tisdag 10 mars 2009

Tillbaka i grottekvarn

Jag kunde inte smita undan längre. När min chef, bibliotekarie Karen på skolan, sprang ikapp mig i morse på skolgården, trots att jag lite försynt försökte dra mig bort mot utgången, så insåg jag det oundvikliga. Lika bra att ta tjuren vid hornen:

"Jag kan jobba nu - vad ska jag göra?"

"Jag har en särskild hög märkt Peter. Det är bara att sätta igång", sa Karen.

Och vilken hög hög det var. Jättehög hög med böcker under en lapp där det stod "To Peter".

Jag har volontärjobbat i skolbiblioteket en gång i veckan sedan vi flyttade hit. Men på senare tid har det varit lite dåligt med insatserna. Delvis beror det på att jag faktiskt haft en hel del att göra med frilansskriverier och diverse uppdrag, men jag har ärligt talat varit rätt odisciplinerad också. För någon timme eller två har jag naturligtvis kunnat avsätta om jag bara bestämt mig för det.

Så nu har jag bestämt mig för det. Från och med nu ska jag vika tisdagsmorgonen till mitt biblioteksjobb på vår kommunala skola.

Strax efteråt bestämde jag också att jag skulle ut och kolla vithövdad örn med Bob.

När? Nästa tisdagsmorgon.

Måste komma ihåg att be Karen om ledigt.

Fotnot: "Tack för mig, grottekvarn" är en läsvärd roman av arbetarförfattaren och syndikalisten Folke Fridell. Han var en av dem som tidigt ville väcka en diskussion om hur monotont industriarbete kan vara helt dödande för individens kreativitet och behov av personlig frihet. Boken kom ut 1945.

4 kommentarer:

Taina sa...

Hahahaha! Karen verkar vara en som har koll och lägger uppgifterna på hög, "To Peter", eftersom han har lovat att ställa upp. Så no-more-excuses! Vithövdade örnar kommer även andra dagar än just bara på tisdagar. Eller?

Werner sa...

Försök inte smita undan! Visst är livet en balansgång mellan ordning och kaos, mellan grottekvarn och hippieliv. Med den vishet och mognat du uppnått som har sett den vihövdade örnen borde du kunna rätta in dig i ledet utan att stöna så förbaskat.

Anonym sa...

Eremiten på Cambridge

Där var den ju, bloggen. Trevlig läsning. Men jag tror inte bilden från Verizon på Anders o övertecknad är någon läsarmagnet...

Peter sa...

Nä. Inga mer ursäkter. Jag ska rätta in mig i ledet. Snart. Någon gång.

Eremiten: Faktum är att besöksantalet på bloggen kulminerade just den dagen när bilden publicerades.