Har John Cale i hörlurarna. "Fear is a Mans Best Friend". Suverän. Kan rekommenderas. Min gamle vän Lasse W tipsade om Cale (ej att förväxla med JJ Cale) en vacker höstdag när vi satt och pratade allvar på ett allvar på norra Öland för snart 30 år sedan. Samma dag berättade han om Luke Rhineharts bok "Tärningsspelaren". Jag åkte in till biblioteket i Borgholm och lånade den. Kan väl inte direkt säga att den förändrade mitt liv, men den gav onekligen ett intryck.
Jag vet egentligen inte om de har så värst mycket gemensamt, Cale och Rhinehart. Det skulle väl vara Lasse W då. Han blev sedemera doktor i entomologi i Uppsala.
Men på något sätt fungerade det rätt bra att prata om livet och döden på ett öländskt allvar och komma in på Luke Rhinehart och John Cale.
Cale är för övrigt från Wales, är utbildad violinist och spelade med i Velvet Underground på 1960-talet. Som så många andra från Wales tillhör han väl inte världens mest lättsamma. Men han är jävligt bra.
Luke Rhinehart, som av allt att döma egentligen heter George Cockcroft, är kanske inte världens största författare. I själva verket är han sannolikt rätt galen. Men icke desto mindre är hans första bok läsvärd. Utkom 1971. Han har skrivit flera andra sedan dess, men inga har översatts till svenska såvitt jag känner till. De senaste har knappt getts ut överhuvudtaget.
Efter denna lilla lektion kan jag meddela att Big Brother gick sin sista skoldag på två veckor i dag, att det har regnat mest hela tiden och att Syster Yster äntligen fick leka med sina kompisar.
I morgon ser vi fram emot besök from Sweden. Mormor, morfar och kusinerna Danneman och Lovisa är på ingång.
Skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar