Några rader om grannens trädgård

Man märker att det börjar bli vår på allvar när grannens trädgårdsskötare plötsligt dyker upp i större mängder än vanligt.

Grannen har en stor trädgård för att vara Georgetown - i storlek ungefär som en normal svensk villatomt. Denna villatomt sysselsätter i snitt minst en person på heltid fem dagar i veckan.

Jag skojar inte.

Först och främst är det en kille som är där i stort sett dagligen, krattar, blåser bort löv, fixar och donar. Han är den fast anställda handymannen (hans fru fixar städning och annat inomhus). Sedan kommer det ett gäng träd- och buskexperter någon gång per månad. De beskär, ansar och klipper. De - fyra gubbar och två stora fordon, varav den ena var försedd med enorm flistugg - var här i slutet av förra veckan och jobbade intensivt i tre hela dagar.

Och i dag var det dags för ytterligare ett stort fordon och en trädgårdsgubbe: Sprutaren. Han drar ut sin stora slang, sätter på en extremt högljudd motor (någon form av högtrycksmaskin) och går sedan runt och sprutar omväxlande gift och gödselmedel i omkring fem timmar.

Samtidigt sitter jag och försöker träget jobba på. Som ni säkert redan känner till är det enkelfönster här i huset. Min arbetsplats är ett skrivbord i vårt sovrum. Bordet är placerat vid ett fönster. Fönstret vetter mot gatan. Det dånar. Det skallrar i fönstren. jag blir galen.

Jag har redan klagat och föreslagit att de borde skaffa sig någon form av ljuddämpning om de ska fortsätta spruta gödsel och gift med en monstermaskin tio meter från mitt skrivbord. Jag har pratat med själva Sprutaren. Jag har ringt företaget. Jag har mejlat företaget. Jag har hotat med att anmäla dom till kommunen. Jag har insinuerat att jag ska ta kontakt med en advokat.

Ingenting hjälper.

Sedan sticker Sprutaren efter en dags arbete och jag glömmer bort det. Tills det har gått en månad och den där gula tankbilen med helvetesmotorn åter står parkerad på gatan mitt emot.

Under ett par år löste jag detta arbetsmiljöproblem genom att flytta upp till Big Brothers skrivbord under dagtid. Hans fönster är mot gården och där är det lugnt och skönt. Numera använder han dock sitt skrivbord för studier och annat datarelaterat, så han får ha sitt bord i fred.

Också Syster Yster har sitt rum mot gården, men där är det ingen idé att sitta. Det går knappt att se skrivbordet under alla papper, klädhögar, muggar och glas, mjukisdjur, godispapper och tusen andra stora och små saker.

Så jag knyter näven i fickan och försöker tränga bort oljudet. Får trösta mig med att det inte är så ofta Sprutaren kommer.

Det märkligaste av allt är att grannens trädgård inte på något sätt ser särskilt fin eller speciell ut. Men det måste kosta en förmögenhet att hålla igång allt det där trädgårdsjobbet.

En annan märklig sak är att jag aldrig någonsin sett grannen (varken herrn eller frun) ute i sin trädgård. Överhuvudtaget syns dom väldigt sällan. Enligt en annan granne bor de numera mest nere i Florida... Och det är klart, jag förstår att de inte står ut med det där oljudet.

Det gör inte jag heller.