Analys av ett lag i förfall

Det är kris i det lokala NHL-laget Capitals (jag pratar hockey här) och nu är det inte längre bara jag som ropar efter en ny coach. Till och med Washington Post tar upp det i dag, efter gårdagens pinsamma förlust mot ett skadedrabbat (nio ordinarie spelare borta!) Buffalo Sabres.

Höjdpunkten (eller lågvattenmärket) var när de slöa Caps-spelarna lyckades med bedriften att släppa in ett mål när de var en man mer på isen. Symptomatiskt.

Det är märkligt att ett sådant talangfullt gäng så totalt verkar vara under isen (observera göteborgshumorn där) och inte kan prestera ens i närheten av vad man normalt kan begära av laget. Faktum är att Caps spelat rätt kasst hela säsongen, även i de flesta vinstmatcherna har segrarna suttit långt inne och flera fall har det handlat om uddamålssegrar eller tursam vinst på övertid.

Vad beror det här på, då? Ja, jag råkar ju vara en av de verkliga hockeyexperterna (farsan var sjukvårdare på IK70:s hemmamatcher på 1970-talet så jag fick komma in gratis. Så man har ju sett en och annan match i sina dar), så min analys är som följer:

1. Laget hade en bra grundstomme, men har värvats sönder. Av de spelare som fanns i truppen för fyra år sedan (och som vände den dåliga trenden och började plocka hem segrar till huvudstaden), finns inte ens hälften kvar. I princip har klubbledningen och general managern byggt laget runt några få nyckelspelare: Ovetjkin, Bäckström, Green och Semin. Resten av spelarna har kommit och gått lite hipp som happ. Några har försvunnit mitt under säsongerna, plötsligt bortbytta. Andra har inte fått förnyat kontrakt. Kontinuiteten och sammanhållningen i truppen brister, det är alldeles uppenbart. Dessutom har man lyckats med bedriften att skänka bort en av seriens bästa målvakter, Varlamov.

2. Tyvärr är coachen ett svagt kort. Bruce Boudreau kom in i ett läge där laget hade världens potential, men där många nya och unga spelare behövde lite tid att finna sig tillrätta i sin nya kontext. Just när Boudreau tog över, efter omkring en fjärdedel av säsongen, började det lossna för ungdomarna. Han har sedan kunnat rida på det här extremt talangfulla gänget. Det har i praktiken inte behövts särskilt mycket coachning.

3. Fixstjärnan Alex Ovetjkin är en gudabenådad lirare, men faktum är att han är en rätt enkelspårig spelare, som motståndarna tämligen enkelt kan avväpna. Det är här en god coachning kan komma in. Och visst, Boudreau har försökt. Han har placerat honom till höger istället, han har beordrat honom att jobba hem mer, han har sagt till honom att bryta sitt spelmönster. Men ingenting verkar hjälpa. Ovetjkin levererar allt färre poäng för varje år och det är rätt tydligt att han och Boudreau inte drar särskilt jämnt längre. Dessutom var det häpnadsväckande fel av coachen att utse Ovetjkin till lagkapten när den förra kaptenen Chris Clark plötsligt (och tämligen oväntat) byttes bort för två år sedan.

Summa sumarum: Byt coach, men sluta hålla på att byta spelare stup i kvarten. Bygg på sikt och satsa inte bara långsiktigt på de fyra stjärnorna.

Fattar inte varför Caps inte anställer mig.

I övrigt denna söndag: Strålande sommarväder. Jag har inlett operation gå ner i vikt genom att att 1) promenera med hustrun 2) fixat i trädgården 3) cyklat bort 425 kalorier i källaren 4)konsekvent tackat nej till allt sött.

I morgon är det tidig uppgång: Någon i familjen fyller moppe!