Tur till förorten

I morse åkte jag iväg på en kortare reportageresa till Pikesville, strax norr om Baltimore. Svärfar gjorde sällskap och vi hamnade i en sådan där riktigt typisk amerikansk förort, med villa efter villa, garageuppfart efter garageuppfart i oändliga mängder. Och så en "Main Street", där alla affärer, banker, restauranger och andra inrättningar ligger uppradade. Allt är naturligtvis totalt bilanpassat, med stora parkeringsplatser utanför entréerna och en fyrfilig väg genom alltihop. Man ser inte många som promenerar eller fönstershoppar. Här tar man bilen om man så bara ska från banken på ena sidan gatan till frissan på andra sidan.

Typiskt amerikanskt, men också rätt charmigt på något konstigt sätt. Eller också är det jag som börjat vänja mig vid det konstiga konsumtionsmönstret. Vi satte oss på Starbuck's och tog en kopp kaffe och tittade ut över bilarna som tuffade fram i en strid ström längs Storgatan.

Dagen har i övrigt bjudit på vackert väder. Kusin Lovisa följde med Syster Yster till skolan i morse och var med i klassen under hela förmiddagen. Hon tyckte det var jättekul. När hustrun frågade om vad som var de största skillnaderna jämfört med skolan hemma i Sverige, så blev svaret: Att dom inte hade någon rast och att dom hade skorna på inomhus. Och så satt barnen på golvet...

Framemot eftermiddagen drog Syster Ysters Girls on the Run-träning igång igen. Vi andra gick hemåt för att så småningom avnjuta en fantastisk laxmiddag.

Hela gänget inklusive mormor samlade på skolgården.

Ännu en soldag i Distriktet

De två yngsta barnen hoppade iväg till skolan denna måndagsmorgon. Det var första gången på länge, eftersom både springbreak och ett antal dagars sjukdomsfrånvaro hindrat normal skolgång. Men nu är det tillbaka in i gamla kända rutiner. Härligt.

Kusinerna och Big Brother (vars lov började i dag) tog med sig mormor och morfar och åkte in till Museum of American History, där de tittade på såväl den gamla flagga som inspirerande Key att skriva den amerikanska nationalsången som Jerry Seinfelts puffy shirt - från ett av de bästa avsnitten där Jerry av misstag lovat att bära en löjlig piratskjorta i samband med ett framträdande i en stor TV-show.

Kul är bara förnamnet.

I övrigt är allt hur bra som helst. Solen har lyst över oss och svärmor kreerade en suverän kycklingrätt med ris framemot kvällen.

Lite bilder från ett sommarfagert DC

Det är alltid trevligt att fika ute när det är 23 grader och sol. Man får dock passa sig så inte solen bränner på för mycket.

Visst är det något näpet över de unga tu, där de sitter och vänslas i soffan. Men dela rum, nej det är det inte tal om. De får anstå ytterligare några år, tills de lärt sig vad ansvar är.

Killkusinerna lirar boll på bakgården. Lillebror står i mål. Det är varmt. Skrev jag det? Att det var 23 grader?

En typisk representant från det amerikanska fetmabältet, som börjar vid National Zoo i DC och sedan går söderut via Virginia, South Carolina och Alabama.

Tjejkusinerna relaxar lite vid elefanterna. Berättade jag att det var 23 grader i dag? I morgon ska det visst bli strålande solsken igen. Vad är det för väder i Sverige månntro?

Kusinerna är här

I väntan på kärt besök. Syster Yster och Lillebror spanar intensivt efter kusiner och morföräldrar på Dulles Airport...

...och där är dom ju. Trötta men lyckliga efter en hel dags resa.

Efter en natts sömn på Dumbarton Street blir man...

...så här glad och hoppig. Nu ska vi ut och göra stan.

Efter en lång resa, som dock enligt samstämmiga rapporter gick hur bra som helst, landade de i går, fredag; kusinerna. De hade dessutom tagit med sig mormor och morfar. Trots tidsskillnader och jetlag orkade de hålla igång till kvällen och somnade sedan gott på varsin luftmadrass (ja, mormor och morfar fick en säng att sova i...).

I dag står drakfestival på agendan. Dessutom pågår Distriktets berömda körsbärsblomning för fullt. Tyvärr är väl inte vädret så superbra just i dag. Regn i luften och bara drygt tolv grader nu på förmiddagen. Men vi ser fram emot morgondagen, då det blir sol och 20 grader.

Allvar på ett öländskt allvar

Har John Cale i hörlurarna. "Fear is a Mans Best Friend". Suverän. Kan rekommenderas. Min gamle vän Lasse W tipsade om Cale (ej att förväxla med JJ Cale) en vacker höstdag när vi satt och pratade allvar på ett allvar på norra Öland för snart 30 år sedan. Samma dag berättade han om Luke Rhineharts bok "Tärningsspelaren". Jag åkte in till biblioteket i Borgholm och lånade den. Kan väl inte direkt säga att den förändrade mitt liv, men den gav onekligen ett intryck.

Jag vet egentligen inte om de har så värst mycket gemensamt, Cale och Rhinehart. Det skulle väl vara Lasse W då. Han blev sedemera doktor i entomologi i Uppsala.

Men på något sätt fungerade det rätt bra att prata om livet och döden på ett öländskt allvar och komma in på Luke Rhinehart och John Cale.

Cale är för övrigt från Wales, är utbildad violinist och spelade med i Velvet Underground på 1960-talet. Som så många andra från Wales tillhör han väl inte världens mest lättsamma. Men han är jävligt bra.

Luke Rhinehart, som av allt att döma egentligen heter George Cockcroft, är kanske inte världens största författare. I själva verket är han sannolikt rätt galen. Men icke desto mindre är hans första bok läsvärd. Utkom 1971. Han har skrivit flera andra sedan dess, men inga har översatts till svenska såvitt jag känner till. De senaste har knappt getts ut överhuvudtaget.

Efter denna lilla lektion kan jag meddela att Big Brother gick sin sista skoldag på två veckor i dag, att det har regnat mest hela tiden och att Syster Yster äntligen fick leka med sina kompisar.

I morgon ser vi fram emot besök from Sweden. Mormor, morfar och kusinerna Danneman och Lovisa är på ingång.

Skoj!

Springbreak utan så mycket spring

Nä, vi springer inte särskilt mycket under den här springbreaken. De två hemmavarande kidsen håller sig just hemmavid. Syster Yster sitter och pratar i telefon timme efter timme och börjar tjata om att hon måste vara tillräckligt frisk nu för att träffa kompisar. Lillebror är stundtals hur pigg som helst och studsar och spelar hockey i vardagsrummet. Och stundtals sitter han närmast utmattad framför TV:n.

Hustrun är överhopad av jobb och sitter i sitt arbetsrum och jobbar och jobbar och jag fortsätter att jaga intervjuobjekt och researcha inför mina frilansuppdrag. Big Brother är den enda som sätter sina fötter utanför porten mer ordentligt. Hans vårlov börjar inte förrän nästa vecka. Fast då är han å andra sidan ledig i två veckor.

Från sportens värld kan meddelas att Capitals återigen förlorade i går kväll, mot Toronto Maple Leafs efter straffar. 2-2 vid full tid och Bäckström fick åter ett passningspoäng. Mycket talar för att han kommer upp i över 80 poäng totalt den ordinarie säsongen, han har redan 77. Han hade totalt 69 poäng (mål + målgivande passning) förra året. Kul att han spelar bra. Tråkigt att laget inte presterar lika bra. Det kan bli svårt för Caps i slutspelet.

Och borta på andra sidan den jättelika kontinent spelar Fredrik Ljungberg, den gamle HBK:aren, sin första match för sitt nya lag Seattle Sounders nu på lördag. Ett lag som verkligen är helt nytt - det spelade sin första match i den amerikanska proffsligan förra helgen. Vinst över New York Red Bulls med 3-0. Ljungberg har opererat höften och fick stå över första matchen, men ska nu vara redo att springa in på hemmaarenan med det skojiga namnet Xbox Pitch.

I morgon är det torsdag och då är åter dags att ställa ut sopor och återvinning på gatan. Så har ännu en vecka gått.

Ljusare tider utan tvekan

GAIS spelade i dag 2-2 borta på ett kylslaget Alevallen i Halmstad, båda de grönsvarta målen av nyförvärvet från Carlstad United, Pär Pärlan Ericsson. Min alltmer positiva inställning till värmlänningar förstärks därmed. Jag har fortfarande inte fått någon matchrapport varken från svärfar eller Texas, trots mina tydliga signaler och upprepade önskemål om detta. Båda bör ha varit på matchen. Men de är väl deprimerade över att HBK tappade sin 2-0 ledning...

Så det var ju en trevlig nyhet. En annan trevlighet är att barnen blir allt friskare, så nu ska ni förhoppningsvis slippa alla mina tjatiga sjukrapporter framöver. Däremot har min rygg börjat värka igen, så nu går jag som en gammal gubbe. Vilket gör att alla planer på motion tyvärr måste läggas på hyllan ett framöver. Så tråkigt, så tråkigt. Jag kör med mina övningar och med min automatiska shiatsumassagestol med väme.

Distriktet exploderar annars i ljus och blommande körsbärsträd just nu och inbjuder till utevistelse. De båda minsta kidsen kombinerar sina antibiotikakurer med springbreak denna vecka och i morgon är de förhoppningsvis tillräckligt krya för att komma ut och sträcka på benen i vårsolens glans.

Själv är jag överhopad med frilansjobb för närvarande. Lite stressigt, men mest kul. Pedro har fått ta ledigt och har bara synts partiellt de senaste dagarna. Jag räknar med att kalla hit honom senare i veckan, det måste ju putsas och fejas innan svärföräldrarna kommer på fredag.

Take care.

Vi tar vårt ansvar för den ökade antibiotikaresistensen

Denna text lyckades jag, omtöcknad av trötthet, läkemedel och omgivande sjukdomar (nej, ingen alkohol var inblandad), publicera på fel blogg. Det vill säga min andra blogg, den som jag använder mer "professionellt". Den heter Amerika-reportage. Men nu har jag flyttat över texten till den rätta bloggen. kan läsas här:

Hela söndagseftermiddagen gick åt till sjukbesök, men nu har två av barnen fått varsin dunderkur med antibiotika, örondroppar, nässprayer och diverse andra kuckelimuckmeduciner. Så nu ska det bli bra, allting. Det kommer att ordna sig, allting. Ni ska få se.

När barnen väl fått i sig alla styrketårar och däckat i sina respektive sängar, så lutade jag mig tillbaka i soffan och lyckades zappa fram en svensk film på kanal 197. Det var en Wallander som hette Byfånen på svenska. Och visst är det kul att se en svensk film på svenska i amerikansk TV, det kan jag inte sticka under stol med. Det känns både exotiskt och lite märkligt att höra de svenska skådespelarna pata och se textremsan på engelska under. En och annan rolig översättning av väldigt svenska ord blir det ju...

Men annars satt jag mest och skämdes. För det här var tamefan en av de sämsta filmerna jag sett. Taskigt skådespeleri, urusel historia, tafflig regi. Om jag som gammal ystadsbo ändå kunnat få se lite typiska ystadsmiljöer, men de var räknade på ena handens fingrar. Hur Henning Mankell kunnat acceptera den här produktionen övergår mitt förstånd. Efter vad jag förstår finns dessutom den här storyn inte alls med i bokserien om ystadspolisen Kurt Wallander.

Och det var ju tråkigt att man ägnat nästan två timmar åt en skitfilm bara för att den är svensk...

Senaste från sjukjournalen

Det är en mycket trevlig helg här i Distriktet, med sol, värme, bristande knoppar och sprittande vår. Tyvärr har vi en smula svårt att njuta av eftersom familjen fortfarande är en veritabel bakteriehärd.

Senaste nytt från sjukjournalerna. Precis efter tillfrisknandet av maginfluensan i fredag (som kom efter en veckas influensa), fick Lillebror öroninflammation i går. Nya febertoppar och rinnande öra. Jobbigt och ont.

Jag vet hur det är, jag hade massor av öroninflammationer när jag var liten. Det var inget kul.

Syster Yster har sannolikt åkt på en rejäl halsfluss. För tredje dagen i rad är hon tjock i halsen, har svårt att svälja och pratar med en väldigt konstig röst.

Så hustrun ägnade någon timme i morse åt att ringa diverse läkare och lyckades till slut få en tid på en mottagning uppe i Rockville. Jag åker dit med de båda kidsen i eftermiddag. Sedan blir det väl troligen varsin antibiotikakur.

Storebror har märkligt nog kryat på sig efter den gångna veckans förkylning och verkar inte ha fått i sig syskonens bakterier. Ännu, är bäst att tillägga.

Vi vuxna är också lite småkrassliga och går omkring och hostar och har oss. Men det är inte så farligt. Inte värre än att jag kunde slå följe med farbror Erik ut på lokal i går kväll och njuta av ett schysst bluesband och några öl på Zoo Bar. Bra gung, god öl och trevligt sällskap.

Kändes som jag var på permission från sjukhuset.

Nya sjukdomar

Tre barn av tre möjliga hemma från skolan i dag. Två med kvardröjande förkylningar och den tredje, Lillebror, med en ny kul sjukdom: Vinterkräksjukan.

Han var alltså en enda dag på skolan och lyckades under denna dag smittas av en rejäl magkörare. Det började tidigt i morse och under dagen har han omväxlande kräkts och sovit. Ingen höjdare.

Nu väntar jag bara på att de andra två ska börja känna sig illamående. Sedan ska det väl vända i alla fall?

Lillebror är sjuk igen...

...så jag får kolla in våren genom fönstret. Löven är på gång på den gamla almen (?) utanför sovrummet mot gatan.

Vad har vi ägnat åt oss åt under tio dagars omväxlande sjukdomar? Jo, vi har lagt pussel. I förmiddags las den sista biten på plats av Syster Yster.

En never ending sjuk-story

Jaha. Runt klockan 10 i förmiddags ringde skolsköterskan och berättade att Syster Yster behövde gå hem - feber och halsont.

Den här förkylningsrundan börjar bli rätt tjatig.

Nu ligger hon utslagen inne på sitt rum och har det rätt jobbigt med tidvis höga temperaturer. Jag fick i henne lite febernedsättande medicin så nu ligger hon och sover. Tyvärr kommer hon att missa morgondagens klassparty - hennes lärare Mrs. Kraemer (som är kanonbra) gör sin sista dag. Nästa vecka är det springbreak och sedan ska hon vara barnledig resten av läsåret, hon väntar barn om en knapp månad.

Big Brother är också hemma från plugget. Han känner sig bättre i dag, men saknar aptit vilket är en stark indikator på att allt ännu inte är bra eftersom han normalt öser i sig mängder av mat.

Glädjande nog är Lillebror tillbaka i normala gängor. Han hoppade till skolan i morse, uppenabarligen nöjd över att slippa vara hemma med sin urtråkiga farsa. Och skoldagen var fylld av en massa lajbans; field trip, födelsedagskalas och PE med Mr Martin.

Glädjande är också att dollarkursen äntligen har blivit något mer rimlig. Efter sommaren har den ju rusat upp med mer än 50 procent, men i dag gick den under åtta kronor för första gången på länge. Som mest var den uppe och naggade på tio kronors-nivån. Rätt tufft både för oss här och för folk som kommer och hälsar på from Sweden.

Och så har GAIS gjort klart med ännu ett nyförvärv som lovar gott: Mattias Lindström. Han har bl a spelat några landskamper och sägs vara riktigt bra. Som vanligt börjar varningsklockorna ringa allt mer för varje positiv GAIS-signal:

• Ekonomin är i ordning, överskott förra året.
• Ett antal bra nyförvärv.
• En ovanligt bred och kompetent spelartrupp.
• Ett par toppspelare.
• Bra spel, många vinster och en hel del mål i träningsmatcherna.
• En ny och mycket bättre arena.
• Fler sålda årskort än någonsin tidigare.

Det är inte konstigt att folk på olika GAIS-forum börjar skriva om att det här bara kan sluta i en enda stor besvikelse. Något annat vore ju helt enkelt inte GAIS.

Take care!

Febern stiger och sprider sig

Big Brother är däckad med drygt 39 graders feber. Riktigt jobbigt, men...

...Lillebror känner sig bättre som synes - efter nästan en veckas rejäl förkylning.

Syster Yster var den enda som kunde gå till plugget i dag. När hon kom hem pusslade hon.

Själv tvingades jag låta bli frilansreportrandet och ta hand om mina sjuka barn. Det är ett hårt liv, det här vabbandet.

Folk är hur förbannade som helst över bonusgänget i AIG. Läs mer på Amerika-reportage. Det hela fick en smaskig lokal anknytning under eftermiddagen i dag, när det visade sig att vår polare senator Dodd (vars dotter går på vår skola) på något sätt är pinsamt inblandad i hela soppan. Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i detaljerna, men senatorn såg klart pressad ut i CNN tidigare i dag.

Sjukstugan i Distriktet är fortsatt populär. Natten till onsdagen insjuknande Big Brother med hög feber och halsont. Han har tillbringat större delen av denna onsdag i sängen respektive soffan. Febern har gått upp och ner, men har överlag legat på runt 38,5. Han är klart matt och gick frivilligt och la sig vid 20-tiden i kväll. Jag har kokat risgrynsgröt enligt min bloggkompis Tainas recept, normalt oemotståndligt för Storebror. Men inte ens det kunde muntra upp honom. En pannkaka och en halv bagel var allt han fick i sig under dagen. plus en massa dricka, förstås.

Lillebror känner sig bättre och förhoppningsvis kan han gå till skolan i morgon för första gången på en vecka. Vilket är kul eftersom klassen ska på field trip till National Building Museum. Jag skulle egentligen ha följt med, men måste vara hemma och se till sjuklingen. Tyvärr, jag hade sett fram emot besöket. Men jag får väl gå en annan gång.

Syster Yster är oförskämt frisk och går omkring och nynnar och pysslar och håller på med sina aktiviteter efter skoltid. I går var det "Girls on the run", i dag kören och i morgon är det Cartoon Drawing. Dessutom är hon numera klassens representant i "Student Government" (motsvarar ungefär elevrådet). Det innebär att hon och de andra representanterna träffar rektorn och några lärare två gånger per vecka, diskuterar aktuella frågor och rapporterar tillbaka till klassen om vad som är på gång och kollar om det är någon kompisarna vill att hon ska ta upp. Just nu är det mycket diskussion om hur skolgården ska se ut i framtiden.

I övrigt kan jag meddela att sommaren kom till DC i dag. Drygt 20 grader under eftermiddagen. Klart okej. Hustrun är uppe i Michigan på jobb och hon lät nöjd över att det var hela tio grader varmt där...

Grön dag och grönsvart seger

Jobbade på skolbiblioteket och hade nöjet att katalogisera två Astrid Lindgren-böcker skänkta av en känd Vita Huset-korrespeondent boende här i Georgetown. "Pippi Longstocking" och "Pippi Longstocking goes on Board" är nu ordentligt införda i skolbibliotekets datoriserade system.

När jag satt där och bläddrade i Pippi-böckerna kände mig nästan löjligt stolt över att vi har en sån stor och internationellt känd författare som Astrid Lindgren. Fast ärligt talat har jag aldrigt tillhört hennes största fans, varken när jag var barn och läste själv eller när jag läst hennes böcker för mina egna barn på senare år. Nä, tacka vet jag Tove Jansson. Men hon var ju inte svensk.

Dagen har präglats av en irländsk grön nyans. Det har ju varit S:t Patricks Day och massor av folk - många uppenbarligen inte alls med irländsk bakgrund - har gått klädda i gröna kläder under dagen. På väg till en journalistuppdrag mitt på dagen i dag passerade jag Vita Huset, vars fontän hade grönt vatten och efteråt cyklade jag vidare norrut till för att hämta Big Brother vid hans skola och passerade ett antal irländska krogar där det skrålades och hölls på. Det lät allmänt trevligt.

Själv har jag firat att GAIS vann över bönderna från Söderslätt (Trelleborgs FF) i dagen träningsmatch. 2-1 blev det på bortaplan. Brassen Wanderson gjorde ytterligare ett mål, han är nu uppe i fem stycken under försäsongen och luttrade makrillar på nätet börjar redan skriva att han kommer att köpas upp av någon storklubb efter halva säsongen. det är i så fall bara att hoppas att Grönsvart får rejält många miljoner för honom...

En av USA:s främsta experter på hälso- och sjukvård, den konservative Bob Moffit, visade sig vara gaisare när jag träffade honom i dag. Trodde jag först. Sedan insåg jag att det inte riktigt var rätt färger på slipsen. Men nästan...

Det syns kanske inte riktigt bra, men vattnet i fontänen är faktiskt grönt. I bakgrunden familjen Obamas lilla kåk.

Atomic-Frisk på väg till DC

Nina Persson i Cardigans har ett litet vid sidan av-band som heter A Camp. Om jag minns rätt så har vi någon av deras skivor i samlingen. Läser nu att A Camp är på väg till USA i maj för en liten turné. Bland annat ska man spela på det coola rockplejset 9:30 här i DC den 28 maj.

Förutom Nina Persson spelar även Niclas Frisk med i bandet. Han är möjligen mer känd som ledfigur i Atomic Swing, ett popgäng från Borlänge (om jag minns rätt igen). Atomic Swing har sannolikt gjort en av Sveriges genom tiderna bästa pop-slagdänga: Stoone me into the groove. Njut av den på YouTube.

Frågan är om vi inte för en gång skull ska fixa barnvakt och leka att vi är 25 år igen och gå på levande musik i maj... Tänk om dom lirar Stoone me som extranummer.

Annars är det fortsatt febrigt här i Distriktet. Lillebror är hemma för tredje dagen - han lär vara det också i morgon - och jag har hört att många av kidsen i skolan är sjuka just nu.

Det är väl något som går. Som det brukar heta.

Apropå sjukdomar så utmärker sig Distriktet i mindre smickrande sammanhang när det gäller andelen HIV-smittade. Stan ligger på samma nivå som några av de värst drabbade länderna i Afrika. Läs mer på Amerika-reportage.

Rapport från sjukstugan och grön öl

Lillebror fick feber igen i dag, söndag, efter att ha varit lite piggare i går. Så han får väl stanna hemma från plugget i morgon också. Tråkigt, för det är hans tur att vara lineleader. Ett hedersuppdrag som bland annat innebär att man står först i ledet, räknar in alla elever på morgonen och får skriva upp dagens datum och veckodag på blädderblocket.

En uppgift som Lillebror älskar och alltid tar på största allvar.

Medan Lillebror och jag softade i hemmet, stack hustrun och ett gäng ungar iväg och tittade på S:t Patrick-paraden i kyla och regn. Det är ju den irländska högtidsdagen på tisdag, den 17 mars. Och denna dag firas alltid mycket grundligt här i DC. Själv minns jag alltid den gång (1998) när jag, totalt ovetande om vilken dag det var, gick in på en vanlig pub här nere på M Street för att ta en helt vanlig öl. Det var den 17 mars visade det och jag fick grönt öl. Grönt öl kan säkert vara gott, men färgen förstärker inte direkt smakupplevelsen om jag säger så.

Den slank väl ner, men det blev inga fler öl.

Grönsvart förlust och regnigt Distrikt

Vädret i Distriktet inbjuder inte till utevistelse och när i stort sett hela familjen är halvdäckad av förkylning, så har valet varit lätt: Inneaktiviteter denna lördag.

Hustrun sitter och arbetar flitigt och vi andra har tillbringat dagen med spel, pussel, städning och läsning. Helt okej. Jag och Lillebror bildade lag i monopol och sopade banan med Big Brother och Syster Yster, framförallt sedan vi lyckades bygga några hotell på ett rätt tidigt stadium. S Y, som var bankir, försökte kämpa sig till (läs fuska) en eller annan miljons favör (detta är det nya monopolet där summorna är betydligt större), men jag hade järnkoll.

Jag har också kastat några ögon då och då på internätet för att kolla in träningsmatchen mellan GAIS och danska Viborg. Förlust 0-2. Så nu var den segersviten bruten.

Skönt.

I övrigt inte särskilt mycket att rapportera. Mer färsk text finns på min andra blogg Amerika-reportage, om ni vill ha mera läsning.

Sjukstuga i DC

Lillebror vägrade äta sina bagels i morse och då förstod vi att något var fel. När hustrun sedan tog tempen visade sig att lillgrabben hade mer än 39 grader. Så ingen skola i dag. Han har istället legat i soffan och haft tråkigt och ätit några äpplen och sovit lite mellan varven. Just nu sitter han faktiskt upp och kollar in favvoprogrammet Spounge Bob - ett program jag tyvvärr inte kan rekommendera.

Hustrun går också omkring med en rejäl förkylning. Och min dito håller sig även den på en jämn nivå, verkar varken bli bättre eller sämre.

Och som om inte detta var nog, så åkte kära mor in på sjukhus i går. Misstänkt propp i ena benet. Jag pratade med henne i dag och hon lät pigg och uppåt och läkarna hade försäkrat henne att hon skulle bli bra igen. Men hon får stanna minst ytterligare något dygn på Södersjukhuset för diverse röntgen och provtagningar.

Mer om sjukvård kan för övrigt läsas på min "proffsblogg", Amerika-reportage.

I övrigt inte så mycket att rapportera. Solen skiner över Distriktet, men värmen är på väg att försvinna och i helgen ska det visst bli både kallt och regnigt. Och - tro det eller ej - man har utlovat "chans for snow" i morgon, fredag.

Yeah.

Lillebror i soffan med 39 graders feber.

Syster Yster har ägnat de senaste kvällarna åt att bygga ett pepparkakshus. Varför? Därför att det fanns byggmaterial i skafferiet. That's why.

Bye, bye, Anders

Anders säger hej då till två av tre kids i DC.

Så gick då tio dagar och dagen för min gamle vän Anders hemfärd tillbaka till Göteborg var här. Redan saknad av oss vuxna och av kidsen.

Anders sista dag i Distriktet ägnades bland annat åt en lång cykeltur på förmiddagen i stans norra och östra delar. DC är ju en oerhört segregerad stad och på vissa ställen är gränsen mellan rika och fattiga områden, eller svarta och vita områden, knivskarp. Du cyklar över till andra sidan gatan och plötsligt är atmosfären och stämningen och människors hudfärg annorlunda.

Särskilt tydligt är när man tar sig från väster mot öster här uppe i norra delen av DC. Längst i väster är det vitt och rikt. Sedan är det lite hippt och blandad etnicitet (vita dominerar dock) runt Dupont Circle och Adams Morgan. Öster om Columbia Heights är det svart och fattigt och mycket sociala problem. Sedan några mer välmående enklaver från Takoma park och söderut, med bland annat några kvarter dominerade av katolska kyrkan. Därefter blir det bara fattigare, våldsammare och mer problemfyllt ju mer österut man kommer. Här bor i stort sett bara svarta. Längst bort i öster, i Capitol Hill, området bortom kongressen, är det åter mer blandad befolkning.

Vi tog en fika på U Street och cyklade i sakta mak hemåt via Adams Morgan. Sedan blev det sushilunch vid köksbordet hemma, innan det var dags för Anders att packa och för mig att hämta Big Brother på skolan. Sent på eftermiddagen levererade jag resenären på Dulles International och förhoppningsvis sitter han just nu på planet på väg mot Amsterdam och njuter av en bra bok.

Idrottsligt ser det osedvanligt bra ut. Hockeyspelarna i det lokala DC-laget Caps lyckades faktiskt vinna en match i går kväll, efter mål av bland andra Bäckström.

Och GAIS rullar på som tåget gjorde i fornstora dagar. 3-1 mot Örebro Sportklubb i en träningsmatch i går. Fjärde raka utan förlust. Den här säsongen kan ju helt enkelt inte bli något annat än en katastrof med så suveräna försäsongsresultat. Eller är laget faktiskt bra? Tanken svindlar.

Tillbaka i grottekvarn

Jag kunde inte smita undan längre. När min chef, bibliotekarie Karen på skolan, sprang ikapp mig i morse på skolgården, trots att jag lite försynt försökte dra mig bort mot utgången, så insåg jag det oundvikliga. Lika bra att ta tjuren vid hornen:

"Jag kan jobba nu - vad ska jag göra?"

"Jag har en särskild hög märkt Peter. Det är bara att sätta igång", sa Karen.

Och vilken hög hög det var. Jättehög hög med böcker under en lapp där det stod "To Peter".

Jag har volontärjobbat i skolbiblioteket en gång i veckan sedan vi flyttade hit. Men på senare tid har det varit lite dåligt med insatserna. Delvis beror det på att jag faktiskt haft en hel del att göra med frilansskriverier och diverse uppdrag, men jag har ärligt talat varit rätt odisciplinerad också. För någon timme eller två har jag naturligtvis kunnat avsätta om jag bara bestämt mig för det.

Så nu har jag bestämt mig för det. Från och med nu ska jag vika tisdagsmorgonen till mitt biblioteksjobb på vår kommunala skola.

Strax efteråt bestämde jag också att jag skulle ut och kolla vithövdad örn med Bob.

När? Nästa tisdagsmorgon.

Måste komma ihåg att be Karen om ledigt.

Fotnot: "Tack för mig, grottekvarn" är en läsvärd roman av arbetarförfattaren och syndikalisten Folke Fridell. Han var en av dem som tidigt ville väcka en diskussion om hur monotont industriarbete kan vara helt dödande för individens kreativitet och behov av personlig frihet. Boken kom ut 1945.

Sommarförkylningar

Sommaren fortsatte även över måndagen hör i Distriktet, med temperaturer på drygt 20 grader hela dagen. Kanonskönt. Vi satt ute i trädgården och åt lunch - färsk pasta med parmesanost, pesto, sallad, tomater och färskt bröd.

Både hustrun och jag har dock smittats av en litet förargligt förkylningsvirus som innebär att vi går och hostar och snyter oss i ett. Men det är väl smällar man får ta.

Dagen har annars ägnats mest åt vardagsgöromål. Framemot kvällningen bjöd jag resten av gänget på soppa med nybakat bröd och pannkakor till efterrätt. De vuxna gillade soppan. Barnen älskade pannkakorna. Själv tyckte jag i vanlig ordning att allt var fantastiskt gott.

Pedro har fått konkurrens av Andrej. vad har man vänner till om inte för att laga ens cyklar? Anders är på god väg att gå igenom hela vårt cykelbestånd. I dag var det Syster Ysters bike som fixades, växeln var trasig. Men det ordnade Andrej. (Pedro är mitt alter ego när jag är i fixar- och städartagen)

En folk- och händelserik helg

Mer än 25 grader i eftermiddags och runt 22 hela lördagen.

Sommaren kom plötsligt till Distriktet. Och med sommaren kom alla människor. Hela stan har varit knökfull med folk, både på dagtid och kvällstid. Här i Georgetown var det fullt på i stort sett varenda krog hela helgen, butikerna fick äntligen se kunderna strömma in genom dörrarna och det var fullständigt omöjligt att hitta en parkeringsplats för vår Ford Freestyle.

Lördagen ägnades åt Eastern Market, en trevlig marknad öster om kongressbyggnaden i stadsdelen Capitol Hill. Sedan gick vi på ett av våra favorithak, Jimmy T:s, och käkade lunch.

På eftermiddagen cyklade Anders och jag runt lite i stan, besökte bland annat fiskmarknaden, kollade in den nya baseball-arenan och tog oss genom de östra stadsdelarna.

Efter en välsmakande middag bestående av kyckling- och mangogryta med ris, följde Anders och jag med Big Brother till hans kompis, där han skulle ha en sleep over. Efter leverans av de båda pojkarna gick vi något äldre pojkar ut i folkvimlet i Georgetown och drack ett par öl. Det är verkligen trevligt att kunna sitta utomhus några timmar med en kall öl utan att frysa - i början av mars...

Denna dag, söndag, inleddes med att vi ställde om klockorna. Nu är det sommartid här i USA, flera veckor innan den kommer till Sweden. Det innebär att det för närvarande bara är fem timmars tidsskillnad. Som söndagstraditionen bjuder stack vi sedan bort till vår lokala marknad och köpte grönsaker och crabcakes.

Efter lunchen tog jag, Syster Yster och Lillebror våra cyklar och ställde kosan mot Zoo, där vi träffade på Bob och Martina med barn samt kollade in den nyfödda gorillaungen. Jag har aldrig sett så mycket folk på zoo. Det var trångt. Och varmt.

För övrigt kan konstateras avv den internationella kvinnodagen knappt uppmärksammades alls här i USA och att Capitals förlorade sin fjärde raka match, denna gång efter straffar eftersom matchen slutade 3-3 vid full tid.

Läge att byta coach.

Syster Yster stoppar strumpor. Var har hon lärt sig det? Kolla in tungan.

Det här är en lophodytes cucullatus som jag såg i en damm vid zoo. Hooded Merganser på english. Kamskrake på swedish. Himla bra kamera hustrun köpte.

Uttrarna vid zoo såg ut att ha det rätt trevligt i dag.

Vi träffade Bob och Martina med kids på promenad på National Zoo...

...och vi var inte ensamma om att promenera denna varma söndagseftermiddag.

Ja, jag har ju glömt att Lillebror tagit ytterligare ett stort steg mot att bli en stor grabb. Sedan tidigare har han ju tappat en tand, lärt sig cykla och läsa och en massa annat. Nu kan han också detta:

Örn i sikte

46 års väntan är över. Jag har äntligen sett en livs levande, fritt flygande vithövdad örn. Eller två faktiskt. Efter ett intensivt detektivarbete lyckades vi spåra örn-nästet strax söder om Alexandria i Virginia under dagens cykeltur i härligt vårväder.

Jag är så lycklig.

Där är den ju. Boet skymtar till vänster, honan ligger på ägg där sedan någon vecka.

Anders vid flodstranden utanför Alexandria.

Bloggaren spanar intensivt.

Äntligen värme

I dag kom äntligen värmen tillbaka. Från minus 10 grader i tisdags morse till 12 grader varmt i eftermiddags. I morgon blir det drygt 15 och på lördag har man utlovat 22.

Helt okej.

Vår svenske vän Anders gör Distriktet i ett rasande tempo. I tisdags klippte vi National Mall med alla monument, fikade på Smithsonian Castle, tog en guidad tur i kongressen och kollade in Library of Congress. Och på kvällen blev det alltså lyxhockey.

I går vandrade vi in till Vita Huset, käkade lunch i The Old Post Office, åkte upp i klocktornet och kollade in utsikten över stan. Sedan övergav jag Anders, som fortsatte hela eftermiddagen på egen hand. Framemot kvällen kom några vänner över och drack vin. Sedan middag. Sedan gick vi grabbar ut med ett par andra grabbar och tog ett par öl.

Och i dag blev det bland annat en större bokhandelsrunda, innan det var dags att hämta kidsen, fixa mat och allt annat som man pläga göra. Anders lagade dessutom min svenska cykel (jag har en amerikansk också), som varit oanvändbar i ungefär ett år. Det är så trevligt med besök!

Nu är det kväll, Capitals har just förlorat sin tredje raka match och Syster Yster har en kompis här på sleep over.

I övrigt ser vi fram emot en cykelutflykt i morgon. I behaglig vårvärme...

Take care.

Bonusfilm från gårdagens hockey

Okay, check this out:

För övrigt kan meddelas att GAIS har vunnit ytterligare en träningsmatch inför den allsvenska premiären. Mot Qviding, 2-1. Båda grönsvarta mål av brassen Wanderson. Som vanligt inger sådana här segrar farhågor inför säsongen. Det kan sannolikt bara bli sämre...

Alla tiders hockey-party

Vår kompis Beth ringde plötsligt i går och berättade att hon fått några biljetter över till kvällens NHL-match på Verizon Center. Så vi tackade ja och stack dit. Och vilka biljetter det visade sig vara. Egen loge. Komplett med eget restroom, kök, välfyllt kylskåp, bardisk och skinnstolar på bekvämt avstånd från isen...

Wow.

Och det hela blev ju inte sämre när maskoten Slapshot plötsligt klättrade in i logen och skrev autografer till kidsen och villigt lät sig fotograferas.

Succé är bara förnamnet.

Hur matchen gick?Ja, det kommer jag knappt ihåg. För det var inte så mycket att minnas. Förlust med 5-2 mot Carolina Hurricanes.

Gårdagen ögnades i övrigt åt besök på kongressen pch kongressens bibliotek med min svenska polare Anders. Mycket trevligt. Återkommer med utförligare rapporter senare.

Lillebror inspekterar vårt eget kylskåp i logen.

Det pågick visst hockey också, men vi hade rätt fullt upp med att njuta av våra lyxplatser, äta chips och dricka öl och läsk.

Slapshot dök upp i vår hemtrevliga loge i tredje perioden...

... det tyckte farbröderna Erik och Anders var jättekul.

Kul i backen med pinsam överraskning

Massor av barn, vuxna och en och annan hund samlades vid den stora pulkabacken uppe i Montrose Park efter skolan i dag för att utnyttja det oväntat rikliga snöfallet. Det hela kan väl sammanfattas som kul, kallt och snöigt.

Plötsligt, mitt i alltihop, ringde min kompis Anders och berättade att han landat.

"Landat? I dag? Det var väl i morgon du skulle komma?", sa jag.

Men jag hade tagit fel på ett dygn. Pinsamt. Så vi sprang hemåt och jag fick göra en snabb snöröjning av bilen. 45 minuter senare kunde jag hämta Anders vid flyget. Efter tusen ursäkter, så körde jag hem oss till Georgetown och Anders var, precis som alla vi andra, helt förundrad över det mäktiga vintervädret.

Hej vad det går, se upp i backen!

Elina med svensk plastpulka.

Lova med klassisk stjärtlapp.

Snö är kul. Bob är glad.

Vi åkte pulka uppe i backarna vid Montrose Park.

Rosiga kinder och sund blick.

Polaren Sophia tyckte det var kallt.

Andy var med tillfreds med både kyla och snö.

Jättemycket snö i Distriktet

I går gick borgmästare Fenty ut med en officiell vädervarning. Och i morse när vi vaknade hade det faktiskt kommit en del snö, runt 20 centimeter. Så stora mängder har inte Distriktet upplevt på åtminstone tre år.

Storebrors skola var naturligtvis helt stängd. Och vår lokala skola öppnade två timmar senare än normalt. Så det blev sovmorgon för alla utom för hustrun som var tvungen att gå upp för att jobba. Själv lyckades jag kravla mig ut ur sängen vid åttatiden och gick ut och skottade samt tog lite bilder.

Kidsen kom också ut så småningom och hade kul i snön. Enligt värderleksrapporten ska det fortsatta falla en del snö under måndagen, men sedan blir det klart. Och kallt. Never endig winter...

Min cykel med snö.

Vår bil med snö.

Vår gata med snö.

Vår trädgårdssoffa med snö.

Våra barn med snö.

Mer snökaos

Frågan vi alla ställer oss nu är: Kommer skolorna här i DC hålla öppet i morgon, måndag. Eller stängs det på grund av det snökaos (se bilden) som råder för närvarande.

Enligt samstämmiga väderleksrapporter kommer det dessutom att snöa mer det närmaste dygnet, så mitt tips är att det blir sovmorgon i morgon.

Kolla. Snökaos.