Nä men nu...

...får det bli slut på det här. Vintern verkar vägra ge med sig. Här i DC är det den 1 mars om en kvart och när jag tittar ut genom sovrumsfönstret så snöar det.

House of Sweden, den svenska ambassaden i den amerikanska huvudstaden, arrangerar Vasaloppet i morgon, det är ju den första söndagen i mars. Och eftersom ingen räknar med att det ska ligga snö på marken den 1 mars på samma breddgrad som Madrid (jag vet att jag tjatar om detta, men det förtjänar attt sägas), så går loppet medelst cykel.

Men de kunde ju lika gärna ha ordnat ett riktigt skidlopp. Hallå, climate change. Det var väl inte åt det här hållet vi skulle?

Om livet och om att flytta

Fick en telefonrapport från brorsan i dag. Han och familjen är mitt i en flytt - från lägenheten inne i centrala huvudstan till en kåk i de västra förorterna. Jag frågade hur det gick och svaret var tveklöst:

- Jag längtar efter att få sätta mig ner och öppna en flaska vin.

Jag förstår honom. Att flytta innebär onekligen en massa jobb - och tendensen är klar, åtminstone om jag utgår ifrån mig själv: Varje ny flytt man genomför blir jobbigare än den förra. Mer prylar, mindre ork, högre ålder. Äventyrslystnaden och spänningen överskuggas allt mer av känslan att "det är så jobbigt".

Fast jag tillhör dom som tycker att det är kul att flytta, trots allt. Jag kan bli barnsligt förtjust i tanken på att vi ska flytta hit eller dit. Vart spelar inte så stor roll. Jag antar att det är förändringen i sig som lockar. Att det händer något, att man är on the move, liksom.

Men allt det där med att packa ner och packa upp och montera ner och montera upp och bestämma var allting ska vara och sätta ihop alla sladdar till TV:n och sån't. Det är jobbigt. Det slipper jag gärna.

Jag kommer ihåg hur skönt det var när vi kom hit till Distriktet och alla våra grejer fortfarande gungade i en container på väg över det stora Atlantiska oceanen. Vi hade några madrasser att sova på, en skrangligt bord och några fällstolar och två gamla fåtöljer. Grannarna kom in med en låda leksaker till barnen och livet kändes så enkelt på något sätt. Jag minns hur obeskrivligt trevligt det var att gå bort till Mr Lee och handla lite basvaror till frukost och ställa in mjölken och juicen och smöret och osten i det tomma och rena kylskåpet.

Vi kom till ett nytt hus, ett nytt land och till ett tomt kylskåp. Det var bara att börja på nytt.

Nu har det gått ett och ett halvt år och även om vi fortfarande upptäcker nya saker och lär känna nya människor, så är vår tillvaro mer etablerad och rutinartad. Konstigt vore det annars.

Men jag kan sakna de där första veckorna i augusti 2007, när huset och kylskåpet var tomt och vi skulle börja fylla både dom och våra liv med nya innehåll.

Äntligen rösträtt för Distriktets invånare

De runt 600.000 invånarna i Washington DC kommer sannolikt att få en formell representant med rösträtt i kongressens representanthus. Läs mer om detta på min andra blogg, Amerikareportage.

Kul.

Annars att rapportera: Jag var ute och sprang mer än en och en halv timme i morse. Lillebror fick kanonomdöme av sin fröken på dagens kvartssamtal. Och vädret blir allt trevligare: nästan 15 grader i dag.

Inget Valentine-kort från folktandvården

Dagen började med att jag tackade nej till Vals ödmjuka inbjudan att springa 20 kilometer tillsammans med henne. Tyckte det var lite kallt i luften. Typ. Fast egentligen var jag bara lat.

Som straff för denna outsägliga lättja, bestämde jag mig för att powerwalka till Big Brothers skola. En trevlig promenad på en knapp timme. Jag hämtade honom tidigare eftersom det var dags för det första återbesöket hos Dr Shefferman, vår egen ortodontist. Storebror har nu haft sin tandställning i fem veckor och nu skulle den dras åt ytterligare. Enligt doktorn såg allt bra ut och tänderna hade flyttat sig precis som de skulle.

Överhuvudtaget har det gått väldigt smidigt med tandställningen. Inga stora problem alls, lite ömhet de första dagarna bara. Och Dr Shefferman är en hyvens kille. Han ringde hem första kvällen och kollade så att allting var bra. Och på Valentine skickade han kort. Automatiskt via e-post, men i alla fall... Jag har aldrig fått ett alla hjärtans dag-kort från min tandläkare på Folktandvården vid Brommaplan såvitt jag kan komma ihåg.

Hustrun har arbetat hela dagen och hela kvällen och själv ägnade jag också rejält med tid åt hårt skrivjobb. Någon timme blev det väl i alla fall. Och så dammsög jag några av rummen också. Och var som sagt ute och gick.

Eftermiddagen och kvällen ägnades dels åt en intressant diskussion med Bob om huruvida det finns intelligent liv på andra planeter och dels åt en detaljerad analys av Obamas kongresstal hemma hos Raymond.

På fråga ett svarar jag: Det är väl inte omöjligt, men svårt att vara säker på. På fråga två svarar jag att vi båda tyckte talet var lysande. Och då hör det till historien att Raymond är republikan (om än inte särskilt trogen sådan).

I morgon är det torsdag och sista dagen i skolan för den här veckan för alla tre kids. Fredagen är ledig på grund av family conference på den ena skolan och end of the second trimester-ledigt på den andra (fråga mig inte varför de stänger skolan på grund av det).

Vädret, undrar ni. Jo. Lite varmare äntligen. Solen tittade fram och tinade frusna leder och ett tag på eftermiddage orkade faktiskt temperaturen upp över tio celcius. Så i morgon kan jag troligen inte skylla på kylan längre. Det är bara att dra på sig joggaroverallen och bege sig ut...

Take care

GAIS vann mot Elfsborg

Kronprinsessan har helt otippat gått och förlovat sig med någon som heter Daniel och tydligen håller på med friskvård i Ockelbo. Själv ska jag äntligen göra slag i saken, följa min kära vän Helena N:s exempel och ansöka om medlemskap i Republikanska klubben. Any day now...

Men dagens stora nyhet är förstås att mina grönsvarta hjältar i Göteborgs Atlets- och Idrottssällskap - GAIS for short - vann över Ingvar Carlssons gulingar från Ellos hemstad: IF Elfsborg. 2-0 i regnet på Valhalla IP och enligt uppgift stundtals riktigt bra spel inför lite drygt 1.000 personer. Onekligen så att man börjar längta efter allsvenska premiären på allvar. Så värst många matcher live lär det väl inte bli, men en ska jag inte missa: Den 12 juli tar Halmstads BK emot GAIS på Örjans Vall. Jag kommer att vara där.

Kvällen har annars ägnats åt Family Science Night på Air & Space Museum samt Barack Obamas första "state of the union"-tal till kongressen.

Muséet var i vanlig ordning jättekul (det är andra året i rad jag och de båda större ungarna är med). Det är Smithsonian som i samarbete med DC Public Schools håller kvällsöppet för att få fler kids att bli intresserade av teknik, forskning och sån't. Det är lite föreläsningar, lite visningar och som kronan på verket bjuder man på en cool 3D-film. Detta år handlade den om solen.

När vi kom hem igen pratade Obama som bäst inför kongressen. Ett fullständigt lysande tal som fick även de mest hårdföra republikanerna att ställa sig upp och applådera hängivet.

Slutligen fick visst Caps stryk av Flyers med 4-2. Men vad gör väl det när Atleterna spelar så bra...

Snacka om föredöme. Niki i 4th grade hjälpte Lillebror med läxan. Sedan hängde han med oss...

...till Air & Space Museum som hade kvällsöppet för elever i stans public schools.

Det var föreläsningar, fimvisning och en hel del lek. Här är det Syster Yster och Big Brother som lattjar med ett jordklot. Rektor Dana och föräldern Andy tittar på...

...sedan var det dags att åka hem i den gula skolbussen. Syster Yster tog bilden. Värst vad gråhårig jag ser ut. Måste vara den nya kameran.

Trött på kylan

Nä. Det räcker nu. Den kallaste vintern på tolv år vägrar släppa taget. I dag var det åter en sån där dag med isvind från norr som gick genom märg och ben. Vid 7:30 i morse var det fyra minusgrader.

Vi bor på samma breddgrad som Madrid och där var det 18 grader i dag. Det är verkligen inte rättvist. Jag kräver värme. Minst 12-15 grader. Helst mer. Det här är inte rättvist. Det här är verkligen inte rättvist.

Slutligen några budskap till mina svärföräldrar:

• Behåll Saaben. Det kan bli samlarvärde på den.
• Hockeyn är på gång.

Söndagsmatinéer

Sovmorgon i morse, vilket jag utnyttjade till fullo. Vaknade nämligen av någon märklig anledning klockan 3 i natt och kunde inte somna om. Så jag gick runt i huset, drack lite, tittade på hemvändande rumlare på andra sidan fönsterrutan och lyckades så småningom somna om efter en evighet (kändes det som, antagligen var jag inte vaken mer än någon timme sammanlagt). Sedan vaknade jag inte förrän halv tio av att yngste sonen ville visa mig någon konstig leksak.

Förutom min pigga hustru, som gått upp betydligt tidigare, sov resten av huset. Så det blebv en rätt sen frukost. Och strax efter frukosten gick jag och ungarna ut i regnet och ner till vår lokala bio här i Georgetown. Vi hade bestämt oss för lunchvisningen av 3D-filmen Coraline. Försedda med skojiga glasögon tillbringade vi sedan ett par timmar i salongens mörker.

Filmen var förvånansvärt bra. Rätt allvarlig och lite läskig här och var. Hjälten är en tjej - en helt vanlig tjej som är modig och klok och lite rädd och har ett komplicerat förhållande till sina föräldrar. Inte någon helt enkel film.

Lillebror var nog lite för liten för att till fullo uppskatta filmen och den var möjligen lite för "tjejig" för Big Brother, men Syster Yster och hennes kompis gav den högsta betyg.

Sedan tittade jag lite på Caps-matchen som också den gick på matiné-tid denna matiné-söndag. Vinst 5-2 över lokalkonkurrenten Philly Pengiuns. Bäckström gjorde visst två poäng.

Middagen i dag bestod av färsk ungstekt laxfilé marinerad med en kryddstark sås och serverad med potatisklyftor med rosmarin och rikligt med olivolja samt sallad härtill. Bland det godaste jag lagat - i all enkelhet.

Här pågår Oscarsgalan för fullt. Själv har jag dock ägnat kvällen åt andra kanaler.

På det hela taget en mycket skön söndag.

Lördagsgrattis till svärmor

En typisk DC-lördag har förlupit. Soligt, men fortfarande rätt kallt. Vi fixade lite i trädgården, jag sprang i en timme, vi hämtade Syster Ysters kompis som är kvar här för en sleep over, Big Brother slog nytt pers i soccer juggling (11), Lillebror köpte cupcakes med hustrun och mitt på dagen ringde vi svärmor (mormor/mamma) och sjöng eftersom hon fyllde år. Kvällen avrundades med en timmes bull riding på TV (live).

Till middag serverade jag tacos och samtliga valde sedan glass till dessert.

Ja, mer spännande än så blev det faktiskt inte.

Take care.

Inflation i tandtappning

Före (dvs i går)...

...och efter (dvs nyss).

Vi var hemma hos några goda vänner på middag i kväll, fredag, och det blev rena tandtappar-partyt. Först tappade Lillebror sin allra första tand. Det hände redan inledningsvis, i samband med popcorn-ätning. Helt odramatiskt. Plötsligt meddelade han bara stolt att tanden lossnat och visade upp den i handen, snyggt leende.

Någon timme senare var det dags för nästa tand. Big Brother tog en rejäl pizzatugga och vips tappades en tand som varit rejält lös i några dagar. Själv lyckades jag behålla alla mina gaddar, men jag tuggade nog maten lite extra försiktigt. Är ju i den åldern när det inte är riktigt lika kul att tappa sina tänder.

Back to nominell reality

Åter i vardagen, med väckarklocka och plikter. Det var en aning segt att gå upp i morse, men som den lutheranskt präglade person jag är, så segade jag mig upp ur sängen till slut. Efter det sedvanliga racet med kids som ska utfordras, tandborstas och skjutsas hit och dit kunde jag sätta mig ner och arbeta disciplinerat med diverse skrivprojekt under några timmar.

Sedan gick skrivbordsstolen definitivt sönder. Det har varit på gång ett bra tag, men nu sitter jag typ nere i golvhöjd och hela stolen vippar vanskligt. Ett klart fysiskt arbetsmiljöproblem. Jag kallade in Pedro, den allestädes närvarande och flitige hemmafixaren, men inte ens han kunde laga stolen, så jag var tvungen att avveckla skrivprojekten och gå och handla käk istället.

Jag brukar normalt inte klaga på Ikea, eller Ajkia som vi säger over here. Faktum är att jag tillhör de få personer som faktiskt tycker Ikeas möbler överlag håller en ganska god kvalitet och att de dessutom inte är särskilt svåra att skruva ihop. Kanske beror det på att jag en gång arbetade som professionell Ikea-ihopskruvare för kontorsmöbler. Men den där skrivbordsstolen med det ekonomiskt klingande namnet Nominell var uppriktigt sagt inget vidare. Mer nominell än reell, om ni tillåter mig skämta en liten smula nationalekonomiskt.

Dagens roligaste nyhet var att min gamle polare Anders från Göteborg kommer över nästa vecka. Vi har känt varandra i urminnes tider och brukar understundom fira gemensamma födelsedagar eftersom vi råkar fylla år på samma dag. Anders är också författarkollega och håller just nu på att skriva sin andra bok. Jag har lovat att visa honom Distriktets bästa bookstores - det finns några riktigt, riktigt bra här.

I övrigt kan rapporteras vårväder med drygt tio grader och busiga vindar i dag. Till helgen väntas kallare väder med inslag av snö. GAIS åker tillbaka hem från träningslägret i Kalifornien i morgon, fredag och Caps vann igår över Montreal, efter mål av bland andra Bäckstroom. Det var dock tight, matchen fick avgöras på straffar till slut. Oscar, som jobbar borta hos Mr Lee på hörnan (vår närmaste butik), var full av tillförsikt före och hade köpt dyra biljetter för att se sina idoler i Canadians slå Capitals. Men icke sa nicke.

Annars går hela USA nu mest och väntar på att baseball-säsongen ska dra igång. Lagen laddar upp med träningsläger och bevakningen av dessa genererar helsida efter helsida i tidningarnas sportbilagor. Det är helt obegripligt, men rätt kul.

Washingtons sopiga baseball-gäng, Nationals (eller bara Nats), har inga större förväntningar på sig. I dag avslöjade The Post att lagets stjärnvärvning från Dominikanska Republiken, som presenterades som en extremt talangfull tonåring som Nats lyckades kapa åt sig framför ögonen på konkurrenterna, är någon annan än den han uppgav och att han i själva verket är 23 år och inte 19... Nationals betalade nästan tio miljoner kronor för detta kap. Hela stan skrattar åt den pinsamma historien.

I morgon är det fredag efter en hård tvådagarsvecka. Skönt!

Ps. Pedro är, för er nytillkomna bloggläsare, mitt alter ego när jag omvandlar mig till städare, matlagare, sängbäddare, glödlampsbytare, reparatör samt biltvättare. Min hushållsnära tjänst, helt enkelt. Alltid nära, alltid till tjänst. Glad, framåt, billig i drift, uppåt, framåt. Ett klart fynd.

Hemma igen - bildreportage från bergen

Vi har varit på en minisemester uppe i Appalacherna...

...där man fickparkerar sina bilar lika snyggt som i Distriktet. Eller snyggare...

Första anhalten var Harpers Ferry, ett bergigt ställe där två floder möts och där John Brown en gång utropade en egen stat, fri från slaveri...

Den nya nationen blev bara några dagar innan den krossades av övermakten och John Brown hängdes senare, men händelsen omvandlade Harpers Ferry till en "historic town". Trevlig ställe, väl värd ett besök.

Sedan åkte vi högre upp i bergen där det fanns snö...

...att åka på, så vi åkte och åkte...

...i strålande solsken, några grader kallt och fullständigt perfekta förhållanden för en gammal stenmarkare från Småland...

Se sån stil hon har, Syster Yster...

...och kolla in Big Brother som körde en svart backe för första gången...

Hustrun var jublande glad efter att ha överlevt ytterligare ett åk - och en liftfärd (hon var inte så förtjust i de där liftarna som syns bakom, har man en aning höjdrädsla är de inga höjdare - eller det kanske är precis vad de är vid närmare eftertanke).

Lillebror var enormt cool i sina solglasögon. Han åkte från bergets högsta topp ända ner alldeles själv. Oftast i våldsam fart.

Vi var på ett ställe så långt västerut i Maryland som man komma, nästan ända bort i Ohio. Runt 1.000 meter över havet på toppen. Omkring 30 swedish mil från Distriktet.

Frukost på fjällhotellet i morse. Sedan körde vi hårt i backarna fram till eftermiddagen, innan vi styrde Forden hemåt igen. Trötta men lyckliga.

Vi åker på sportlov och Bäckström har en tjej

Har totalt missat det, men det är väl sportlov i delar av old Sweden nu? Hur som helst så har vi ordnat vårt eget lilla sportlov här i Distriktet. I går spelade vi som sagt tennis. Och i dag åkte vi skridskor i Capitals träningsanläggning i Arlington, Virginia.

Det var en av Syster Ysters klasskompisar som fyllde år och som hade bjudit in till ett skridskokalas på Kettler Capital Iceplex där Bäckström, Ovechkin och company brukar träna. Längst upp (!) på åttonde våningen, ovanför bland annat tre våningar köpcentrum och två våningar parkeringsdäck, har man byggt två isrinkar bredvid varann.

Märkligt med hockey åtta våningar upp i ett köpcentrum.

Såg dock inte skymten av Bäckström eftersom laget var nere i Florida och vann över Panthers med 4-2. Däremot träffade jag en tjej som jobbade där på Iceplexet, och hon berättade att hon har en nära vän som dejtar den unge Nicklas Bäckström. En riktigt "jag mötte Lassie". Men kom ihåg var ni läste det först.

Ja, sportlov var det, ja. Vi åkte runt så det stod härliga till där på rinken. Jättekul. Roligast var nog att se alla Bambi på hal is - särskilt de vuxna.

Och i morgon drar vi till fjälls. Lite turistande i West Virginia och en del skidåkning i västra Maryland. Slutmålet är Wisp Ski Resort, där vi bokat in oss ett par dagar. Det innebär att ni sannolikt får klara er utan några nya blogginlägg i några dagar, jag återkommer dock så snart jag kan. Promise.

För övrigt är jag en aning överraskad över att inte fler reagerat på min text om vaccinationer och autism på mina "professionella blogg" Amerika-reportage. När jag tidigare skrivit om kontroversiella ämnen så har jag fått rätt många reaktioner. Men i stort sett alla läsare av mina två bloggar är väl vaccinationsanhängare kan jag tro...

Take care - hörs om några dagar.

Oavgjort i California

GAIS spelade 1-1 mot Hammarby Idrottsförening borta i Kalifornien i dag. Årets första träningsmatch för de grönsvarta hjältarna rapporteras ha varit som en första träningsmatch på säsongen brukar vara. Dåligt passningsspel, mycket tjongande och en hel del vilja. En ny islänning med det roliga namnet Baldvinsson gjorde Atleternas mål.

Dagen har annars präglats av Valentine och tennis. Vi stack iväg hela familjen till en av de närbelägna parkerna i förmiddags för ett par timmars hård tennisträning. Kidsen visar klar talang och vi vuxna måste ju tänka på pensionen - åtminstone en av tre ska väl lyckas bli tennisstjärna och kamma hem några hundra miljoner.

Framemot kvällningen överraskade hustrun och dottern med kanongod Valentine-choklad. Denna avnjöts tillsammans med en lättsam film. Trevligt. Själv smög jag dock upp på mellanvåningen mot slutet av filmen för att kika lite på Capsmatchen. 5-1 mot Tampa. En ny svensk är i laget; Staffan Kronwall. Stockholmspåg som varit några år här i Nordamerika, men som har haft problem med skador och sedan haft svårt att få ordinarie plats i sitt lag Toronto. Såvitt jag kunde se så spelade han riktigt bra i kväll.

I morgon är det ny träningsmatch för GAIS. Nu mot ett lokalt lag därborta i väster.

Långhelgen är här

Fredag i Distriktet och vi går in i en långhelg. Måndag är nämligen Presidents Day (stavas utan apostrof), vilket är en helgdag i hela USA och firas till minnet av landets första presidents födelsedag - gamle Jojje Washington.

Vi har dessutom förlängt denna långhelg genom att ta ytterligare två dagar ledigt för kidsen. Och hustrun har tagit ut en innestående semestervecka från i somras. Kanon!

På måndag åker vi upp i bergen för några dagars skidtripp. Vi ska till ett ställe som heter i Wisp och som sägs vara en av de bästa skidresorten öster om Klippiga Bergen. Ska bli intressant att se om stället matchar Branäs, Idre, Sälen och Grövelsjön - fjällorter som vi har åkt till back in old Sweden. Här i USA har vi hittills bara varit i Liberty Mountain, ett par timmars bilväg norrut från DC. Och Big Brother har varit i Whitetail Mountain med en kompis.

I övrigt har det varit full fart på Valentine-firande på skolorna i dag. Barnen la sig i kväll med magarna fulla av godis och annat onyttigt. Men de har också ätit en middag bestående av kycklinggryta med saffran, sambal oelek och honung, paprika och purjolök. Detta serverades med ris. En välkyld chardonnay därtill samt kokka för de små. Det var ju fredag...

Inte så värst mycket träning i dag, men jag gick i alla fall de fem kilometerna till Big Brothers skola. Sedan tog vi metron hem tillsammans. Jag räknar med att jag fick några poäng i himlen för att jag sparade in på växthusgaserna.

Dödstrött joggare

Är helt slut. Gjorde misstaget att tacka ja till en joggingdate med Val, min löparkompis. Problemet är bara att hon är mitt inne i en tuff träningsperiod inför Boston Marathon och själv har jag inte sprungit mer än sporadiskt sedan oktober. Så vi var väl inte riktigt på samma nivå, om man säger så.

Men jag travade glatt med och de första 40 minuterna gick riktigt bra. Sedan vände vi och när jag kände den motvinden i ansiktet, förstod jag varför det gått så lätt... Men jag kämpade på och landade dödstrött hemma i trädgårdssoffan efter en och en halv timmes löpning. Då fortsatte Val ytterligare 40 minuter. Hon siktar på en tid under 3:30 på maran i april. Jag har bara sprungit en enda hel mara i mitt liv. I Stockholm juni 2007. Den varmaste sommardagen det året, 32 grader i skuggan. Tid: 4:50. Drygt.

Never more. Skulle i så fall vara N Y Marathon med Martin nästa år. Men jag hoppas att jag inte får plats i startfältet...

Kan däremot tänka mig en eller annan halvmara till. Det är rätt lagom för min del.

På lördag är det Valentine Day här i USA (Happy VD som vi säger här i DC) och i morgon ska alla skolkidsen fira genom att i vanlig ordning äta massor av godis och utbyta små valentinekort med varann. Läget är under kontroll. Vi har inhandlat både godis och en massa kort.

Take care.

Sport och skedtrick

Massor av sport i kväll. På en kanal spelar Caps mot N Y Rangers. En kanonmatch så här långt. 4-4 med några minuter kvar. På en annan kanal har USA precis vunnit över Sven-Göran Erikssons Mexico med 2-0. En överraskande välspelad match, där Mexico kunde haft ledningen efter första halvlek, men där USA dominerade den andra.

Jag zappade vilt mellan de båda kanalerna samtidigt som jag lagade kvällsmat till tre ungar, fick dom i säng och läste en godnattsaga för Lillebror.

Dagen ägnade jag bland annat åt skrivprojekt, en fika tillsammans med några kompisar på det lokala fiket La Madeleine nere på N Street samt en diskussion hemma hos polaren Raymond om den senaste inrikespolitiska utvecklingen.

Till middag framåt aftonen bjöd jag på en helt makalös vegetarisk soppa med champinjoner, paprika, purjolök och broccoli. Till detta hembakt bröd färskt direkt ur ugnen samt nygräddade pannkakor med sylt och grädde till efterrätt.

Fantastiskt gott om jag får säga det själv.

Så här roade sig familjen alldeles före maten:

Man kan uppenbarligen ha rätt roligt med soppskedar. Fråga mig inte hur det går till.

Joggingtur längs the river

En del joggar. Andra äter cupcake.

Var ambitiös i morse och stack iväg på en timmes joggingtur direkt efter att ha levererat alla barn till sina respektive ställen. Jag kutade längs Potomac, en vidunderligt vacker tur på sina ställen. Drygt elva kilometer blev det, enligt den suveräna mät-webbsidan som jag brukar använda när jag vill kolla hur långt jag sprungit. Fortsätter det så här så är jag snart tillbaka i gammal god form. Och i min gamla viktklass...

Dagen har i övrigt ägnats åt en lagom blandning av arbete och fritid. Har dessutom följt omröstningen om stimulanspaketet lite halvhjärtat på distans.

Träffade senator Dodd på skolgården i morse och som vanligt var det en något märklig känsla när han dök upp i direktsändning på CNN några timmar senare. Chris Dodd är ordförande i senatens Banking Committee (motsvarar väl närmast riksdagens finansutskott, med inslag av lite närings- och arbetsmarknadsutskott, typ) och som sådan en nyckelfigur när det gäller allt som har med statliga räddnings- och stimulanspaket att göra. Och så har han ett dotter i första klass på vår skola.

Skojigt. Jag gillar höjdare som placerar sina barn på kommunala skolor. Det är mer än vad vår egen borgmästare gör. Och the Obamas valde en av DC:s absolut dyraste privatskolor till sina ättelägg. Men där kanske säkerhetsaspekten spelade in en smula.

Här är fortfarande väldigt sympatiskt väder, runt 17 grader just när jag skriver det här kl 21:26. Och värmen ska visst fortsätta. Det är bara att hoppas att inte all snö smälter bort uppe i bergen med tanke på vår planerade skidtripp nästa helg.

Ännu en skoldag i Distriktet

Syster Yster påstod att hon gjorde läxan, men såvitt jag kunde se höll hon snarare på att spela något slags spel på datorn.

I dag var det dags för Lillebror att vara line leader i han Kindergarten-klass. Det var tredje gången och han är lika stolt varje gång. Uppgiften tas på största allvar av alla barnen.

Som line leader står man först i ledet när kidsen går in i skolan och i klassrummet på morgonen. Man leder uppropet på morgonen, räknar in alla barn och ser till att det står rätt dag och datum på tavlan. Vid raster och lunch står man först i ledet igen. Man är helt enkelt någon slags ordningsman. Fast bara för en dag. dagen efter tar nästa vid.

I uppgiften ingår också att ha med snacks till hela klassen - vilket jag naturligtvis kom på alldeles för sent på söndagenskvällen för att hinna fixa. Så det blev till att springa och handla det första jag gjorde i morse. Och sedan kuta tillbaka till skolan med ett par kassar nyttiga och organiska snacks. Inga jordnötsprodukter. Vi har totalt jordnötsförbud på skolan eftersom minst en av eleverna har svår nötallergi.

Syster Yster blev Accelerathed Math Super Star förra veckan - som vanligt. Hon är fenomenal i matte, en egenskap hon av allt att döma inte fått av sin far. Och hon skriver helt fenomenalt på engelska, får ständigt beröm för sina "writings".

Och Storebror tuffar på som tåget i sin skola. Mycket läxor, högt tempo och tidiga morgnar - vi ger oss iväg hemifrån redan 7.30 varje morgon. Men vi hör honom aldrig klaga. Den killen verkar definitivt uppleva måndagsmorgnar på ett annat sätt än jag har upplevt dom så länge jag minns.

I övrigt inte så mycket nytt att rapportera från Distriktet. Lite kallare, men soligt i dag också. Barnen mår prima, liksom vi vuxna. Vi planerar så smått en liten tredagars skidsemester nästa vecka, till någon av skidorterna i Appalacherna mellan två och fem timmars bilväg härifrån. Vi får väl se om vi lyckas boka in något. Det vore himla kul. Särskilt som t o m Lillebror nu klarar av att stå på egna slalomskidor och åka lift och allt.

En sån dag och Inkan är tillbaka

Två käcka fotbollsgrabbar i parken på söndagseftermiddagen.

Bob och Jordan på spaning efter den basketboll som försvann ur bilden.

Vilken dag i Distriktet. 20 grader varmt och en helt otrolig stämning i stan. Full fart på uteserveringarna. Promenadstråken var fulla av människor i sommarkläder. I alla parker sjöd det av liv.

Vi inledde söndagen med en förmiddagspromenad till marknaden, där vi köpte frukt, grönsaker och crabcakes. Sedan en snabb lunch i trädgården innan vi drog iväg till Rose Parke med bollar, tennisracket och sparkcyklar. Där tillbringade vi sedan i stort sett hela eftermiddagen. Grannar och kompisar kom och gick och stämningen var på topp.

Det är vidunderligt vilken betydelse vädret har på vårt humör och på vår vilja till sociala kontakter. Jag blir alltmer övertygad om att svenskar inte alls är inbundna och stela typer som skyr gemenskap med andra. Vi fryser bara. Tio månader om året. Det är så enkelt. Med kyla orkar ingen vara social. All energi går åt till att hålla värmen.

Här är det kallt två månader om året och under de månaderna är folk lika stela och buttra och inbundna som alla andra som lever i ogästvänliga klimat.

Ja. Jag vet att det där inte är någon uppseendeväckande eller ny tanke. Men jag tänker den ändå.

Mor lät en aning avundsjuk när jag berättade att jag satt ute och drack kaffe i kortbyxor och T-shirt.

Här har det regnat i två dagar¨", sa hon uppgivet. Hon var däremot glad över att hennes gamla smeknamn Inkan plötsligt dykt upp i samband med morbror Jannes 80-årskalas härförliden (som firades tillsammans med min kusin Anita, som fyllde 50).

Ingen har kallat mig det på 40 år, det var riktigt roligt att höra det igen".

Det var ursprungligen vår morfar som kallade sin näst yngsta dotter för Inkan.

Äntligen värme i Distriktet

Klockan är kvart i nio på kvällen lokal tid och det är nästan 15 grader ute. Äntligen har Distriktet vaknat ur vinterkylan. I dag har det varit runt 20 grader i solen och vi ägnade några timmar åt att rensa i trädgården. Det var fortfarande lite tjäle i jorden på norrsidan, men om man får tro amerikanska SMHI så ska det bli ännu varmare de närmaste dagarna.

Efter att jag kört Syster Yster hem till en kompis för en sleep-over, så drog jag på mig joggingkläderna, övertalade pojkarna och gav mig ut på en 15-kilometersrunda tillsammans med dom. Ja, alltså. De cyklade. Jag sprang. Det var rätt tufft, men vädret var så himla skönt så det kändes ändå bra.

Vi tog oss via cykelvägar ner till National Airport, där vi planespottade tillsammans med en massa andra personer i någon kvart innan vi drog oss hem igen. Det är rätt häftigt att se de där jättelika metallfåglarna passera runt 50 meter över huvudet. Kolla här så får ni se själva. Inlägg från snart ett år sedan. Tänk vad tiden går.

Totaltid för dagens utflykt: 1 timme och 40 minuter. Springtid sannolikt runt 1:25, vilket ger en kilometertid på mellan 5:40 och 6 minuter jämnt. Ganska okej med tanke på hur otränad jag är. Funderar lite svagt på att anmäla mig till samma halvmara som Martin och jag sprang förra året. Kompisen Val ska springa.

Väl hemma blev det laxmiddag med ett par glas rödtjut. Och nu är Caps mot Florida Panthers på TV. 2-1 till DC just nu, en bit in i tredje perioden.

Kort fredagsrapport

Senaten här i Amerika fortsätter att prata om stimulanspaket, men själv bestämde jag mig redan tidigt i fredags: jag ska stimulera mig genom en kombination av träning och god mat. Så jag avverkade en halv mara på 38 minuter (ja, med träningscykeln i källaren...), kreerade en i mitt tycke fantastisk middag (kyckling med mango, curry, purjolök och svamp, serverad till cous cous och en organisk sallad) - kanske det godaste jag någonsin lagat och nu toppar jag kvällen med några minuters bloggande.

Kan det bli bättre? Kan man få mer stimulans än så?

Nu står helgen för dörren, med 15-gradig värme och utan väckarklockor som ringer. Vi har pratat om huruvida vi ska hitta på något, men eftersom hustrun arbetar så det lutar åt sollapning i trädgården. Och det är ju inte något dåligt alternativ.

För övrigt kan meddelas att mina grönsvarta hjältar - årets GAIS-trupp - troligen passerade över mitt huvud för några timmar sedan, på väg till träningslägret i Kalifornien. Konstigt nog har ingen nappat på mitt erbjudande att bevaka träningslägret för en ringa ersättning (utläggg för resa, logi och en betalning enligt Journalistförbundets arvodesrekommendation för frilansare). Om ganska precis en vecka är det dags för säsongens första riktiga träningsmatch - mot Hammarby Idrottsförening. I Kalifornien. Så konstigt det kan bli. Och det vore ju skandal om ingen svensk frilansare bosatt i Distriktet är där och refererar direkt från matchen till svenska medier.

Själv får jag se jag fram emot att se åtminstone ett par GAIS-matcher i Allsvenskan live denna säsong. Främst följande två: Mot Halmstads Bollklubb på Örjans Vall den 12 juli. Och mot Allmänna Idrottsklubben från Solna på Nya Gamla Ullevi den 19 juli.

Mitt tips? Sammanlagt 4-1 till Atleterna. Tolka det som ni vill.

Kallt i Distriktet

Den här kylan vill inte ge med sig och jag börjar allt mer längta söderut - trots att vi redan bor på ungefär samma breddgrad som Madrid. I morse var det tio minugrader (celsius) och just nu är det runt fem below zero. Dessutom blåser det.

Kylan märks i detta gamla hus, med enkelfönster och centimeterstora springor överallt. Har 16 grader där jag sitter och skriver just nu. Varmaste rummet i huset är Syster Ysters sovrum, som är riktigt behagligt i dag. Annars brukar det vara för varmt. Det går naturligtvis inte att reglera värmen separat i de olika rummen - det är full fart på alla elementen. Eller ingen fart alls på något om man stänger av pannan.

Grannen Katty sa i morse att hon inte varit med om en sådan kylslagen vinter i DC sedan hon flyttade hit för tolv år sedan.

Det ska visst bli varmare i helgen, dock. Jag ser fram emot det.

Förutom kylan, så präglar den ekonomiska krisen DC mer än någonsin just nu. Medierna är fyllda av nya dystra rapporter och i går pratade presidenten om att det börjar luta åt katastrof om inte kongressen godkänner hans planer på stimulanspaket. Och i dag skrev Obama själv i Washington Post om allvaret. "The writer is president of the Unites States" står det lite blygsamt som en presentation under texten. Om nu någon skulle ha missat det. Länk finns via min frilansblogg Amerika-reportage.

I övrigt kan meddelas att alla är i stort sett friska, lyckliga och glada. Jag tränar på med Karins ryggövningar och det börjar definitivt ge resultat. Kan nästan gå rakt nu.

Om sex

Eftersom alla är så intresserade av ämnet kan jag nu meddela att min artikel om sex (eller rättare sagt motstatsen, avhållsamhet) nu är publicerad av RFSU:s tidning Ottar. Läs mer på och följ länken till artikeln via min frilansblogg Amerika-reportage.

Ottar är för övrigt döpt efter den kända sexualupplysaren, syndikalisten och agitatorn Elise Ottesen-Jensen, född 1886. Hon kom från Norge, men var verksam i Sverige större delen av sitt liv. Hennes syster dog 16 år gammal i sviterna efter en illegal abort - något som kom att prägla Ottars liv och gärning. Hon åkte runt och informerade kvinnor om preventivmedel och startade Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, i början av 1930-talet. Onekligen en fascinerande människa. Hon dog 1973.

Här i Distriktet är det prima liv. Morgonen inleddes med snökaos under någon timme (det föll lite snö helt enkelt), vilket ledde till att ett stort antal skolor startade en eller två timmar senare än vanligt. Båda de skolor våra kids går på kom dock igång som vanligt.

Min rygg känns något bättre och i går kväll vann Caps över Devils (jag pratar hockey nu) och Micke Nylander, den gamle Huddingehjälten, gjorde två mål. Good for him, som vi säger over here. Det har varit lite snålt med mål från Niiilanders sida annars i år.

Lite familjeskryt, slutligen. Min äldste son, ekonom på en hipp designfirma back in Stockholm, utsågs av sitt jobb som en av de fem anställda som gjort "extra fina insatser" under föregående år. En helg på hotell i skärgården all inclusive blev belöningen. Farsan är stolt som en tupp...

Take care!

Vad heter det egentligen?

Jag har plötsligt blivit totalt osäker. Hela mitt språkliga självförtroende är som bortblåst. Se mitt förra inlägg, "Plötsligt small det till i ryggen". Heter det inte "smällde"?

Small? Låter ju mer som engelska än svenska.

Någon som har ett adekvat och korrekt svar?

Kan i övrigt rapportera att det snöar igen i Distriktet och att min rygg känns något bättre denna tisdagsmorgon, lokal tid. samt att amerikanska postväsendet nu håller på att göra samma sak som det svenska, det vill säga att lägga ner sig själv på sikt. Läs mer på Amerika-Reportage.

Plötsligt small det till i ryggen

Äntligen har jag dövat ett av mina sämsta samveten. I dag gick jag över till skolbiblioteket här på vår kommunala skola och ägnade en intensiv timme åt katalogisering och annat smått och gott. Jag har jobbat några timmar per vecka på biblioteket ända sedan vi kom hit, men den senaste tiden har det varit långt mellan arbetspassen.

Min chefsbibliotekarie Karen har tittat alltmer strängt på mig när jag kommit med mina små pinsamma undaflykter för att jag inte dykt upp på den senaste torsdagseftermiddagen. Så i dag tog jag tag i den biten. Finally. Nu kan jag skolka med gott samvete i några veckor igen...

Gårdagens Super Bowl blev oväntat gastkramande. Efter en minst sagt häftig avslutning vann till slut Steelers. Helt rättvist, måste jag säga.

Förutom eftersnack och biblioteksjobb, så har dagen ägnats åt städning, skrivande och annat vardagsaktigt. Det har varit en kanonskön dag, med runt 15 grader och sol nästan hela tiden. I morse tog Bob och jag en timmes promenad i solskenet.

Mitt enda problem just nu är ryggen. Har drabbats av svårartat ryggskott, något som brukar dyka upp sisådär en gång vartannat år. Jag vet när det började, det var den 20 januari när vi var på Obamas installation. Det var kallt som 17 och jag bar Lillebror på axlarna. Av någon anledning så vred jag mig om för att kolla något snett bakom mig. Det small till i ryggen och sedan har det sakta men säkert blivit värre. Jag har nu börjat köra med det träningsprogram som jag fick av Sveriges bästa sjukgymnast, Karin, och som jag egentligen ska ägna mig åt ungefär en kvart varje dag.

Jag ägnar mig åt det ungefär en kvart var tredje månad. Företrädesvis när jag redan fått ont. jag förstår det urbota dumma i detta - naturligtvis ska jag köra detta program som en preventiv metod. Men jag är ju rätt dum. Och det där om att hälsan tiger still stämmer in ganska bra på min inställning till mitt diskbråck.

Nu har jag dock tränat två dagar i rad, Karin. Så jag är på gång. Och den här gången ska jag inte sluta bara för att den värsta värken lagt sig. Näedå. Jag ska vidare sluta äta godis på kvällarna, inte längre dricka öl till maten samt snarast gå ner de tre kilo jag gått upp sedan i höstas. Jag ska också äntligen skriva klart åtminstone fem av mina pågående 25 bokprojekt samt bli en bättre, snällare, rarare, kärleksfullare, bussigare pappa, make, bror, svåger, son, kusin, svärson, svärfar samt systerson.

Take care!

Super Bowl

Super Bowl pågår för fullt. Steelers från Pittsburgh leder med 17-7 över Arizona Cardinals efter halva matchen, bland annat efter en touch down som helt klart kommer att bli klassisk i Super Bowl-historien. Nu ska Bruce Springsteen och E Street Band snart upp på scenen. De har visst tolv minuter på sig.

Denna söndag i Distriktet har värmen äntligen kommit tillbaka. Runt 15 grader under dagen och inte ett moln på himlen. Vi började morgonen med att både hustrun och jag tog en joggingtur. Sedan var vi kulturella och gick på teater på Kennedy Art Center, hela gänget. Nu är fyra av oss hemma och äter chips och dricker cola eller öl och kollar matchen. Storebror är på bio med en klasskompis.

När jag var och handlade i eftermiddags var det helt slut på mitt amerikanska favvoöl, Samuel Adams. Rätt många andra sorter var också upphandlade till sista flaska. Och chipshyllorna (meter efter meter efter meter) gapade tomma här och där. Super Bowl är stort här. Det är rätt kul. En reklamminut kostar runt två miljoner. Dollar. Om jag mins rätt.

Sverige fick en liten reklamroll nyss. Historien var komplicerad, men ölsorten Bud Light kör med sloganen: The difference is drinkability. Plötsligt stod det "Skillnaden är drinkability". Rättstavat till och med.

Nu spelar Springsteen "Baby, I was born to run". Jag är väl inget större fan, men Greetings From Ashbury Park" är bra och den där Clemmons på sax är cool.

Springsteen är nu inne på "Glory Days" och Little Steven, vars mamma bor härborta i Silver Springs, delar micken med Bossen.

Slutligen vill jag passa på att tacka för alla snälla ord jag fått via telefon, mejl och i kommentarer till min förra krönikan, om Ingemar. Jag har skrivit några rader om den amerikanska reaktionen på mästarens död på mina frilansblogg, Amerika-Reportage.

Take care!