama hade jag inte skrivit under några papper hur som helst i det här läget...
Denna gång var det Big Brothers skola Burke som stod för informationen och det hela var väldigt ambitiöst upplagt med nästan tre timmars genomgång av ämnen och terminsplanering.
Vid starten fick vi varsitt schema för kvällen, individuellt utformat och nedbrutet på minutnivå. Jag skulle t ex vara i rum 413 kl 7:24 (vi pratar aftontid här, PM) för att träffa läraren Kathleen och höra henne berätta närmare om disciplinen "Core" (ett slags humanistiskt samlingsämne som innehåller reading, writing, historia, geografi, samhällskunskap och lite annat smått och gott).
Mellan 8:06 och 8:20 fick jag "fri tid" då jag förväntades donera böcker till barn vars pappor (mest pappor) sitter på kåken. Jag donerade en bok för 6:99 och med gott samvete gick jag sedan för att lyssna på vad musikläraren Thew hade att berätta.
Dagen i övrigt har innehållit lite blandad kompott. Mitt på dagen var jag t ex bokhandlare på den pågående bokmarknaden på vår "hemmaskola" här i Georgetown, Hyde. Och på förmiddagen var jag Pedro och gick fram som en hurrikan med dammvippa och dammsugare.
Distriktet domineras annars just nu av den ekonomiska krisen. I dag har såväl Barack Obama som John McCain varit i stan och snackat bail out med president Bush. Jag har ingen riktig koll på hur det har gått, men hade jag varit Obama hade jag inte skrivit under några papper hur som helst i det här läget...
onsdag 24 september 2008
Världens suraste tekniker, part two
Låt mig fortsätta på gårdagens tema, vårt besök av en tekniker från kabel-TV-bolaget Comcast. Jag skrev att han förhoppningsvis är bättre på teknik än på sociala kontakter. Jag kan nu avslöja svaret:
Nej.
När han kom hade vi omkring 100 fungerande TV-kanaler samt ett tiotal som fungerade halvbra (det var dessa halvbra, ständigt pixlande, som vi vi ville ha fixade.
När han gick, tre timmar senare, fungerade ingenting. Inte en enda kanal. Vi upptäckte det någon halvtimme efter att han försvunnit och ringde förstås direkt till Comcast och krävde att dom skulle skicka ut en tekniker omedelbart så att vi åtminstone kunde se nyhetskanalerna (min hustru är på grund av sitt jobb helt beroende av att kunna följa nyhetsflödet).
"Vi skickar en tekniker inom en timme".
En timme senare hade inget hänt. Vi ringde igen.
"Oj då, ursäkta. Vi skickar en tekniker som ska vara där inom en timme".
En timme senare, ingenting har hänt. Vi ringer.
"En tekniker ska vara där inom en halvtimme".
En halvtimme senare. Ingen tekniker. Nytt samtal.
"Vi ska försöka skicka en tekniker på fredag".
"På fredag? Ni har ju sagt inom en timme eller inom en halvtimme hela kvällen och nu kan ni plötsligt inte skicka någon på tre dagar. Trots att det är ni som lyckats ställa till med våra problem. För vi tala med din chef?"
"Jag kan ta ert telefonnummer så kommer chefen att ringa er inom 48 timmar"
Ja, ni fattar... Vi skällde, klagade, ringde, skrev e-post och var allmänt förbannade.
Så i dag ringde faktiskt chefen och han var den första av alla vi pratat med som verkade uppriktigt bekymrad över bolagets totala brist på servicekänsla. Några timmar senare kom deras stjärntekniker hit och ytterligare ett par timmar senare funkade allt igen.
Skoj.
Annars har dagen varit knökad med Ikea-besök, jobb på skolans bokmarknad, ekonomiska kriser, politiskt rävspel och en massa annat smått och gott.
I morgon har de förvarnat om sämre väder. Det ska visst bara bli knappt 70 grader och regn. Brrr. Överväger att försöka hitta ett par långbyxor. Det bör finnas några längst inne i garderoben någonstans.
Slutligen. GAIS har i praktiken säkrat ett nytt allsvenskt kontrakt efter att ha spelat 0-0 mot Gefle. Atleterna ligger nu på sjunde plats, före såväl svärfars Halmstads BK som Malmö FF, som snodde Grönsvarts tränarduo Roland Nilsson/Hasse Green förra året. De ångrar sig nog nu...
Det är underbart att vara GAIS:are!
Nej.
När han kom hade vi omkring 100 fungerande TV-kanaler samt ett tiotal som fungerade halvbra (det var dessa halvbra, ständigt pixlande, som vi vi ville ha fixade.
När han gick, tre timmar senare, fungerade ingenting. Inte en enda kanal. Vi upptäckte det någon halvtimme efter att han försvunnit och ringde förstås direkt till Comcast och krävde att dom skulle skicka ut en tekniker omedelbart så att vi åtminstone kunde se nyhetskanalerna (min hustru är på grund av sitt jobb helt beroende av att kunna följa nyhetsflödet).
"Vi skickar en tekniker inom en timme".
En timme senare hade inget hänt. Vi ringde igen.
"Oj då, ursäkta. Vi skickar en tekniker som ska vara där inom en timme".
En timme senare, ingenting har hänt. Vi ringer.
"En tekniker ska vara där inom en halvtimme".
En halvtimme senare. Ingen tekniker. Nytt samtal.
"Vi ska försöka skicka en tekniker på fredag".
"På fredag? Ni har ju sagt inom en timme eller inom en halvtimme hela kvällen och nu kan ni plötsligt inte skicka någon på tre dagar. Trots att det är ni som lyckats ställa till med våra problem. För vi tala med din chef?"
"Jag kan ta ert telefonnummer så kommer chefen att ringa er inom 48 timmar"
Ja, ni fattar... Vi skällde, klagade, ringde, skrev e-post och var allmänt förbannade.
Så i dag ringde faktiskt chefen och han var den första av alla vi pratat med som verkade uppriktigt bekymrad över bolagets totala brist på servicekänsla. Några timmar senare kom deras stjärntekniker hit och ytterligare ett par timmar senare funkade allt igen.
Skoj.
Annars har dagen varit knökad med Ikea-besök, jobb på skolans bokmarknad, ekonomiska kriser, politiskt rävspel och en massa annat smått och gott.
I morgon har de förvarnat om sämre väder. Det ska visst bara bli knappt 70 grader och regn. Brrr. Överväger att försöka hitta ett par långbyxor. Det bör finnas några längst inne i garderoben någonstans.
Slutligen. GAIS har i praktiken säkrat ett nytt allsvenskt kontrakt efter att ha spelat 0-0 mot Gefle. Atleterna ligger nu på sjunde plats, före såväl svärfars Halmstads BK som Malmö FF, som snodde Grönsvarts tränarduo Roland Nilsson/Hasse Green förra året. De ångrar sig nog nu...
Det är underbart att vara GAIS:are!
tisdag 23 september 2008
Världens suraste tekniker
Big Brother kom glädjestrålande hem med hustrun i går kväll, efter en fotbollsmatch långt ute i de Marylandska obygderna sydöst om stan. Vinst med 7-0 på bortaplan och sonens stolthet var inte att ta fel på. Ett målpass och två feta målchanser hann han med under den tid han var inbytt. Inte dåligt med tanke på att han är bland de yngsta i laget. I dag tränar han som vanligt. Han kommer att bli hur bra som helst på fotboll inom kort. Klubbarna kommer att slåss om hans underskrift.
Också Syster Ysters fritidsschema börjar bli fullspäckat. Girls On the Run (löpträning) på tisdagar, kör på onsdagar, Cartoon Drawing på torsdagar och sannolikt Cheer Leading på måndagar. Dessutom har hon blivit helt fixerad på matematik och ägnar en stor del av sin lediga tid till att frivilligt göra en massa mattetal i något som här kallas Accelerated Maths. De är ett helt gäng ambitiösa tjejer och en kille (ja, det är bara Henry) som sitter och håller på sin matte så fort de får fem minuter över. Mrs Kraemer kallade dottern för "Accelerated Maths Super Star" i sitt veckobrev i fredags.
Lillebror ångar på som vanligt. Just nu är det leksaksbilar och basket som gäller. Intressant att notera att han pratar med sig själv på engelska när han leker ensam i sitt rum. Man hör en ivrig röst som skriker och kommenterar och berättar på värsta amerikanska engelskan i takt med att bilarna krockar och kör rally.
I övrigt är det fridens och fröjdens här i distriktet. Alla barn är friska och krya och själv har jag precis sprungit 17 kilometer med min löparkompis. Hustrun tog Freestylen i morse och stack iväg för att intervjua villaägare om den ekonomiska krisen. Allt handlar om krisen här.
Just nu har jag en Comcast-kille här i huset. Comcast är kabel-TV-leverantören och vi har länge haft problem med att titta på vissa kanaler. Det pixlar och har sig. Så till slut, efter 25 samtal till olika telefonörer på Comcast krävde jag häromdagen att de måste skicka hit en tekniker som gör något åt problemet en gång för alla. Så nu är han här och det är nog en av de suraste personer jag stött på i hela mitt liv. Efter att förgäves försökt konversera i några minuter, gav jag upp och meddelade kort att "I'm upstairs if you need me" och flydde upp till mitt "kontor".
Hoppas att han är en bättre på teknik än på sociala kontakter...
Slutligen några bloggfakta:
Också Syster Ysters fritidsschema börjar bli fullspäckat. Girls On the Run (löpträning) på tisdagar, kör på onsdagar, Cartoon Drawing på torsdagar och sannolikt Cheer Leading på måndagar. Dessutom har hon blivit helt fixerad på matematik och ägnar en stor del av sin lediga tid till att frivilligt göra en massa mattetal i något som här kallas Accelerated Maths. De är ett helt gäng ambitiösa tjejer och en kille (ja, det är bara Henry) som sitter och håller på sin matte så fort de får fem minuter över. Mrs Kraemer kallade dottern för "Accelerated Maths Super Star" i sitt veckobrev i fredags.
Lillebror ångar på som vanligt. Just nu är det leksaksbilar och basket som gäller. Intressant att notera att han pratar med sig själv på engelska när han leker ensam i sitt rum. Man hör en ivrig röst som skriker och kommenterar och berättar på värsta amerikanska engelskan i takt med att bilarna krockar och kör rally.
I övrigt är det fridens och fröjdens här i distriktet. Alla barn är friska och krya och själv har jag precis sprungit 17 kilometer med min löparkompis. Hustrun tog Freestylen i morse och stack iväg för att intervjua villaägare om den ekonomiska krisen. Allt handlar om krisen här.
Just nu har jag en Comcast-kille här i huset. Comcast är kabel-TV-leverantören och vi har länge haft problem med att titta på vissa kanaler. Det pixlar och har sig. Så till slut, efter 25 samtal till olika telefonörer på Comcast krävde jag häromdagen att de måste skicka hit en tekniker som gör något åt problemet en gång för alla. Så nu är han här och det är nog en av de suraste personer jag stött på i hela mitt liv. Efter att förgäves försökt konversera i några minuter, gav jag upp och meddelade kort att "I'm upstairs if you need me" och flydde upp till mitt "kontor".
Hoppas att han är en bättre på teknik än på sociala kontakter...
Slutligen några bloggfakta:
- Om några dagar kommer jag att passera 300 skrivna inlägg här på Andra Sidan. Det innebär att jag nästan lyckats hålla min personliga ambition att skriva åtminstone fem nya inlägg varje vecka, sommaren undantagen. Snart ska jag ge ut bloggen i bokform... Just kidding. Men vem vet?
- För ungefär ett dygn sedan räknade jag in den 2 000:e unika besökaren på bloggen sedan jag började föra statistik strax före sommaren i år. Just nu står räknaren på 2 020. Skoj!
söndag 21 september 2008
Bra att säga ja
Jag har haft det på känn ett bra tag och käanslan bara förstärks med tiden; Helgerna här i distriktet är intensiva. Den gångna veckendan har vi hunnit med shopping, kanotpaddling på floden, kalas nummer ett på lördagen, trevlig middag hemma hos några vänner samma kväll, ännu ett kalas på söndagen, bad i poolen, mera shopping, joggingtur och dessutom har min fru jobbat mer än heltid och barnen har lekt med diverse kompisar.
Ska bli skönt med måndag.
Men det är kul samtidigt. Vår vän Barbara, som flyttade tillbaka till Buffalo i somras men som vi fortfarande har kontakt med, hade bestämt sig för en sak inför familjens ettåriga vistelse här i DC: Hon skulle ta alla chanser att lära känna stan, folk och miljön här. Så hon sa i princip ja till allting, hamnade på de mest märkliga tillställningar och hade väldigt roligt nästan hela tiden.
Det är en bra princip. Det är så lätt att man säger nej av bekvämlighet eller för att man känner sig osäker eller obekväm eller helt enkelt är lat. Och så missar man en massa.
Så jag försöker tänka på att säga ja mest hela tiden. Även om det kan ta emot då och då. Det är ju ändå rätt skönt att sitta i sin trädgård och läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Men det finns väl tid för det med...
Ska bli skönt med måndag.
Men det är kul samtidigt. Vår vän Barbara, som flyttade tillbaka till Buffalo i somras men som vi fortfarande har kontakt med, hade bestämt sig för en sak inför familjens ettåriga vistelse här i DC: Hon skulle ta alla chanser att lära känna stan, folk och miljön här. Så hon sa i princip ja till allting, hamnade på de mest märkliga tillställningar och hade väldigt roligt nästan hela tiden.
Det är en bra princip. Det är så lätt att man säger nej av bekvämlighet eller för att man känner sig osäker eller obekväm eller helt enkelt är lat. Och så missar man en massa.
Så jag försöker tänka på att säga ja mest hela tiden. Även om det kan ta emot då och då. Det är ju ändå rätt skönt att sitta i sin trädgård och läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Men det finns väl tid för det med...
torsdag 18 september 2008
Room Parent? Me? No way!
Delar av Storebrors klass med några ur personalen på nya skolan, Big Brother själv till höger. De firar skolans 40-årsjubileum, därav tårtan.Nu börjar övertalningskampanjerna bli intensiva på skolgården. De vill att jag ska bli Room Parent (typ utökad form av klassförälder) i Syster Ysters klass i år igen. Med lock, pock, lätt förtäckta hot och löften om mutor så försöker de kasta detta föga lockande uppdrag åt mitt håll.
Hittills har jag lyckats stå emot. Likt en vilt kämpande fänrik Stål eller snarare kanske Don Quojotes slåss jag mot övermakten, väderkvarnar eller verkliga spelar ingen roll. Ingen eller inget ska få mig att åter anta utmaningen som Room Parent.
I dag sträckte jag mig så långt att jag gick med på att bli "Assistent Room Parent", en funktion jag desperat hittade på mitt i stridens hetta. Med detta lugnade sig de hungriga vargarna på skolgården, åtminstone tills i morgon.
För de av er som inte känner till det lyckades jag av någon helt obegriplig anledning bli Room Parent förra året - i två av barnens klasser dessutom. Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt skulle jag fixa och dona och greja och se till att alla skulle vara på gott humör och ordna fram klassens bidrag till den stora galan och organisera field trips och få föräldrarna att vara aktiva i klassen på olika sätt och få dom att samla in pengar och donationer och ordna sociala tillställningar, baka pajer, fixa roliga lekar och fan och hans moster.
Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag föraktar sådana sysslor eller sådana människor som fixar sånt där. Tvärtom! Det är bara det att jag inte är en Room Parent-personlighet.
Så jag ska försöka stå emot alla kanonader i fortsättningen också. Överlever jag bara nästa vecka, så kanske jag klarar mig.
Jag ser ljuset därborta i tunneln. Bara det inte är ett godståg på väg hitåt...
Hittills har jag lyckats stå emot. Likt en vilt kämpande fänrik Stål eller snarare kanske Don Quojotes slåss jag mot övermakten, väderkvarnar eller verkliga spelar ingen roll. Ingen eller inget ska få mig att åter anta utmaningen som Room Parent.
I dag sträckte jag mig så långt att jag gick med på att bli "Assistent Room Parent", en funktion jag desperat hittade på mitt i stridens hetta. Med detta lugnade sig de hungriga vargarna på skolgården, åtminstone tills i morgon.
För de av er som inte känner till det lyckades jag av någon helt obegriplig anledning bli Room Parent förra året - i två av barnens klasser dessutom. Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt skulle jag fixa och dona och greja och se till att alla skulle vara på gott humör och ordna fram klassens bidrag till den stora galan och organisera field trips och få föräldrarna att vara aktiva i klassen på olika sätt och få dom att samla in pengar och donationer och ordna sociala tillställningar, baka pajer, fixa roliga lekar och fan och hans moster.
Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag föraktar sådana sysslor eller sådana människor som fixar sånt där. Tvärtom! Det är bara det att jag inte är en Room Parent-personlighet.
Så jag ska försöka stå emot alla kanonader i fortsättningen också. Överlever jag bara nästa vecka, så kanske jag klarar mig.
Jag ser ljuset därborta i tunneln. Bara det inte är ett godståg på väg hitåt...
tisdag 16 september 2008
Alla bara tränar
Vi har blivit en riktig sportfamilj. I dag tränade tre av fem. Big Brother hade sin dagliga soccer-träning - och fick beröm av coachen för gårdagens insats i matchen.
Big Sista hade sin första GOR-träning i dag. GOR ska uttydas Girls On the Run och när jag skulle hämta henne i eftermiddags hördes på lång väg: "Girls on the run is best in town - Girls on the run is number one". Sedan kom 15 tjejer takfast marscherande och skanderande på väg från Volta Park där de har sin träning. Hur coolt som helst.
Och själv sprang jag 10 km i morse. En härlig slinga över Memorial Bridge till Arlington, Virginia, ett varv på Roosevelt Island och sedan tillbaka över Key Bridge.
Annars är folk mest uppfyllda av den ekonomiska krisen, som slog till med kraft i går i och med att ett större investmentbolag kursade och ytterligare andra ligger klart illa till. Många här är rejält upplånade på grund av bostadsköp och dessutom beroende av stigande börskurser eftersom en mycket stor del av deras pensionssparande ligger bundet i aktiefonder.
Big Sista hade sin första GOR-träning i dag. GOR ska uttydas Girls On the Run och när jag skulle hämta henne i eftermiddags hördes på lång väg: "Girls on the run is best in town - Girls on the run is number one". Sedan kom 15 tjejer takfast marscherande och skanderande på väg från Volta Park där de har sin träning. Hur coolt som helst.
Och själv sprang jag 10 km i morse. En härlig slinga över Memorial Bridge till Arlington, Virginia, ett varv på Roosevelt Island och sedan tillbaka över Key Bridge.
Annars är folk mest uppfyllda av den ekonomiska krisen, som slog till med kraft i går i och med att ett större investmentbolag kursade och ytterligare andra ligger klart illa till. Många här är rejält upplånade på grund av bostadsköp och dessutom beroende av stigande börskurser eftersom en mycket stor del av deras pensionssparande ligger bundet i aktiefonder.
måndag 15 september 2008
Det regnar segrar
Saken är klar - säker seger med 3-1. På bortaplan. Läge för ett brett smajl.
Erik, Big Brother och Justin väntar på inhopp.
Det finns stunder då allt liksom bara flyter och man känner att bättre än så här kan det ju knappast bli. Det kommer ögonblick eller dagar som man i senare i livet knappast tror på.
I dag var en sådan dag.
Först två timmars stenhård tennis med Robert i morse. Både rygg och arm höll och den nya tennisspaden visade sig vara mer än godkänd.
Därefter nästan två timmars radioreferat via webben från Ullevi. GAIS vann säkert och uppenbarligen rejält välförtjänst mot Djurgårdens IF, 2-1. Kunde har varit både ett och två mål till för Göteborgsatleterna. GAIS klättrar nu rejält i tabellen efter två raka och mycket värdefulla segrar. Åttonde plats och inte särskilt många poäng upp till de lag som ligger närmast ovanför.
Slutligen Storebrors riktiga debut som soccer-spelare här i USA. Han hoppade in som anfallare i slutet av första halvlek och var oerhört nära att näta i början av andra. Ett mål som i så fall hade betytt ledning för Edmund Burkes Middle School Boys. Nu löste det sig i alla fall, slutresultat 3-1 efter bland annat en straff och en frispark från 30 meter som seglade in över målvakten i Jewish Day School.
Big Brothers insats i sin premiärmatch var imponerande. Snabba rörelser, snygga passningar och en skott som strök målvaktens vänstra stolpe. Med tanke på att de flesta killarna på planen går i åttonde klass, var Storebrors debut än mer imponerande. Han fick också en hel del beröm av coachen efter matchen.
Det är bara att njuta!
I dag var en sådan dag.
Först två timmars stenhård tennis med Robert i morse. Både rygg och arm höll och den nya tennisspaden visade sig vara mer än godkänd.
Därefter nästan två timmars radioreferat via webben från Ullevi. GAIS vann säkert och uppenbarligen rejält välförtjänst mot Djurgårdens IF, 2-1. Kunde har varit både ett och två mål till för Göteborgsatleterna. GAIS klättrar nu rejält i tabellen efter två raka och mycket värdefulla segrar. Åttonde plats och inte särskilt många poäng upp till de lag som ligger närmast ovanför.
Slutligen Storebrors riktiga debut som soccer-spelare här i USA. Han hoppade in som anfallare i slutet av första halvlek och var oerhört nära att näta i början av andra. Ett mål som i så fall hade betytt ledning för Edmund Burkes Middle School Boys. Nu löste det sig i alla fall, slutresultat 3-1 efter bland annat en straff och en frispark från 30 meter som seglade in över målvakten i Jewish Day School.
Big Brothers insats i sin premiärmatch var imponerande. Snabba rörelser, snygga passningar och en skott som strök målvaktens vänstra stolpe. Med tanke på att de flesta killarna på planen går i åttonde klass, var Storebrors debut än mer imponerande. Han fick också en hel del beröm av coachen efter matchen.
Det är bara att njuta!
söndag 14 september 2008
Varmt, varmt, varmt
Trött Big Brother hemma från läger. Bilden från i fredags eftermiddag.
Staket-chock! Katastrofen på Dumbarton Street. Vårt järnstaket hade ramlat ner på morgonen och...
...Pedro fick börja göra skäl för sin kost och logi. Tur att ingen befann sig sig nära det fallande staketet.Det har varit rejält varmt här i dag och ännu, strax efter 9 på kvällen, är det mer än 30 grader ute. Det är dock inte enbart den höga temperaturen som gör det så fruktansvärt jobbigt att vistas ute. Luftfuktigheten är extremt hög just nu och innebär att den verkliga upplevelsen av temperaturen ligger en bra bit över 40 grader. Att bara gå i vanlig promenadtakt i fem minuter känns som att jogga i hög fart i åtminstone en halvtimme.
Trots värmen gick vi bort till söndagsmarknaden vid Dupont Circle vid lunchtid. Sedan stannade vi i Rose Park en bra stund, eftersom det var "Parkens Dag" där, med hoppborgar, hunduppvisningar, servering av glass och popcorn och annat smått och gott. Och som vanligt stötte vi ihop med diverse bekanta i parken. Trevligt trots värmen.
Dagens mest dramatiska händelse var att en del av gjutjärns-staketet ramlade ut på gatan i morse. Det var ju en himla tur att inte någon människa var i vägen när det skedde, staket-biten väger uppskattningsvis runt 70 kilo...
Av detta lär vi oss: Se upp för fallande staket.
Sportrapport till slut: I morgon är det dags för ny GAIS-match, mot Järnkaminerna. Det är farsans gamla lag och jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till den föreningen. Jag är ingen anhängare, om man säger så. Men samtidigt ringer ju farsans ord i öronen och jag har stor respekt för deras boxningssektion. Hur som helst: Jag hoppas innerligt på en Atlet-seger i morgon, men...
Redskins tog sig samman och vann i dag mot The Saints från New Orleans - efter mycket stort besvär. Och på andra sidan floden lyckades Nick Backstrooom skrinna in i målburen på träning och är tydligen skadad i vristen. NHL-säsongen börjar i början av oktober med ett par matcher i Stockholm (!). Första matchen för Caps, vårt eget stolta distriktslag, är den 10 oktober.
lördag 13 september 2008
En dag i köptemplet
Lördag och det är drygt 30 grader varmt i distriktet. Vi tillbringade dock en stor del av dagen inomhus, i en av regionens största köpcenter - Potomac Mills i Virginia, en knapp timmes körning söderut. Obegripligt stort, med runt 200 butiker av alla olika slag. Roligast var nog den särskilda Halloween-shopen, som hade "allt" som man kan tänka sig behöva om man vill fira Halloween ordentligt. Vi nöjde oss med att köpa ett pumpa-carving-set för 5,99. Ett måste för oss pumpkin-fanatics.
I övrigt fyndade jag ett tennisrack för den måttliga summan av 60 bucks (hade kostat 149). Ett kap. Dunlop. Därmed är cirkeln sluten. Det första tennisrack jag köpte, ett trärack från mitten av 1970-talet, var nämligen ett Dunlop. Jag har fortfarande kvar det.
Trötta och rusiga efter fem timmar i hysterisk shoppingmiljö, crusade vi hemåt i Freestylen via gamla staden Alexandria och landade på Dumbarton Street vid 7-tiden på kvällen.
Efter middagen (indisk kycklinggryta med couscous, kanongott om jag får säga det själv), konstaterade jag att HBK tvålat dit MFF med 3-0 nere i Malmö. Och att min gode vän Per Texas Johansson gjorde första målet efter tunnel och iskall lobb. "Jag hade väl lite tur" sa han efteråt till TV 4 (enligt referat i Bladet).
Var inte så blygsam Texas - alla som känner dig vet vilken stor tekniker som finns där inne i dig. Någonstans. Långt därinne. Förlös! Förslös!
Synd bara att du inte lirar kvar i den förening där du har din andliga, kulturella och intellektuella hemvist: GAIS. Tänk vilket anfallspar du skulle kunnat bilda med Björn Andersson - en annan rasande skicklig tekniker på topp. Och till vilka oanande höjder du och kapten Lundgren kunde fört dialogerna inför, under och efter matcherna.
Ni vet väl att Texas har en läsvärd blogg och webbplats: läs här.
I övrigt fyndade jag ett tennisrack för den måttliga summan av 60 bucks (hade kostat 149). Ett kap. Dunlop. Därmed är cirkeln sluten. Det första tennisrack jag köpte, ett trärack från mitten av 1970-talet, var nämligen ett Dunlop. Jag har fortfarande kvar det.
Trötta och rusiga efter fem timmar i hysterisk shoppingmiljö, crusade vi hemåt i Freestylen via gamla staden Alexandria och landade på Dumbarton Street vid 7-tiden på kvällen.
Efter middagen (indisk kycklinggryta med couscous, kanongott om jag får säga det själv), konstaterade jag att HBK tvålat dit MFF med 3-0 nere i Malmö. Och att min gode vän Per Texas Johansson gjorde första målet efter tunnel och iskall lobb. "Jag hade väl lite tur" sa han efteråt till TV 4 (enligt referat i Bladet).
Var inte så blygsam Texas - alla som känner dig vet vilken stor tekniker som finns där inne i dig. Någonstans. Långt därinne. Förlös! Förslös!
Synd bara att du inte lirar kvar i den förening där du har din andliga, kulturella och intellektuella hemvist: GAIS. Tänk vilket anfallspar du skulle kunnat bilda med Björn Andersson - en annan rasande skicklig tekniker på topp. Och till vilka oanande höjder du och kapten Lundgren kunde fört dialogerna inför, under och efter matcherna.
Ni vet väl att Texas har en läsvärd blogg och webbplats: läs här.
torsdag 11 september 2008
Sju år sedan
Det är i dag sju år sedan terrorattackerna mot World Trade Center i New York och mot Pentagon, några kilometer härifrån på andra sidan floden. Skolan hade en tyst stund i morse och likadant var det på många arbetsplatser. Den amerikanska flaggan har synts mer än vanligt, i skyltfönster, på bilar och på fasader. Och borta vid Pentagon invigdes i förmiddags ett minnesmonument över de 125 personer som dog i samband med att plan 77 från American Airlines flög in i byggnaden.
I övrigt har Storebror åkt iväg på ett tvådagars läger uppe i Pennsylvanias bersgtrakter och de andra två kidsen har precis gått och lagt sig. Vi har tittat på den första riktiga TV-intervjun med vicepresidens-kandidaten Sarah Palin. Den var hur tråkig och dålig som helst. Var hade dom hittat den reportern?
I övrigt har Storebror åkt iväg på ett tvådagars läger uppe i Pennsylvanias bersgtrakter och de andra två kidsen har precis gått och lagt sig. Vi har tittat på den första riktiga TV-intervjun med vicepresidens-kandidaten Sarah Palin. Den var hur tråkig och dålig som helst. Var hade dom hittat den reportern?
onsdag 10 september 2008
Back to School Night and Billy's in town
Syster Ysters lärare Mrs Kraemer till vänster och Big Brothers förra lärare Mrs Roth till höger. De visade hur undervisningen i matematik går till numera.
Nya och gamla lärare presenterades på kvällens Back to School Night.Vi har precis kommit hem från vår skolas traditionella Back to School Night. I år lite annorlunda utformad jämfört med förra årets. Man hade skapat en slags marknad, där olika ämnen och aktiviteter presenterades vid olika bord. Jag var själv med på ett litet hörn i samband med att min "chef", bibliotekarien Karen berättade om hur biblioteket på Hyde fungerar.
Så vi föräldrar gick runt mellan de olika borden och lyssnade och pratade med lärare och föräldrar. Sedan samlades vi i respektive klassrum för att prata närmare med "vår" lärare. Hustrun gick till Lillebrors fröken, Mrs Bailey, och jag gick till Syster Ysters Mrs Kraemer.
Trevligt och dessutom en del kändispoäng när distriktets borgmästare, Mayor Adrian Fenty, dök upp och hälsade på i vår skola.
"Pappa, pappa, jag har kramat mayorn" ropade Syster upphetsat. Och Storebror hade gjort highfive med borgmästaren. Själv missade jag honom helt, men jag har ju skakat hand med honom förr. Han är en Obama-personlighet och han kommer att gå långt. Kom ihåg var ni läste det först.
Som om inte det var nog så väste plötsligt hustrun när vi återsamlats på skolgården.
"Där går senator Dodd".
Mycket riktigt, där kom en kostymklädd, vithårig Christopher Dodd gående genom skolgården, fram till rektorn och skakade hand. Ryktet har gått i några dagar om att den förre presidentkandidaten - han var en av de förhoppningsfulla på demokraternas sida, men hoppade av rätt tidigt i kampanjen - funderar på att placera sina barn på Hyde ES. Sin ålder till trots, han är född 1944, så har han två döttrar, 3 och 7 år gamla. Han har redan träffat rektorn vid åtminstone ett tillfälle, det har jag hört från en säker källa (rektorn själv), och att han nu dök upp i kväll tyder ju på att han och hustrun har allvarliga planer på att ansöka om plats på vår skola.
Annars är jag nu i kväll mest uppfylld av att en av mina gamla musikhjältar, den makalösa trummisen Billy Cobham, kommer till stan i morgon, torsdag. Jag upptäckte det nu precis. Han ska spela på Blues Alley, ett stenkast därifrån jag sitter, tre kvällar i rad, två set per kväll.
Cobham har jag sett flera gånger live, bl a i samband med en totalt suverän konsert tillsammans med John McLaughlin på Konserthuset i Tjockholm någon gång i slutet av 1970- eller möjligen i början av 80-talet. jag har också sett honom när han spelade tillsammans med Carlos Santana och - om jag inte minns fel - Al Di Meola.
Ja, herregud. Those were the days. Det kanske blir ett besök på Blues Alley endera dagen...
tisdag 9 september 2008
Skryt: Mina barn är genier
Den som inte kommer ihåg eller inte har läst min text om DC CAS kan gå in här och läsa den. I dag kom resultatet för Big Brother och Syster Yster. Och jag kan bara konstatera att de är två genier som jag närt vid min barm. Fast sannolikt har de nog snarare ärvt min hustrus intelligens...
De fick båda placerades genomgående i det högsta eller näst högsta testresultats-intervallet. Elevernas poängresultat delas nämligen in i fyra grupper: "Advanced", "Proficient" (skicklig), "Basic" och "Below Basic". På flera ställen var de dessutom bara någon eller några futtiga poäng ifrån det högsta omdömet.
Testet gjordes i april, när barnen varit i sitt nya land i åtta månader. Mest imponerande är att båda fick "Proficient" i "Reading", det vill säga förmåga att förstå men också tillämpa det engelska språket. De låg betydligt över snittet i DC.
Dessutom, om jag får skryta lite till (man tar ju seden dit man kommer. amerikaner är bra på sånt här), så var Lillebror och gjorde att Bilingual Test häromveckan. Han fick resultatet "High", vilket är det näst högsta som går att få.
Wow, vilka kids. Vilka genier.
De fick båda placerades genomgående i det högsta eller näst högsta testresultats-intervallet. Elevernas poängresultat delas nämligen in i fyra grupper: "Advanced", "Proficient" (skicklig), "Basic" och "Below Basic". På flera ställen var de dessutom bara någon eller några futtiga poäng ifrån det högsta omdömet.
Testet gjordes i april, när barnen varit i sitt nya land i åtta månader. Mest imponerande är att båda fick "Proficient" i "Reading", det vill säga förmåga att förstå men också tillämpa det engelska språket. De låg betydligt över snittet i DC.
Dessutom, om jag får skryta lite till (man tar ju seden dit man kommer. amerikaner är bra på sånt här), så var Lillebror och gjorde att Bilingual Test häromveckan. Han fick resultatet "High", vilket är det näst högsta som går att få.
Wow, vilka kids. Vilka genier.
måndag 8 september 2008
Händer just ingenting men mycket har hänt
Allt är bra och jag har egentligen inte så värst mycket att rapportera. Barnen är friska och trivs i sina skolor. Jag var ute och sprang 12 kilometer i morse. Hustrun jobbar på. Det är varmt och fuktigt, uppemot 30 grader just nu.
Det händer inte så mycket. Fast å andra sidan har det ju hänt hur mycket som helst...
Tittar tillbaka på bloggen för ett år sedan. Då bodde vi i ett stort sett tomt hus eftersom våra prylar befann sig i en container någonstans på Atlantens böljor. Lillebror hade precis börjat dagis här och kände sig rätt olycklig. Dottern var inte heller så glad över sin nya skola. Själv visste jag inte riktigt var jag skulle börja i allt fixande som behövdes.
Allt var nytt, osäkert, oklart... Hur funkar sophämtningen? Hur fixar man ett bankkonto? Vilka är våra grannar? Vad förväntas av mig på skolan? Vilka kläder ska barnen ha? Vilka kläder ska jag ha?
När jag ser tillbaka på mina blogginlägg förstår jag hur mycket vi faktisk lärt oss och vant oss vid här i DC och USA. Väldigt mycket känns väldigt bekant nu - även om vi naturligtvis fortfarande har en massa kvar att upptäcka.
Det är intressant att se hur snabbt man ändå anpassar sig till allt nytt.
Det händer inte så mycket. Fast å andra sidan har det ju hänt hur mycket som helst...
Tittar tillbaka på bloggen för ett år sedan. Då bodde vi i ett stort sett tomt hus eftersom våra prylar befann sig i en container någonstans på Atlantens böljor. Lillebror hade precis börjat dagis här och kände sig rätt olycklig. Dottern var inte heller så glad över sin nya skola. Själv visste jag inte riktigt var jag skulle börja i allt fixande som behövdes.
Allt var nytt, osäkert, oklart... Hur funkar sophämtningen? Hur fixar man ett bankkonto? Vilka är våra grannar? Vad förväntas av mig på skolan? Vilka kläder ska barnen ha? Vilka kläder ska jag ha?
När jag ser tillbaka på mina blogginlägg förstår jag hur mycket vi faktisk lärt oss och vant oss vid här i DC och USA. Väldigt mycket känns väldigt bekant nu - även om vi naturligtvis fortfarande har en massa kvar att upptäcka.
Det är intressant att se hur snabbt man ändå anpassar sig till allt nytt.
söndag 7 september 2008
Söndag i distriktet
Storebror försvann till Rose Park med en kompis. Syster Yster stack hem till en annan kompis. Så hustrun, lillebror och jag styrde kosan mot den svenska ambassaden här i DC: Ikea. Dit hade ungefär hälften av invånarna i distriktet tagit sig denna söndag, så vi hade det riktigt mysigt.
Väl hemma igen efter denna trevliga field trip kom vår vän Beth och hälsade på. Hennes äldsta dotter har börjat fundera på vilket college hon ska gå efter High School (hon går näst sista året) och Beth berättade om hur det går till att söka till college/universitet i det här landet.
För att göra det hela kort: Det är väldigt mycket att tänka på och väldigt mycket att göra... Det handlar inte "bara" om att ha kanonbra betyg för att man ska komma in på ett eftertraktat college. Det handlar också om att kunna visa på sin personlighet, att man har "ledaregenskaper", att man ställer upp och jobbar ideellt, att man tar för sig och driver frågor, att man är ett föredöme för vänner, småsyskon, släkt och bekanta osv osv. Dessutom ska man göra särskilda test, visa på att man är villig att studera extraämnen, gärna vara framgångrik i någon sport.
Sedan ska ju hela studietiden finansieras. Bara att ansöka till ett tiotal olika college kostar en ansenlig summa. Och själva avgiften om man kommer in kan ligga på mer över 40 000 dollar per år om det är ett privat universitet med god status. Snittkostnaden är runt 32 000 dollar.
Det finns också offentliga drivna (public) universitet i varje delstat. Där är avgifterna betydligt lägre, förutsatt att man kommer från just den delstaten. Runt 5 000 dollar per år är snittet i så fall. Men det är ändå en bra slant.
En fördel med att komma ifrån DC är att man är avgiftsbefriad på samtliga andra delstatsdrivna univerasitet/college. Detta på grund av distriktets alldeles speciella och märkliga status som ett geografiskt område utan delstatstillhörighet och utan representation i kongressen. Lite som ett plåster på såren, kan man säga.
Väl hemma igen efter denna trevliga field trip kom vår vän Beth och hälsade på. Hennes äldsta dotter har börjat fundera på vilket college hon ska gå efter High School (hon går näst sista året) och Beth berättade om hur det går till att söka till college/universitet i det här landet.
För att göra det hela kort: Det är väldigt mycket att tänka på och väldigt mycket att göra... Det handlar inte "bara" om att ha kanonbra betyg för att man ska komma in på ett eftertraktat college. Det handlar också om att kunna visa på sin personlighet, att man har "ledaregenskaper", att man ställer upp och jobbar ideellt, att man tar för sig och driver frågor, att man är ett föredöme för vänner, småsyskon, släkt och bekanta osv osv. Dessutom ska man göra särskilda test, visa på att man är villig att studera extraämnen, gärna vara framgångrik i någon sport.
Sedan ska ju hela studietiden finansieras. Bara att ansöka till ett tiotal olika college kostar en ansenlig summa. Och själva avgiften om man kommer in kan ligga på mer över 40 000 dollar per år om det är ett privat universitet med god status. Snittkostnaden är runt 32 000 dollar.
Det finns också offentliga drivna (public) universitet i varje delstat. Där är avgifterna betydligt lägre, förutsatt att man kommer från just den delstaten. Runt 5 000 dollar per år är snittet i så fall. Men det är ändå en bra slant.
En fördel med att komma ifrån DC är att man är avgiftsbefriad på samtliga andra delstatsdrivna univerasitet/college. Detta på grund av distriktets alldeles speciella och märkliga status som ett geografiskt område utan delstatstillhörighet och utan representation i kongressen. Lite som ett plåster på såren, kan man säga.
lördag 6 september 2008
Hanna rullar in
Det regnar jättemycket i distriktet och Hannas stormvindar befinner sig för närvarande nere i Virginia. De ska vara här om någon timme. Dessutom har myndigheterna utfärdat tornardovarningar i Hannas spår.
Vädret är verkligen spännande här och amerikanska medier har nu tagit en tillfällig paus i presidentkandidat-bevakningen och ägnar sig med full styrka åt väderrapportering. För bakom Hanna väntar Ike (en trea på hurrikanskalan just nu) och därefter Josephine. Dessutom tog ju Gustav en sväng förbi i början av förra veckan.
Jag kan inte riktigt dölja att jag gillar häftiga väder. Här i USA är "weather spotting" eller "storm spotting" stort. Det finns särskilda företag som arrangerar stormresor under säsong och jagar diverse hurrikaner och virvelvindar. Och på TV kan man se flera särskilda program som enbart handlar om häftiga väderfenomen.
En del av er har undrat hur det gick för lillebror i går, eftersom jag skrev att han var lite tveksam till att "shara" (se förra inlägget). Jorå, han var lika glad som vanligt när vi hämtade honom. Men han hade inte sharat ett ord, enligt läraren Mrs Bailey.
Lunchdags!
Vädret är verkligen spännande här och amerikanska medier har nu tagit en tillfällig paus i presidentkandidat-bevakningen och ägnar sig med full styrka åt väderrapportering. För bakom Hanna väntar Ike (en trea på hurrikanskalan just nu) och därefter Josephine. Dessutom tog ju Gustav en sväng förbi i början av förra veckan.
Jag kan inte riktigt dölja att jag gillar häftiga väder. Här i USA är "weather spotting" eller "storm spotting" stort. Det finns särskilda företag som arrangerar stormresor under säsong och jagar diverse hurrikaner och virvelvindar. Och på TV kan man se flera särskilda program som enbart handlar om häftiga väderfenomen.
En del av er har undrat hur det gick för lillebror i går, eftersom jag skrev att han var lite tveksam till att "shara" (se förra inlägget). Jorå, han var lika glad som vanligt när vi hämtade honom. Men han hade inte sharat ett ord, enligt läraren Mrs Bailey.
Lunchdags!
fredag 5 september 2008
Ännu en timme borta ur mitt liv
Efter morgonens sedvanliga lämningar av ungar på diverse skolor, så gick jag ner till mitt favorithak här i Georgetown: DMV (Department of Motor Vehicles). Det är sannolikt det minst effektiva stället på denna kontinent.
Dagens lilla syfte var att få ett permant parkeringstillstånd för bofasta i Georgetown - något som kostar 15 bucks och som vi är berättigade till som boende här i stadsdelen. Denna lilla lapp, som man fäster på bilens framruta, tar omkring en halv minut att ta fram rent tekniskt. Lägg till runt en minut för att visa erforderliga dokument samt betala, så har vi en totaltid på 1,5 minuter.
Okej, jag känner mig generös. Låt oss säga två minuter effektiv produktionstid.
Så vad hände de övriga 58 minuterna som jag tillbringade på DMV? Ja, först stod jag i kön för att få en nummerlapp. Det tog 25 minuter. När jag väl kom fram så fick jag förklara mitt ärende och visa alla papper för en dam vid disken. Efter att ha förhört mig om ditten och datten, så försvann hon iväg och kom tillbaka några minuter senare med en - nummerlapp.
"Vänta tills ditt nummer ropas upp", sa hon.
Så jag väntade. Och väntade. I nästan en halvtimme. Sedan tog det som sagt två minuter att fixa det hela när det äntligen var min tur.
Alla dessa väntetider höll på att gå mig på nerverna i början, men jag märker att jag börjat vänja mig vid denna ineffektivitet. Man står där i kön och pratar med sina medmänniskor om Redskins pinsamma säsongspremiär (förlust mot Giants i går kväll efter uruselt spel), om hurrikanen Hanna som är på ingång och om Barack Obamas möjligheter att bli den första icke-vita presidenten.
Samtidigt så är det aning irriterande, det hela. Varför kunde inte den första damen tryckt ut parkeringstillståndet direkt, när hon ändå tryckte ut en nummerlapp?
Slut på gnäll. Det är ju fredag. Barnen är i skolan och för första gången på två veckor var Lillebror lite osäker denna morgon. I amerikanska skolor är begreppet "share" väldigt viktigt. Att "shara" (observera en konstig försvenskning) ingår som en närmast daglig rutin för eleverna. Det handlar helt enkelt om att dela med sig av en berättelse, en historia, sina tankar eller funderingar över någonting. På det här sättet tränas ungarna i att kunna berätta och framträda inför andra och genom att det sker så konsekvent, så blir det så småningom inget märkligt eller speciellt.
Men för Lillebrors del är det fullständigt nytt och i kindergarden, där han går, har barnen varsin "share"-dag. Och i dag var det hans tur och strax innan han skulle gå in så kom han fram till mig och sa olyckligt: "Jag vill inte shara".
Jag försökte säga några tröstande ord ("du kan ju berätta om att storebror börjat en ny skola eller att du älskar glass eller att det är kul att det är fredag"), men han bara skakade på huvudet och sa "näe" på sitt mycket typiska sätt. Sedan gick han in i skolan i alla fall och det ska bli intressant att höra hur det hela avlöpte...
Tilläggas kan att Lillebror normalt inte är ett dugg blyg och pratar i stort sett oavbrutet.
Dagens lilla syfte var att få ett permant parkeringstillstånd för bofasta i Georgetown - något som kostar 15 bucks och som vi är berättigade till som boende här i stadsdelen. Denna lilla lapp, som man fäster på bilens framruta, tar omkring en halv minut att ta fram rent tekniskt. Lägg till runt en minut för att visa erforderliga dokument samt betala, så har vi en totaltid på 1,5 minuter.
Okej, jag känner mig generös. Låt oss säga två minuter effektiv produktionstid.
Så vad hände de övriga 58 minuterna som jag tillbringade på DMV? Ja, först stod jag i kön för att få en nummerlapp. Det tog 25 minuter. När jag väl kom fram så fick jag förklara mitt ärende och visa alla papper för en dam vid disken. Efter att ha förhört mig om ditten och datten, så försvann hon iväg och kom tillbaka några minuter senare med en - nummerlapp.
"Vänta tills ditt nummer ropas upp", sa hon.
Så jag väntade. Och väntade. I nästan en halvtimme. Sedan tog det som sagt två minuter att fixa det hela när det äntligen var min tur.
Alla dessa väntetider höll på att gå mig på nerverna i början, men jag märker att jag börjat vänja mig vid denna ineffektivitet. Man står där i kön och pratar med sina medmänniskor om Redskins pinsamma säsongspremiär (förlust mot Giants i går kväll efter uruselt spel), om hurrikanen Hanna som är på ingång och om Barack Obamas möjligheter att bli den första icke-vita presidenten.
Samtidigt så är det aning irriterande, det hela. Varför kunde inte den första damen tryckt ut parkeringstillståndet direkt, när hon ändå tryckte ut en nummerlapp?
Slut på gnäll. Det är ju fredag. Barnen är i skolan och för första gången på två veckor var Lillebror lite osäker denna morgon. I amerikanska skolor är begreppet "share" väldigt viktigt. Att "shara" (observera en konstig försvenskning) ingår som en närmast daglig rutin för eleverna. Det handlar helt enkelt om att dela med sig av en berättelse, en historia, sina tankar eller funderingar över någonting. På det här sättet tränas ungarna i att kunna berätta och framträda inför andra och genom att det sker så konsekvent, så blir det så småningom inget märkligt eller speciellt.
Men för Lillebrors del är det fullständigt nytt och i kindergarden, där han går, har barnen varsin "share"-dag. Och i dag var det hans tur och strax innan han skulle gå in så kom han fram till mig och sa olyckligt: "Jag vill inte shara".
Jag försökte säga några tröstande ord ("du kan ju berätta om att storebror börjat en ny skola eller att du älskar glass eller att det är kul att det är fredag"), men han bara skakade på huvudet och sa "näe" på sitt mycket typiska sätt. Sedan gick han in i skolan i alla fall och det ska bli intressant att höra hur det hela avlöpte...
Tilläggas kan att Lillebror normalt inte är ett dugg blyg och pratar i stort sett oavbrutet.
torsdag 4 september 2008
Värmebölja över DC
Han har påbörjat sin färd på brottets bana. Bloggaren med nyanlända registreringsskyltar. Observera texten i botten: "Taxation without representation". Distriktets protest mot att man inte har någon representation i kongressen.35 grader i distriktet i dag och nästan alla ser fram emot kvällens stora begivenhet. Och då menar jag inte John McCains tal på konventet i S:t Paul i afton. Utan om den stora fotbollspremiären. Och då pratar vi amerikansk fotboll. Football.
Rivstart direkt kl 7 i kväll eftersom Redskins möter förra årets vinnare av Super Bowl, N Y Giants.
Dagen har annars ägnats åt en dryg timmes löpning tillsammans med Val i hårt tempo. Med tanke på att det var 25 grader varmt redan när vi startade strax före kl 9 i morse och sannolikt uppemot 28 när vi avslutade, så kändes det som om jag kutat en halv mara. Jag gick troligen ner ett par kilo på den där timmen. Å andra sidan har jag druckit kopiösa mängder vatten, juice och lemonad hela dagen, så de där kilona är nog tillbaka med råge.
Värmeböljan sägs fortsätta i morgon med temperaturer på dryga 30 grader. Framot helgen ska det dock bli svarare och kanske t o m regn. Dessutom är visst Hanna, hurrikanen alltså, inte min svägerska, på väg in mot DC på lördag eller söndag. Kul. Ännu har dock inte borgmästaren beordrat massevakuering. Däremot ska jag vara jävligt noga med att inte parkera Freestylen under ett träd till helgen.
Två timmar kvar till matchstart.
onsdag 3 september 2008
Business as usual
Då är man inne i lunken igen. I dag, onsdag, är den första dagen i resten av mitt liv, åtminstone till nästa skollov. Dagarna kommer att se ut så här framöver:
I morgon bitti är det dags för första passet med min löparkompis Val. Ska bli intressant att se vem av oss som är i bästa form så här efter sommaren. Återkommer med rapport.
- Tidig väckning för samtliga barn.
- Sedvanliga morgonbestyr, inklusive lunchbag-fix.
- Körning av BB till hans skola i Freestylen. Han börjar kl 8.
- Tillbaka till Georgetown för att se till att de andra två är redo att gå till skolan.
- Leverans av övriga barn til Hyde.
- Egen tid mellan 9 och 15 (här räknar jag med en del skrivprojekt, diverse Pedroframträdanden, motion mm).
- Hämtning av skolbarn 15.15.
- Hämtning av skolbarn med Freestylen 16.
I morgon bitti är det dags för första passet med min löparkompis Val. Ska bli intressant att se vem av oss som är i bästa form så här efter sommaren. Återkommer med rapport.
tisdag 2 september 2008
First Day at School
Första dagen i nya skolan blev rätt soft för Big Brother. Redan kl 11 på förmiddagen var den över.Nu har även BB, Big Brother, kommit in i vardagen. I dag var första skoldagen efter ett rekordlångt sommarlov. Mycket var förstås nytt och första dagen på skolan blev bara en halvdag, fylld med information och välkomsttal från lärare och skolledning.
BB:s betyg efteråt var "helt okej, kul". Det verkar finnas en hel del trevliga klasspolare och lärarna kändes bra. I morgon, onsdag, blir första hela skoldagen och dessutom inleds då också den dagliga (!) soccerträningen. Jag gissar att BB kommer att vara ganska slut på fredag kväll...
När jag hade levererat BB till den nya skolan, gick färden vidare med Lillebror till ett språktest, något som alla elever med invandrarbakgrund ska göra om de går på kommunal skola. Testet gick oerhört bra, på något konstigt sätt har vår lille grabb snappat upp så mycket engelska under sitt första år här så att han fick det näst högsta omdömet när resultatet räknades samman. Vilken kille!
måndag 1 september 2008
Det är underbart att vara GAISare
Känslan är närmast overklig för en lidande Atlet. Vinst i derbyt med 30 000 på läktarna och plötsligt är det fast mark under fötterna i serien. Bara tre poäng upp till sjätteplatsen. Och avståndet till hotande placeringar i botten är tio poäng. Nio matcher kvar, däribland fyra mot lag som ligger efter GAIS i tabellen (Gefle, Norrköping, Örebro och Ljungskile). Tar Atleterna åtminstone tre segrar av de återstående matcherna (särkilt mot de nämnda lagen), så bör ett nytt kontrakt vara säkrat.
Kanske är t o m målsättningen för säsongen (åttonde plats om jag minns rätt) inom räckhåll. Ska man verkligen få uppleva ett serieslut utan magsår och risk för hjärtinfarkt? Det är inte riktigt likt Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap.
Ja, i övrigt har världen mest bestått av orkanen Gustav (som inte blev så dramatisk som alla reportrar hoppades på) och republikanernas näst intill inställda partikonvent i Minnesota. Dagens stora nyhet (förutom derbyt) har varit att VP-kanddaten Sarah Palins 17-åriga dotter är gravid. Utan att vara gift.
Och i morgon är det dags för det tredje barnet att börja skolan. Big Brother har packat sin väska, duschat och valt ut kläder inför sin första dag på Edmund Burke School. Återkommer med rapport.
Kanske är t o m målsättningen för säsongen (åttonde plats om jag minns rätt) inom räckhåll. Ska man verkligen få uppleva ett serieslut utan magsår och risk för hjärtinfarkt? Det är inte riktigt likt Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap.
Ja, i övrigt har världen mest bestått av orkanen Gustav (som inte blev så dramatisk som alla reportrar hoppades på) och republikanernas näst intill inställda partikonvent i Minnesota. Dagens stora nyhet (förutom derbyt) har varit att VP-kanddaten Sarah Palins 17-åriga dotter är gravid. Utan att vara gift.
Och i morgon är det dags för det tredje barnet att börja skolan. Big Brother har packat sin väska, duschat och valt ut kläder inför sin första dag på Edmund Burke School. Återkommer med rapport.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)