torsdag 19 mars 2009

En never ending sjuk-story

Jaha. Runt klockan 10 i förmiddags ringde skolsköterskan och berättade att Syster Yster behövde gå hem - feber och halsont.

Den här förkylningsrundan börjar bli rätt tjatig.

Nu ligger hon utslagen inne på sitt rum och har det rätt jobbigt med tidvis höga temperaturer. Jag fick i henne lite febernedsättande medicin så nu ligger hon och sover. Tyvärr kommer hon att missa morgondagens klassparty - hennes lärare Mrs. Kraemer (som är kanonbra) gör sin sista dag. Nästa vecka är det springbreak och sedan ska hon vara barnledig resten av läsåret, hon väntar barn om en knapp månad.

Big Brother är också hemma från plugget. Han känner sig bättre i dag, men saknar aptit vilket är en stark indikator på att allt ännu inte är bra eftersom han normalt öser i sig mängder av mat.

Glädjande nog är Lillebror tillbaka i normala gängor. Han hoppade till skolan i morse, uppenabarligen nöjd över att slippa vara hemma med sin urtråkiga farsa. Och skoldagen var fylld av en massa lajbans; field trip, födelsedagskalas och PE med Mr Martin.

Glädjande är också att dollarkursen äntligen har blivit något mer rimlig. Efter sommaren har den ju rusat upp med mer än 50 procent, men i dag gick den under åtta kronor för första gången på länge. Som mest var den uppe och naggade på tio kronors-nivån. Rätt tufft både för oss här och för folk som kommer och hälsar på from Sweden.

Och så har GAIS gjort klart med ännu ett nyförvärv som lovar gott: Mattias Lindström. Han har bl a spelat några landskamper och sägs vara riktigt bra. Som vanligt börjar varningsklockorna ringa allt mer för varje positiv GAIS-signal:
  • Ekonomin är i ordning, överskott förra året.
  • Ett antal bra nyförvärv.
  • En ovanligt bred och kompetent spelartrupp.
  • Ett par toppspelare.
  • Bra spel, många vinster och en hel del mål i träningsmatcherna.
  • En ny och mycket bättre arena.
  • Fler sålda årskort än någonsin tidigare.

Det är inte konstigt att folk på olika GAIS-forum börjar skriva om att det här bara kan sluta i en enda stor besvikelse. Något annat vore ju helt enkelt inte GAIS.

Take care!

3 kommentarer:

Taina sa...

Det där låter ju riktigt tråkigt! Speciellt för dottern och klassfesten. Den tråkiga farsan får hitta på något kul i kompensation ;)

Werner sa...

Intressant att fråga sig varför du baissar GAIS chanser, trots att du brinner för GAIS? Är det så att du inte törs ta ut framgången i förskott av magiska skäl - sånt straffar gudarna, eller personliga skäl - tänk om de går åt skogen vad ont det skulle göra.
Nej, bättre att försöka köra en Nalle Puh-imitation: Tidelipom, inte bryr jag mig.
Lycka till.
Lycka till.

Peter sa...

Taina: Jo, jag gav dottern tillstånd att sätta på datorn. Din risgrynsgröt har varit det som hållit oss uppe under de här dagarna.

Werner: Ja, det vilar någon slags magisk förbannelse över GAIS, de är de flesta överens om. För en tid sedan kom det t o m ut en bok med titeln "Förbannade GAIS". Det är möjligen det som gör klubben så speciell. Det hela är faktiskt väldigt intressant och rätt svårt att sätta ord på. Jag antar att det ytterst handlar om någon slags kulturell värdegrund som genomsyrar den hängivna.