Några tankar om Borgs och Stenmarks samhälleliga betydelse i folkhemmets 1970-tal

Syster Yster hade fått i läxa att träna tennis, en uppgift jag mer än gärna hjälpte till med. Och det visade sig att hela familjen ville lira, så vi travade upp hela gänget och spelade en timme Montrose Parke, i nästan 30-gradig värme.

Himla kul. Jag hoppas att vi fortsätter spela åtminstone någon gång per helg. Jag, precis som många andra i min generation, började spela tennis när Björn Borg slog igenom. Den tiden, runt 1973-74, sammanföll med att det anlades många enkla tennisbanor i asfalt runt om i vårt land. Plötsligt blev denna sport, som alltid varit förknippad med elit och överklass, en folkidrott. Allt man behövde var ett racket och några bollar. Kommunen stod för tennisplanen.

Jag och ett gäng kompisar ägnade rätt många timmar åt att spela på vår närmaste asfaltsbana. Ibland, på sommarlovet och på helgerna, gick vi upp extra tidigt för att kunna nöta serve, backhand, forehand och volley några extra timmar.

Att gå med i en tennisklubb var det ingen som tänkte på. Vi spelade själva, de flesta kopierade Borgs dubbelfattade backhand och stod kvar på baslinjen.

Själv kunde jag naturligtvis inte låta bli att göra uppror mot det konforma. Så jag körde med enkelfattade backhand och rusade på nät så fort jag kunde. Jag kan, så här 30 år senare, erkänna att jag var rätt inspirerad av Nastase, den galne rumänen. Jag kopierade också hans humör på banan och skrek och hade mig. Alla andra var borgskt kyliga.

Min taktik fungerade väl sådär. Jag stod mig väl okej i konkurrensen bland kompisarna, men när det då och då kom ner någon "riktig" tennisspelare, som tränade i klubben, blev det storstryk. Det spelade ingen roll hur mycket jag skrek.

Jag kom att tänka på den där tiden i dag, när jag grävde djupt i tennisbagen och fick fram min gamla träspade, en Dunlop som jag köpte för egna pengar på Domus i Oskarshamn 1974. Då hade jag tröttnat på att spela med farsans gamla sneda och vinda racket från 1940-talet och hostade upp en ansenlig summa från mitt sparkapital. Jag minns inte vad spaden kostade, men jag kommer ihåg att den var strängad med natursena, vilket ansågs extra exklusivt vid denna tid.

Denna sena sitter för övrigt fortfarande kvar, men tyvärr har den gått av. Så jag tvingas väl investera i en ny sena vad det lider.

För övrigt finns det en direkt parallell med Ingemar Stenmark och utförsåkningen. Även där innebar en persons stora framgångar i en idrott som tidigare mestadels utövades av överklassen, plötsligt blev en folksport. Till och med i en kuststad i södra Sverige, Oskarshamn, anlades en "alpin" backe - Storåkersbacken - med släplift och allt. Ett liftkort kostade en femma per kväll och hela kalaset sköttes av Friluftsfrämjandet, som fick bidrag från kommunens fritidsnämnd för alla kostnader för drift och anläggning.

Så gick det till på den tiden när det fortfarande fanns gemensamma resurser samhället...

Även här fick farsan ställa upp med utrustningen; gamla pjäxor från 1950-talet, tillsammans med hans skidor med skruvade stålkanter och "råttafälla"-bindningar.

Det fungerade naturligtvis inte. Jag blev nesligt omåkt av alla coola ungar med rediga grejer. Så jag gick åter till Domus och köpte ett par "Elan"-skidor med bindningar och oranga slalompjucks därtill. Sedan åkte jag som en galning, varenda kväll och helg när det fanns snö. Hur kul som helst.

Hur som haver. Denna söndag har naturligtvis annars mest präglats av minnesstunderna från NY City, Pentagon och Pennsylvania. Samt säsongspremiären för Redskins (amerikansk fotboll). Vi vandrade över till några vänner som bjudit in till "football party". Hustrun, som är totalt ointresserad av själva sporten, följde med enbart av sociala skäl och var tvungen att gå hem och fortsätta jobba efter en stund. Lillebror och jag var dock kvar under hela matchen och kunde konstatera att Redskins vann med 28-14 över NY Giants.

På partyt pratade jag med en kille som suttit och jobbat i Pentagon den där dagen för tio år sedan. Och en annan som två timmar tidigare ätit lunch vid bordet bredvid vicepresident Joe Biden.

Sådant händer liksom bara i Distriktet, känns det som...