Tillbaka i grottekvarn

Jag kunde inte smita undan längre. När min chef, bibliotekarie Karen på skolan, sprang ikapp mig i morse på skolgården, trots att jag lite försynt försökte dra mig bort mot utgången, så insåg jag det oundvikliga. Lika bra att ta tjuren vid hornen:

"Jag kan jobba nu - vad ska jag göra?"

"Jag har en särskild hög märkt Peter. Det är bara att sätta igång", sa Karen.

Och vilken hög hög det var. Jättehög hög med böcker under en lapp där det stod "To Peter".

Jag har volontärjobbat i skolbiblioteket en gång i veckan sedan vi flyttade hit. Men på senare tid har det varit lite dåligt med insatserna. Delvis beror det på att jag faktiskt haft en hel del att göra med frilansskriverier och diverse uppdrag, men jag har ärligt talat varit rätt odisciplinerad också. För någon timme eller två har jag naturligtvis kunnat avsätta om jag bara bestämt mig för det.

Så nu har jag bestämt mig för det. Från och med nu ska jag vika tisdagsmorgonen till mitt biblioteksjobb på vår kommunala skola.

Strax efteråt bestämde jag också att jag skulle ut och kolla vithövdad örn med Bob.

När? Nästa tisdagsmorgon.

Måste komma ihåg att be Karen om ledigt.

Fotnot: "Tack för mig, grottekvarn" är en läsvärd roman av arbetarförfattaren och syndikalisten Folke Fridell. Han var en av dem som tidigt ville väcka en diskussion om hur monotont industriarbete kan vara helt dödande för individens kreativitet och behov av personlig frihet. Boken kom ut 1945.