Big Brother är ledig denna fredag, vilket innebar att man inte såg skymten av honom före lunch.
Värst vad de sover nuförtiden, tonåringarna. Annat var det på min tid. När jag var 13 år började jag jobba på posten, vilket innebar uppstigning klockan fem på morgonen varenda lördag, sommar som vinter. Och på söndagsmorgnarna var det oftast någon ball exkursion - jag var aktiv i Fältbiologerna och var ute för jämnan och kollade in fanerogamer och kryptogamer och insekter och fåglar och annat stort och smått i naturen.
Inte hade jag tid att sova, inte.
Fast i ärlighetens namn hände det nog en och annan gång att jag låg och kvartade till lunchtid, jag med. Om jag var ledig och inte hade något på agendan. Särskilt på somrarna, förstås.
Numera vaknar jag oftast runt 7.30 om jag inte ställer klockan. Det spelar ingen större roll när jag går och lägger mig, det är som om min kropp är programmerad att vakna just runt 7:30.
Ibland, på helgerna, lyckas jag övertala kroppen att somna om. Men ofta tar jag fram en bok och ligger och läser i godan ro i sängvärmen. På vardagarna är det dock uppstigning runt 6:50 vareviga dag - utan föregående bokläsning.
Nå, nå.
I kväll ser jag fram mot att träffa ett gäng gamla goda vänner från när och fjärran. Vi ska ha middag för 17 personer och jag ska snart avrunda här, gå ner i köket och marinera en massa kycklingfiléer.
Trevlig helg på er alla - hoppas ni får sova ut ordentligt!
3 kommentarer:
Är det du som kallas Präktige Peter?
Mina ungar tycker tyvärr att det är helt ok att vakna halv sju vardag som helg. Men så är det väl när det är läggdags kl. 20...
Jo, präktig är mitt middle name.
Malin: Du får väl gå och lägga klockan 8 du med...
Skicka en kommentar