Åter i vardagen, med väckarklocka och plikter. Det var en aning segt att gå upp i morse, men som den lutheranskt präglade person jag är, så segade jag mig upp ur sängen till slut. Efter det sedvanliga racet med kids som ska utfordras, tandborstas och skjutsas hit och dit kunde jag sätta mig ner och arbeta disciplinerat med diverse skrivprojekt under några timmar.
Sedan gick skrivbordsstolen definitivt sönder. Det har varit på gång ett bra tag, men nu sitter jag typ nere i golvhöjd och hela stolen vippar vanskligt. Ett klart fysiskt arbetsmiljöproblem. Jag kallade in Pedro, den allestädes närvarande och flitige hemmafixaren, men inte ens han kunde laga stolen, så jag var tvungen att avveckla skrivprojekten och gå och handla käk istället.
Jag brukar normalt inte klaga på Ikea, eller Ajkia som vi säger over here. Faktum är att jag tillhör de få personer som faktiskt tycker Ikeas möbler överlag håller en ganska god kvalitet och att de dessutom inte är särskilt svåra att skruva ihop. Kanske beror det på att jag en gång arbetade som professionell Ikea-ihopskruvare för kontorsmöbler. Men den där skrivbordsstolen med det ekonomiskt klingande namnet Nominell var uppriktigt sagt inget vidare. Mer nominell än reell, om ni tillåter mig skämta en liten smula nationalekonomiskt.
Dagens roligaste nyhet var att min gamle polare Anders från Göteborg kommer över nästa vecka. Vi har känt varandra i urminnes tider och brukar understundom fira gemensamma födelsedagar eftersom vi råkar fylla år på samma dag. Anders är också författarkollega och håller just nu på att skriva sin andra bok. Jag har lovat att visa honom Distriktets bästa bookstores - det finns några riktigt, riktigt bra här.
I övrigt kan rapporteras vårväder med drygt tio grader och busiga vindar i dag. Till helgen väntas kallare väder med inslag av snö. GAIS åker tillbaka hem från träningslägret i Kalifornien i morgon, fredag och Caps vann igår över Montreal, efter mål av bland andra Bäckstroom. Det var dock tight, matchen fick avgöras på straffar till slut. Oscar, som jobbar borta hos Mr Lee på hörnan (vår närmaste butik), var full av tillförsikt före och hade köpt dyra biljetter för att se sina idoler i Canadians slå Capitals. Men icke sa nicke.
Annars går hela USA nu mest och väntar på att baseball-säsongen ska dra igång. Lagen laddar upp med träningsläger och bevakningen av dessa genererar helsida efter helsida i tidningarnas sportbilagor. Det är helt obegripligt, men rätt kul.
Washingtons sopiga baseball-gäng, Nationals (eller bara Nats), har inga större förväntningar på sig. I dag avslöjade The Post att lagets stjärnvärvning från Dominikanska Republiken, som presenterades som en extremt talangfull tonåring som Nats lyckades kapa åt sig framför ögonen på konkurrenterna, är någon annan än den han uppgav och att han i själva verket är 23 år och inte 19... Nationals betalade nästan tio miljoner kronor för detta kap. Hela stan skrattar åt den pinsamma historien.
I morgon är det fredag efter en hård tvådagarsvecka. Skönt!
Ps. Pedro är, för er nytillkomna bloggläsare, mitt alter ego när jag omvandlar mig till städare, matlagare, sängbäddare, glödlampsbytare, reparatör samt biltvättare. Min hushållsnära tjänst, helt enkelt. Alltid nära, alltid till tjänst. Glad, framåt, billig i drift, uppåt, framåt. Ett klart fynd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar