fredag 27 februari 2009

Om livet och om att flytta

Fick en telefonrapport från brorsan i dag. Han och familjen är mitt i en flytt - från lägenheten inne i centrala huvudstan till en kåk i de västra förorterna. Jag frågade hur det gick och svaret var tveklöst:

- Jag längtar efter att få sätta mig ner och öppna en flaska vin.

Jag förstår honom. Att flytta innebär onekligen en massa jobb - och tendensen är klar, åtminstone om jag utgår ifrån mig själv: Varje ny flytt man genomför blir jobbigare än den förra. Mer prylar, mindre ork, högre ålder. Äventyrslystnaden och spänningen överskuggas allt mer av känslan att "det är så jobbigt".

Fast jag tillhör dom som tycker att det är kul att flytta, trots allt. Jag kan bli barnsligt förtjust i tanken på att vi ska flytta hit eller dit. Vart spelar inte så stor roll. Jag antar att det är förändringen i sig som lockar. Att det händer något, att man är on the move, liksom.

Men allt det där med att packa ner och packa upp och montera ner och montera upp och bestämma var allting ska vara och sätta ihop alla sladdar till TV:n och sån't. Det är jobbigt. Det slipper jag gärna.

Jag kommer ihåg hur skönt det var när vi kom hit till Distriktet och alla våra grejer fortfarande gungade i en container på väg över det stora Atlantiska oceanen. Vi hade några madrasser att sova på, en skrangligt bord och några fällstolar och två gamla fåtöljer. Grannarna kom in med en låda leksaker till barnen och livet kändes så enkelt på något sätt. Jag minns hur obeskrivligt trevligt det var att gå bort till Mr Lee och handla lite basvaror till frukost och ställa in mjölken och juicen och smöret och osten i det tomma och rena kylskåpet.

Vi kom till ett nytt hus, ett nytt land och till ett tomt kylskåp. Det var bara att börja på nytt.

Nu har det gått ett och ett halvt år och även om vi fortfarande upptäcker nya saker och lär känna nya människor, så är vår tillvaro mer etablerad och rutinartad. Konstigt vore det annars.

Men jag kan sakna de där första veckorna i augusti 2007, när huset och kylskåpet var tomt och vi skulle börja fylla både dom och våra liv med nya innehåll.

1 kommentar:

Hanna sa...

Åh, ja - visst är det härligt att flytta! Jag är ju närmast sjukligt förtjust i att flytta och möblera om (man undrar ju lite om det är något trauma i barndomen eller så, som skapat dessa känslor). Jag fattar precis vad du menar, och jag ser också VÄLDIGT mycket fram emot vår förestående flytt - att ställa in saker i det tomma kylskåpet i ett nytt hus på vischan i Brasilien...
Kramar,
Hanna