Plötsligt small det till i ryggen

Äntligen har jag dövat ett av mina sämsta samveten. I dag gick jag över till skolbiblioteket här på vår kommunala skola och ägnade en intensiv timme åt katalogisering och annat smått och gott. Jag har jobbat några timmar per vecka på biblioteket ända sedan vi kom hit, men den senaste tiden har det varit långt mellan arbetspassen.

Min chefsbibliotekarie Karen har tittat alltmer strängt på mig när jag kommit med mina små pinsamma undaflykter för att jag inte dykt upp på den senaste torsdagseftermiddagen. Så i dag tog jag tag i den biten. Finally. Nu kan jag skolka med gott samvete i några veckor igen...

Gårdagens Super Bowl blev oväntat gastkramande. Efter en minst sagt häftig avslutning vann till slut Steelers. Helt rättvist, måste jag säga.

Förutom eftersnack och biblioteksjobb, så har dagen ägnats åt städning, skrivande och annat vardagsaktigt. Det har varit en kanonskön dag, med runt 15 grader och sol nästan hela tiden. I morse tog Bob och jag en timmes promenad i solskenet.

Mitt enda problem just nu är ryggen. Har drabbats av svårartat ryggskott, något som brukar dyka upp sisådär en gång vartannat år. Jag vet när det började, det var den 20 januari när vi var på Obamas installation. Det var kallt som 17 och jag bar Lillebror på axlarna. Av någon anledning så vred jag mig om för att kolla något snett bakom mig. Det small till i ryggen och sedan har det sakta men säkert blivit värre. Jag har nu börjat köra med det träningsprogram som jag fick av Sveriges bästa sjukgymnast, Karin, och som jag egentligen ska ägna mig åt ungefär en kvart varje dag.

Jag ägnar mig åt det ungefär en kvart var tredje månad. Företrädesvis när jag redan fått ont. jag förstår det urbota dumma i detta - naturligtvis ska jag köra detta program som en preventiv metod. Men jag är ju rätt dum. Och det där om att hälsan tiger still stämmer in ganska bra på min inställning till mitt diskbråck.

Nu har jag dock tränat två dagar i rad, Karin. Så jag är på gång. Och den här gången ska jag inte sluta bara för att den värsta värken lagt sig. Näedå. Jag ska vidare sluta äta godis på kvällarna, inte längre dricka öl till maten samt snarast gå ner de tre kilo jag gått upp sedan i höstas. Jag ska också äntligen skriva klart åtminstone fem av mina pågående 25 bokprojekt samt bli en bättre, snällare, rarare, kärleksfullare, bussigare pappa, make, bror, svåger, son, kusin, svärson, svärfar samt systerson.

Take care!