Gänget på plats vid The Mall i morse.
Något mindre gäng. Solen sken men det var minusgrader.
Vi var inte ensamma.
En del andra hade också hittat dit.
En typisk amerikanare firar sin nya president.
Flera typiska amerikanare. Det blev i sanning en historisk dag. Tidigt i morse väcktes jag av informationen att vi fått biljetter till inaugurationen - kanonplatser några stenkast från kongressbyggnaden. Och dessutom två biljetter till den efterföljande paraden. En kompis med ytterst goda kontakter i de högre sfärerna hade varit förbi under natten och likt en fe slängt in biljetterna genom brevlådan.
Folk kan ge sina liv för dylika ting. Så jag väckte barn och gäster och vi begav oss iväg i arla morgonstund. Det var en märkligt känsla att gå genom en stad helt stängd för biltrafik och med massor av folk liksom vi var på väg gående in mot The Mall. Till att börja med flöt det på bra. Sedan blev det mer folk. Och mer. Och mer. Och till slut kom vi varken fram eller tillbaka. Det kändes en aning kymigt, så jag började skrika "emergency", vi klättrade över ett staket och lyckades på det sättet rädda våra liv.
Sedan stod vi och lyssnade och tittade när Baracken svor in sig som landets 44:e president. Det var coolt. Minst en miljon personer var visst på plats. Det är rätt många.
Kallt som sjutton var det, men vi körde med "hotties" - det är några slags konstiga påsar med något kemiskt i som avger värme i 6-8 timmar och som man kan ha i vantarna, skorna eller på valfri plats på kroppen. Vi konsumerade ett gäng sådana. Efter Obamas installationstal drog vi oss så sakteliga hemåt och landade i TV-soffan lagom till paraden.
Jag tog ett glas prima maltwhisky - av rent medicinska skäl. Nöden har ingen lag. Hade sträckt ryggen när jag räddade Lillebror undan trängseln. Kolla in min film från insvärningen på min andra blogg, Amerikareportage.
2 kommentarer:
Vilken av balerna gick ni på då? Vi som är vana att se dig i eleganta outfits hade gärna sett en bild av dig i smoking.
Jo, vi var faktiskt bjudna till en av balerna, men kunde inte gå av praktiska skäl (hustrun jobbade och jag var tvungen att ta hand om kringservicen). Men vår gäst Barbara gick - och hon var väldigt nöjd efteråt för hon hade fått skaka hand med former president Bill The Kid Clinton. Han var nämligen på samma party. Så det missade vi.
Skicka en kommentar