Och nu: En smula kultur

Av någon märklig anledning har det slumpat sig så att jag under den senaste tiden läst tre böcker som på något sätt länkat i varandra. Alla tre är klart läsvärda.

Det började med att jag läste José Saramagos "Death with Interruptions" ("Dödens nycker"), som handlar om hur Döden plötsligt vägrar att göra sitt jobb och hur ingen längre dör i ett land som påminner rätt mycket om Portugal. Efter något år, då konsekvenserna av Dödens strejk börjar bli mycket kännbara för befolkningen, beslutar hon sig för att börja jobba igen. Men hon ändrar rutinerna en aning, så alla som ska dö får reda på det via ett brev en vecka före. Hennes tanke är att man då ska hinna förbereda sig, avluta sådant som bör avslutas, säga farväl till nära och kära och så vidare. En fin tanke i teorin, men naturligtvis en helt annan sak i praktiken. Så en dag kommer ett av breven i retur, vilket egentligen är omöjligt. Brevet är ställt till en musiker och Döden beslutar sig för att hälsa på denna man som uppenbarligen inte kan eller vill dö. Hon tar sig en mänsklig gestalt - och blir kär i mannen.

Nästa bok i denna slumpartade triologi var Philip Roths "The Plot Against America" ("Konspirationen mot Amerika"). Boken börjar vid andra världskrigets inledning. USA har inte gått in i kriget och det råder milt sagt delade meningar om landet ska blanda sig i de där europeiska konflikterna. Svenskättlingen, nazistsympatisören och flygarhjälten Charles Lindbergh ställer upp i presidentvalet 1940 och vinner stort mot den sittande presidenten Franklin D Roosevelt. Han träffar omedelbart ett vänskapavtal med Hitler-Tyskland och underblåser samtidigt redan existerande anti-judiska stämningar i USA. På bara något år försämras judarnas levnadssituation drastiskt, en amerikansk motsvarighet till kristallnatten inträffar och judar börjar jagas ut ur vissa delar av landet, förföljs, sätts i fängelse och dödas. Allt upplevs och berättas genom den judiska pojken Philip Roth. Boken är en fascinerande berättelse om vad som skulle kunna ha inträffat och Lindbergh sagt ja till erbjudandet om att bli republikanernas presidentkandidat inför valet 1940. Han sa dock nej.

Den tredje boken, som liksom binder ihop de två tidigare, är "Boktjuven" av Markus Zusak. Här återkommer Döden som "huvudperson" - det är hon/han som berättar historien om flickan och boktjuven Liesel Meminger i Tyskland under andra världskriget. Liesels föräldrar är kommunister och förs till arbetsläger. Hennes lillebror dör och hon hamnar ensam som fosterdotter till ett äldre par strax utanför München. Hennes fosterpappa Hans lider svårt av utvecklingen i Hitler-Tyskland och gör vad han förmår för att kämpa för humanism och värme. Bland annat tar han, fostermamman Rosa och Liesel hand om Max, en jude som flytt för sitt liv och som göms nere i familjens råa och kalla källare. I boken beskriver Zusak om ett annat Tyskland, där det mitt i allt vidrigt förtryck och och hemska förföljelser, finns vanliga människor som med risk för sina egna liv solidariskt ställer upp för sina medmänniskor.

Alla tre böcker handlar om olika sätt om liv och död, mänsklighet och människovärde, solidaritet och svek. I två av dem bildar andra världskriget och judeförföljelsen fond, i två är det döden som personifieras och som får mänskliga känslor och närmast framstår som kanske mest mänsklig av alla...

Som sagt, det var en ren slump att jag läste de här tre romanerna i stort sett efter varandra - och i den ovan beskrivna ordningen. Och det var en konstig känsla att läsa den sista, "Boktjuven", och plötsligt inse att allting på något sätt hänger ihop...